Aktörssamverkan – fler och mer lösningar för växtskydd

Äppelstekeln identifierades som en av de viktigaste skadegörarna där bekämpningsstrategierna var dåligt utvecklade. En prognosmetod för rätt bekämpningstillfälle validerades därför för svenska förhållanden och bedömdes vara användbar. En bekämpning enligt prognosmodellen utförd med det växtbaserade växtskyddsmedlet kvassia minskade skadorna från åtta procent till endast en procent. Kvassia är baserat på bark från busken Quassia amara och är tillåtet mot insekter enligt Eu:s regler för ekologisk odling. Däremot får det idag inte användas i Sverige eftersom det inte finns något godkänt växtskyddsmedel.

Laboratorieförsök med Beauveria bassiana, en svamp som angriper insekter hade gett lovande resultat men vid fullskaliga försök gav svampen inte den effekt man hade hoppats på. Det behövs fortsatta försök för att undersöka under vilka förhållanden den biologiska bekämpningen kan tänkas vara effektiv.

Den deltagardrivna gruppen påbörjade även en utveckling av praktiska metoder att gynna den naturliga biologiska bekämpningen i odlingarna för att förebygga behovet av direkta bekämpningar. Det här utvecklingsarbetet har fortsatt inom nya forskningsprojekt.

Avhandlingen visar på behovet att hitta grundorsakerna till problemen istället för att fokusera på symptomen för att utveckla hållbara lösningar. Fler och mer hållbara lösningar blir möjliga om utvecklingsstrategierna inte begränsas till tekniska och biologiska verktyg. Man behöver även inkludera organisatoriska förändringar, helhetssyn på omformning av odlingssystemet, konceptutveckling, marknadsföring samt påverkan på regelverk och policy. För att deltagardriven och tillämpad forskning verkligen ska nå tillämpning krävs också samverkansformer där forskare, rådgivare, odlare och myndigheter anpassar och synkroniserar sina roller så att de bidrar till att nå en bred tillämpning.

Den deltagardrivna gruppens verksamhet fortsätter under lågintensiva och informella former eftersom det saknas fasta strukturer och finansiering som stödjer långsiktiga samarbeten mellan forskning och praktik.