Historiska samlingen i Umeå

Samlingen speglar väl framväxten av skogsvetenskapen som hade sin vagga i Tyskland. Här hittar man verk av de tyska föregångarna som Heinrich Cotta (1763-1844) och Georg Ludvig Hartig (1764-1837). Den senare var grundare av de första skogsskolorna, varav en Meisterschule i Dillenberg.

Carl Ludvig Obbarius (1780-1860), en av Ströms från Tyskland inflyttade antagonister utgav Tidskrift för skogshushållning, som med sina fem nummer 1850-1856 blev något mer långlivad. Obbarius ledde Brukssocietetens nya skogsinstitut, Skogskolan i Västsura, en konkurrent till Skogsinstitutet i Stockholm.

Gustaf Segerdahl (1803-1891) var under mitten av 1800-talet direktör för Skogsinstitutet. Han gav ut flera skrifter som Handledning för skogars indelning, afverkning och återsådd med praktiska hänvisningar, 1843, Lärokurs uti skoghushållningen, 1852, Om svenska skogshushållningens statsekonomiska betydenhet ..., 1834 m.fl. verk.

Conrad Georg Holmerz (1839-1907) var Skogsinstitutets direktör 1892-1904 där han höjde undervisningen och gav ut flera läroböcker som Studier i skogstaxation och Vägledning i skogshushållning.

Axel Lundström (1847-1905). Lundström var botanist och professor i Uppsala. Han upprättade en skogsbiologisk forskningsstation i Norrland 1895 i samarbete med Frans Kempe. Om våra skogar och skogsfrågorna gavs ut i Stockholm 1895.

Thorsten Örtenblad (1855-1917) gjorde på uppdrag flera undersökningar i Norrbotten tillsammans med C.G. Holmerz Om Norrbottens skogar (1886; Bihang till Domänstryrelsens berättelse 1885) och ensam Om skogar och skogshushållning i Norrland och Dalarne (1894; Bihang till Domänstryrelsens berättelse 1893).

Albert Nilsson (1860-1906) var lektor i naturvetenskap och botanik vid Skogsinstitutet där han studerade skogliga växtsamhällen och föryngringsförhållanden på olika marker samt effekter av bränder. Ett exempel är Växter och myrar. Föredrag vid K. Vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 mars 1890. Stockholm, 1890.

Agardh, Carl Adolph (1785-1859). Svensk botanist, nationalekonom, politiker och pedagog. Professor i botanik och praktisk ekonomi i Lund 1812-34, ledamot av Svenska Akademien från 1831, biskop i Karlstad från 1835. Far till Jacob Georg Agardh (även han botanist) och morfar till Gustaf Fröding (!). Systematiker och specialist på alger. Även pionjär inom växtfysiologin. Tillsammans med C.-E. Ljungberg skrev han Lärobok i botanik, 1829-1832, samt Försök till statsekonomisk statistik öfver Sverige (1852-63).

Agardh, Jacob Georg (1813-1901). Svensk botanist. Fortsatte i sin fars fotspår med algforskning. Försvarade Linné mot angrepp av den tyske växtfysiologen Julius von Sachs i skriften Om Linnés betydelse i botanikens historia (1878).

Andersson, Nils Johan (1821-1880). Svensk botanist, skolman, professor och intendent vid Naturhistoriska riksmuseets botaniska samlingar 1856-79. Gjorde flera botaniska resor i Europa och en jordenruntsegling 1851-53. Mycket omfattande botanisk publikationsverksamhet bl a. Atlas över den skandinaviska florans naturliga familjer, 1849 och Lärobok i botaniken för elementar-undervisningen, 1855.

Fries, Elias (1794-1878). Svensk botanist. Lärljunge till A.J. Retzius och C.A. Agardh. Professor i praktisk ekonomi och professor i botanik samt rektor vid Uppsala universitet. Speciellt inriktad på svampars och lavars systematik. Skogsbiblioteket har de populärvetenskapliga uppsatserna Botaniska utflygter utgivna 1843-64.

Hartman, Carl Johan (1790-1849). Svensk botanist och provinsialläkare i Gävle. Skrev den första svenskspråkiga floran Handbok i Skandinaviens flora (1820). Skogsbiblioteket har 2:a upplagan, tryckt 1832.

Retzius, Anders Johan (1742-1821). Svensk naturforskare inom farmaci, kemi, mineralogi, botanik, lanthushållning, zoologi och geologi. Professor i naturalhistoria vid Lunds universitet 1795-1812. Skrev om växternas hushållsnytta i Försök til en Flora oeconomica Sveciae eller Svenska växters nytta och skada i hushållningen, 1806 och en ny, förbättrad upplaga av Linnés Fauna Svecica. Pionjär inom kvartärpaleontologin.

Sachs, Julius von (1832-1897). Tysk botanist, professor I Würzburg. Banbrytande växtfysiolog som bl. a. skrev Lehrbuch der Botanik (finns på Skogsbiblioteket). I sin historik över botaniken Geschichte der Botanik vom 16. Jahrhundert bis 1860, kritiserade han starkt Carl von Linné, vilken han påstod inte hade gjort en enda för botaniken betydande upptäckt.

Vaupell, Christian Theodor (1821-1862). Dansk botaniker. Ägnade sig mycket åt mikroskopiska undersökningar och bevarade växtdelar i torv och växtanatomi. Skrev bl a. Bögens indvandring i de danske skove, 1857.

Wahlenberg, Göran (1780-1851). Svensk botanist, geograf och geolog, professor i medicin och botanik vid Uppsala universitet. Jämte Alexander von Humboldt västgeografins grundare. Också pionjär inom växtanatomi och växtfysiologi i Sverige. Skrev bl.a. Flora Svecica enumerans plantas Sveciae indigenas, 1826.

Nilsson, Sven (1787-1883). Svensk naturforskare och arkeolog, intendent vid Vetenskapsakademiens zoologiska museum i Stockholm 1821-31, professor i naturalhistoria i Lund 1832-56, prästvigd och kyrkoherde 1838 och prost 1839. Skandinavisk fauna, 1820-1842 (ursprungligen med undertiteln En handbok för jägare och zoologer) var första verket i sin art som riktade sig till en bredare allmänhet. Pionjär inom studiet av fossiler och var en av de första att inse att en allmän nedisning ägt rum i kvartär tid. Han var även en framstående förhistoriker, etnograf och arkeolog. (Han var bondson från Skåne och hatade inte bara vargen utan alla rovdjur men var en av våra främsta zoologer).

Ratzeburg, Julius Theodor Christian (1801-1871). Tysk zoolog, entomolog och skogsforskare. Professor i naturalhistoria vid skogsskolan i Eberswalde. Anses vara grundaren av skogsentomologin. SLU-biblioteket har flera av hans verk bl. A. Die Forstinsektecten (1839-1844) och Die Ichneumonen der Forstinsecten in forstlicher und entomologischer Beziehung (1844-1848).

Jakt är det näst största ämnesområdet i SLU-bibliotekets historiska samling i Umeå. Jakt var ett viktigt inslag i utbildningen av jägmästare och andra skogliga yrkesmän. Jakten har alltid haft stor betydelse ur försörjningssynpunkt. Dess byten av storvilt (älg, hjort, rådjur, björn) och av småvilt (ekorre, hare, fågel) har haft stort ekonomiskt värde genom tiderna. Fångstmetoderna har varierat: åtlar eller luder, fångstgropar och snaror. En del metoder var så effektiva att t ex bävern utrotades i slutet av 1800-talet på grund av den stora efterfrågan på gäll (sekret som fanns i pungpåsar vid analöppningen). Jaktstadgor fanns redan i Magnus Erikssons landslag. Den äldsta litteraturen i samlingen är från slutet av 1600-talet, här finns t.ex. Adeliger Zeitvertreiber oder neuerfundene Jagdregrözungen, Augsburg, 1696. Till jaktlitteraturen hör även litteratur om vapen och hundar.

Några av titlarna i samlingen är:

Brummer, Magnus Henric. Försök til et svenskt skogs- och jaktlexikon, Götheborg, 1789.

Enander, T. Anvisning till handgevärens kännedom, vård och iståndsättande, Stockholm, 1832.

Enander, T. Anvisning till skjutkonsten med handgevär, Stockholm, 1832.

Hahr, Anders Wilhelm. Handbok för jägare och jagtvänner, Stockholm, 1866.

Hahr, Anders Wilhelm. Om de tillförlitligaste medlen att utrota våra skadligare rofdjur och roffoglar, Stockholm, 1868.

Lloyd, Llewellyn. Jagt-nöjen i Sverige och Norrige, Stockholm, 1830.
Llewellyn Lloyd var engelsman och kom hit i landsflykt efter en illegal jakt där han skjutit en jaktvårdare. Han var framför allt björnjägare och gav ut böcker som blivit den svenska jakt- och vildmarksskildringens klassiker, av vilka ovan nämnda titel är den mest populära.

Tidskrift för Jägare och Naturforskare, utgavs 1832-1834. Utgavs av Svenska jägareförbundet som bildades 1830. Från 1940 heter dess efterföljare Svensk jakt.