Grönt kulturarv®: Rosor

Senast ändrad: 05 oktober 2016 - slu.se

Sortimentet består i dag av sex sorter:

'Svea', 'Vaplan' och 'Blomsterhult' nya Grönt kulturarv-rosor 2016

'Blomsterhult' - en mycket omtyckt återupptäckt bourbonros

Grönt kulturarv 'Blomsterhult'

Foto: Lars-Åke Gustavsson

Bourbonrosen 'Blomsterhult' växer på nästan varje gård i byn Blomsterhult, mellan Öljaren och Hjälmaren i västra Sörmland. Rosen kom till byn för 1920. Vid ett bröllop i Blomsterhult, 14 juli 1929, ville brudens mor dekorera festsalen med rosen, men svärmodern genomdrev att salen skulle smyckas med pappersblommor som hon ansåg vara "finare".

Under goda odlingsbetingelser bildar 'Blomsterhult' kraftiga, höga och breda buskar, som kan bli 3 m höga och nästa lika breda. Krafiga blomskott ger ofta 10-20 blommor, som är 7-9 cm i diameter och tätt fyllda med upp till 100 kronblad, ibland betydligt fler.

Läs mer om 'Blomsterhult' (länk till produktblad)

'Vaplan', en ny 'Poppius'-hybrid med vita blommor

Grönt kulturarv 'Vaplan'

Foto: Lars-Åke Gustavsson

Under POM:s inventeringar har fem tidigare okända 'Poppius'-hybrider påträffats, alla i Jämtland, Härjedalen och västra Ångermanland. En av dem är 'Vaplan' som lätt känns igen på de vita och fyllda blommorna samt de glandelhåriga blombottnarna och nyponen. '

'Vaplan' har endast påträffats på en växtplats. Fyndplatsen är en i dag övergiven industritomt i jämtländska Vaplan, Krokoms kommun. På tomten låg Waplans Mekaniska verkstad. Rosorna växte i en rabatt invid gavelväggen av det före detta kontorshuset som revs på 1970-talet.

'Vaplan' påminner om 'Poppius' vad gäller det allmänna intrycket, som buskarnas storlek och form och bladens karaktärer. På fyndplatsen, som är belägen i zon 6-7, bildar den ett större bestånd. Blommorna är vanligen 5-7 cm i diameter, först nästan bollformade och slutligen skålformade. Antalet kronblad är vanligen 15-20.

Läs mer om 'Vaplan' (länk till produktblad)

'Svea' - en nyupptäckt 'Minette'-släkting vars blommor inte ruttnar när det regnar

Grönt kulturarv 'Svea'

Foto: Lars-Åke Gustavsson

'Svea' är nära besläktad med den ros som sedan 1980-talet bär namnet 'Minette', nordisk ros, som tidigare burit namnet Rosa x suionum. Den senare beskrevs av den svenske botanisten Sigfrid Almquist, som fann den i Danderyd 1909. 'Svea' är sannolikt en mutant av 'Minette'. Vid två tillfällen har busken i provodlingen skjutit sidogrenar som utvecklat tätt fyllda blommor som morfologiskt är identiska med blommorna hos 'Minette'. 'Svea' är således inte en fullt stabil sort. På fyndplatsen har ägarna inte någonsin iakttagit blommor som är tätt fyllda.

POMs studie av 'Minette' har visat sig bestå av plantor med skiftande antal kronblad. De vanligast förekommande plantorna har i regel 50-120 kronblad. Dess blommor ruttnar lätt när det regnar. POM har också funnit några plantor med 25-40 kronblad, vars blommor ytterst sällan eller aldrig ruttnar av regn. 'Svea' är den av POMs fynd som har lägst antal kronblad, i regel 10-16. Inte vid något tillfälle har POM noterat att blomknoppar av 'Svea' ruttnat i samband med regn.

'Svea' har påträffats på en enda växtplats, i en trädgård i Lidköping. Trädgården ägare fick rosen av sin far som bodde i Hjo. Fadern i sin tur fick den av sin moster som bodde på Villa Haga i utkanten av Hjo. Mostern planterade den i sin trädgård någon gång på 1930- eller 1940-talet. Varifrån mostern fick plantan är okänt. 'Svea' finns inte kvar i någon av trädgårdarna i Hjo där den odlats tidigare.

Läs mer om 'Svea' (länk till produktblad)

 

'Valdemarsvik' ny Grönt kulturarv-ros 2015

Fylld pimpinellros 'Valdemarsvik'

Foto: Lars-Åke Gustavsson

'Valdemarsvik' är en pimpinellros som verkligen sticker ut med sina unikt välformade blommor och tilltalande bladverk. 

I POMs och Balsgårds studie har ett 80-tal insamlingar av fyllda vita pimpinellrosor studerats. Flera nya sorter har identifierats. Av dessa har ’Valdemarsvik’ valts ut av POM som den vackraste och mest odlingsvärda sorten. Den är i de flesta egenskaper överlägsen de övriga fyllda pimpinellrosorna som finns i handeln.

Läs mer om 'Valdemarsvik' (länk till produktblad)

  

'Skedarosen' ny Grönt kulturarv-ros 2014

Skedarosen
Foto: Lars-Åke Gustavsson

’Skedarosen’ är en förhållandevis frisk gammaldags buskros med  blommor i en ovanlig mörkviolett nyans. Varje blomskott ger många  doftande blommor som är 4–7 cm i diameter, tätt fyllda och grunt  skålformade till flata. Blomningen är riklig och varar längre än för  flertalet andra engångblommande rosor – från omkring midsommar till  tredje veckan i juli i de varmaste delarna av landet, något senare i  kallare klimatzoner.

I god jord i landets varmare delar blir busken utan uppbindning ca  1,5 m hög; med stöd kan den användas som en cirka 3 m hög klätterros. I  mager jord och i kallare klimat blir den lägre och mindre omfångsrik.

’Skedarosen’ planterades sannolikti början av  1900-talet framför mangårdsbyggnaden till gården Årtesmåla i Horns  socken, Östergötland. Därifrån räddade en sonson rotskott till sitt hem i  Skeda. Han har sedan delat med sig av den så att den spridits till  andra orter i landet.

Läs mer här. (pdf)

 

'Lövhult' ny Grönt kulturarv-ros 2011

Av tradition har fylldblommiga plantor av Rosa majalis, kanelros, förts samman under namnet 'Foecundissima', fylld kanelros. I en nyligen genomförd studie har det visat sig att fylld kanelros består av många genetiskt skilda kloner. Enligt vår tids klassificering bildar dessa Foecundissima-Gruppen. Det studerade materialet fördelade sig i två tydligt skilda grupper. Den ena består av 2–3 m höga buskar. I den andra gruppen är buskarna lågväxande och de blommar ca 10 dagar före de högvuxna klonerna.

Högvuxna kloner saluförs av svenska plantskolor under namnet ''Foecundissima', fylld kanelros, men ingen plantskola har tidigare salufört en lågvuxen klon. 'Lövhult' har valts ut av POM som den bästa av 27 lågvuxna kloner som studerades på Balsgård av Sveriges lantbruksuniversitet och POM. Buskarna blir ofta 0,7–1,2 m höga och blommar på försommaren, i Skåne i början av juni. Blommorna är 4–5 cm i diameter och doften medelstark. Den är frisk, anspråkslös, lättodlad och härdig i minst zon 6–7.

'Lövhult' kommer bäst till sin rätt när den odlas på naturtomter och i äldre, kulturhistoriska trädgårdar, särskilt i allmogeträdgårdar. Sorten härrör från Lövhult i Södra Vi socken i Småland, där den odlats sedan åtminstone 1930-talet. 'Lövhult' introducerades i handeln på Rosens Dag 2010.

Fylld kanelros 'Lövhult'

Foto: Lars-Åke Gustavsson

Fakta:

Kontaktinformation

Lars-Åke Gustavsson, projektledare för Rosuppropet, Programmet för odlad mångfald, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU lars-ake.gustavsson@slu.se

Henrik Morin, konsulent, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU henrik.morin@slu.se, 070-313 29 82

Sidansvarig: henrik.morin@slu.se