Digital övervakning av parasiter – hur ska vi tänka i framtiden?

Infektioner med magtarmmaskar är bland de vanligaste och mest produktionsbegränsande sjukdomarna hos betesdjur. I tempererat klimat, som i Sverige, är mellanstora löpmagsmasken, Ostertagia ostertagi, tillsammans med tunntarmsmasken, Cooperia oncophora, huvudorsak till subkliniska produktionsförluster hos nötkreatur. Infektioner av betesburna parasiter kan till stor del förebyggas genom goda betesrutiner, men ibland är det ändå nödvändigt att avmaska betesdjuren.

Vilka avmaskningsrutiner har vi använt hittills?

Traditionellt har avmaskning gjorts på gruppnivå. För att minska risken för resistens mot avmaskningsmedel föreslås numera en minimerad användning av avmaskningsmedel genom att endast de djur som har en hög infektionsgrad behandlas, medan individer som har mindre parasitsmitta inte behandlas. Sådan så kallad riktad selektiv behandling behöver dock baseras på någon indikator, till exempel äggutskiljning i träck eller viktminskning.

Vi vet att betesdjurs beteende förändras när de blir infekterade av magtarm-parasiter. Kontinuerlig automatisk registrering av beteendet skulle därmed kunna vara ett sätt att tidigt påvisa eventuell parasitinfektion. Med hjälp av sensorbaserade tröskelvärden skulle man potentiellt också kunna identifiera och därmed selektivt behandla superspridarna.

Hur rör sig djuren på bete?

I studien har man undersökt hur betande nötkreaturs aktivitet är relaterad till deras individuella bidrag till parasitsmitta på betet. Femtioåtta mjölkrasstutar ingick i försöket som varade tio veckor under försommaren 2022. Stutarna försågs med en sensor (IceQube) på ena bakbenet. Sensorn registrerade djurets aktivitet, det vill säga ligg- och ståtid, antal liggsejourer, antal steg samt rörelseindex (ett mått på total aktivitet). Djuren vägdes regelbundet och träckprov togs för parasittestning. Alla grupper hölls på naturbetesmarker som varit betade av nötkreatur året innan och därmed var naturligt kontaminerade med magtarmmaskar.

Resultaten visar hur viktigt det är att förstå hur olika faktorer, som till exempel djurens ras, påverkar deras beteende och mottaglighet för sjukdom, och hur detta kan påverka det individuella bidraget till betessmitta. Genom att förstå detta kan man utveckla mer riktade och hållbara strategier för att hantera parasitinfektioner hos betesdjur.

Läs hela studien här:

Hide ‘n seek: individual behavioural responses of cattle excreting different amounts of nematode eggs—potential threshold for pasture contamination assessment

Läs mer om Oleksiv Guzhva