Hallå där, Lovisa Wennerström!

Nu har projekt ”Strömmingsinsamlingen” pågått sedan i maj. Hur går det?

- Väldigt bra! Hittills har vi fått in 6000 vår- och sommarlekande strömmingar och sillar från 140 olika lekområden av de kustfiskare som deltar i insamlingen. Just nu jobbar vi för fullt med att bland annat ta biopsier, alltså vävnadsprover, för genanalys. Och inom kort drar vi också igång insamlingen av höstekande strömming.

Vad går projektet ut på?

- Tillsammans med Stockholms universitet så ska vi kartlägga lekpopulationerna längs den svenska kusten. Vill ta reda på om det finns genetiska skillnader mellan strömming som leker på olika platser längs kusten och vid olika tidpunkter på året.

Varför är den kunskapen viktig?

- Idag förvaltas strömmingen på havsområdesnivå där till exempel hela centrala Östersjön är en förvaltningsenhet. Men om det finns genetiskt särpräglade lekbestånd så skulle förvaltningen kunna utvecklas för att ta hänsyn till sådana lokala variationer. Är fisketrycket för högt i ett visst område så kan man ju annars riskera att just det unika och lokala beståndet slås ut. Starka strömmingsbestånd är viktiga för Östersjöns funktion, och det är dessutom en fantastisk god matfisk. Jag kan inte tänka mig julbordet utan min lingonsill.