Egen fröodling

Senast ändrad: 11 mars 2017

Den största fördelen med egen fröodling är att du på detta sätt säkert får behålla din egen favoritsort. Det går inte att räkna med att någon annan gör det. På så sätt fortsätter du också den gärning som så många av de som gav frö till Fröuppropet har gjort. Även om fröna bevaras i genbank är det också av värde att ha sorterna i odling.

De flesta köksväxter som kan odlas i Sverige går också att fröodla. Fröodling för att bevara sorter kräver inte så stora ytor men tänker du odla för försäljning behövs mer utrymme. Fröodling för eget bruk är tillåten men om utsädet ska marknadsföras och säljas finns en del regler att känna till.

För att behålla sorten med dess egenskaper till nästa generation måste du veta om sorten är korsbefruktare eller självbefruktare. Korsbefruktare, som kål, morötter och bondbönor, behöver stora avstånd till odlingar av samma art för att undvika korsningar. De behöver samtidigt fler plantor för att undgå inavel. Självbefruktare, som ärter, sallad och tomat, har inte samma krav.

Ofta behöver växter som ska fröodlas samma år, till exempel sallad, en tidig start därför att det tar lång tid innan fröer mognar. Tvååriga växter, som kål och morötter, måste kunna vinterförvaras.

Fröodling av Jons släpärt och kålroten Bjursås. Foto Agneta Börjeson..jpg
Fröodling av 'Jons släpärt' och fröodling av kålroten 'Bjursås'. Foto Agneta Börjeson.
Sidansvarig: linnea.oskarsson@slu.se