Miljökvalitetsnormer

En miljökvalitetsnorm för vatten beskriver den kvalitet en så kallad vattenförekomst ska ha nått vid en viss tidpunkt. Huvudregeln är att alla vattenförekomster ska uppnå det som inom vattenförvaltning kallas god status. Tillämpningen av miljökvalitetsnormen regleras av EU:s vattendirektiv från 2000. 

En norm anger en lägstanivå. Vattenförekomsten får alltså inte påverkas av en verksamhet på så sätt att kvaliteten blir sämre än den status som anges i normen.

Det är vattendelegationen vid Vattenmyndigheten i respektive distrikt som beslutar om miljökvalitetsnormerna för en vattenförekomst. Genom normerna ställer delegationerna krav på ekologisk och kemisk kvalitet i ytvatten, och krav på kemisk kvalitet och vattentillgång för grundvatten.

Möjlighet till  undantag

En vattenförekomst kan ha påverkats så mycket av mänsklig verksamhet att den inte kan uppnå miljökvalitetsnormen god status, även om alla rimliga åtgärder genomförs. Det kan också finnas naturliga förhållanden som gör det svårt att nå upp till normen. Då finns möjlighet att besluta om två typer av undantag:

1. Beslut om undantag i form av tidsfrist. Tiden när kvalitetskravet ska vara uppfyllt skjuts fram.
2. Beslut om undantag i form av mindre stränga kvalitetskrav. Vattnet behöver inte uppnå god status utan bedöms som en kraftigt modifierad vattenförekomst (KMV).

Ett exempel på verksamhet som skapar sådan samhällsnytta och påverkar vattnet är storskalig vattenkraft, som är en värdefull form av energiproduktion. För kraftigt modifierade vattenförekomster gäller lägre krav på den miljökvalitet som ska uppnås, jämfört med kraven vid naturliga vattenförekomster. Det innebär att det behövs en anpassad miljökvalitetsnorm, där kraven på ekologisk kvalitet ställs utifrån vilka åtgärder som bedöms möjliga att genomföra, utan att samhällsnyttan påverkas för mycket.

Begreppet kraftigt modifierade vattenförekomster infördes i EU:s vattendirektiv som ett sätt att hantera att det finns samhällsviktiga verksamheter som måste få förändra de fysiska förutsättningarna kring vatten. Exempel på verksamheter som gör stor nytta i samhället och som påverkar vattnet är kraftproduktion, dricksvattenförsörjning och översvämningsskydd.

För kraftigt modifierade vattenförekomster är utgångspunkten att det är miljökvalitetsnormerna god ekologisk potential och god kemisk ytvattenstatus som ska uppnås. Det är också möjligt att ställa lägre krav, till exempel måttlig ekologisk potential, om det finns skäl för det. I varje vattendistrikt finns en vattendelegation, som fattar vattenmyndigheternas beslut. Det är vattendelegationerna som kan förklara en vattenförekomst som kraftigt modifierad och som beslutar vilka miljökvalitetsnormer som ska gälla.

Läs mer om miljökvalitetsnormer för vatten på Vattenmyndigheternas webbplats.