”Svårt att styra mot olika mål”

Det säger Camilla Sandström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet. Den svenska skogslagstiftningen var ända fram till 1993 i princip inriktad på ett enda mål: hög virkesproduktion. Lagen kompletterades då med det jämställda målet om bevarad biologisk mångfald. Samtidigt myntades begreppet "frihet under ansvar" där skogsbrukarna istället för att följa detaljerade regelverk själva gavs möjligheten att leva upp till lagens intentioner.
– Det var en förändring som i många avseenden välkomnades av skogsägarna, säger Camilla Sandström. Men sedan dess har det tillkommit en rad nya aspekter som komplicerar bilden.

Många olika mål
Vid sidan av virkesproduktion och biologisk mångfald diskuteras numera också skogens sociala och kulturella värden, dess olika ekosystemtjänster och framförallt dess betydelse för klimatet och förmågan att ge fossilfria råvaror och energi.
– Medvetenheten är stor hos såväl politiker och myndigheter som skogsägare om att alla de här frågorna är viktiga. Men på de skogsarealer som är tillgängliga för brukande i Sverige ligger de årliga avverkningarna nu i nivå med vad som samtidigt växer till. Camilla Sandström menar att det därför blir svårt att öka virkesproduktionen och samtidigt avsätta mer skogar till naturvård och av sociala skäl.

Svårt att målstyra
– De flesta av de styrmedel som idag finns inom skogspolitiken är inriktade på dialog, rådgivning, utbildning och frivillighet. Det gör det svårt att styra mot olika mål – oavsett om det handlar om morot eller piska. Det saknas också verktyg för att följa hur intentionerna omsätts i verkligheten. Det har lett till vad vi i en Future Forests-studie för några år sedan kallade "målinflation och implementeringsunderskott". Forskarna konstaterade också att skogspolitiken präglats av någon slags "mer-av-allt-attityd" där skogen och skogssektorn underförstått förväntades infria alla nya krav. De prioriteringar som oundgängligen krävs överlämnades åt skogsägarna att själva göra.

Kommer inte att funka
Camilla Sandström och hennes forskarkollegor konstaterar att det lett till att flera av målen hittills inte uppnåtts. Det skapar också osäkerhet att en del mål är svåra att mäta, framförallt de för biologisk mångfald. Och flera sociala mål följs inte alls upp.
– Med de allt större förväntningar som nu ställs på skogen från olika håll, konstaterar vi att den hittillsvarande mer-allt-av-allt- attityden inte längre kommer att fungera.

Inga givna svar
Hur ska man då göra för att både öka virkesproduktionen, klara den biologiska mångfalden och samtidigt infria alla de andra förväntningar som tillkommit under det senaste kvartsseklet?
– Det finns inga givna svar, säger Camilla Sandström. Till att börja med behöver vi mer kunskap om hur effektiva olika politiska styrmedel är för olika typer av mål och för olika målgrupper. Uppgiften är sedan att väga samman olika dimensioner som virkesproduktion, biologisk mångfald, sociala värden och klimatnytta. Prioriteringarna måste göras i en process som involverar alla skogliga intressenter.
Det nationella skogsprogrammet som nu äntligen ser ut att bli av kan bli en perfekt arena för de diskussioner som måste till.