Bättre hållbarhet i mjölk- och köttproduktion genom olika skötselåtgärder

Livslängden hos mjölkkor påverkas av många faktorer och trots genetiska förbättringar har den genomsnittliga livslängden för svenska kor knappt förändrats under flera decennier och ligger för närvarande på 2,6 laktationer. Hög utslagning kräver ett stort antal rekryteringskvigor, vilket innebär höga uppfödningskostnader för mjölkproducenterna.

I en ny studie har SLU-forskare tillsammans med kollegor från Växa Sverige och Aarhus universitet i Danmark undersökt hur olika skötselstrategier påverkar medellivslängden i besättningen. Sedan har de skattat hur det påverkar metanutsläpp och lönsamhet.

Beräkningar med modellen SimHerd

Beräkningarna gjordes med hjälp av en teoretisk avancerad modell (SimHerd) där ett basscenario motsvarande en genomsnittlig svensk holsteinbesättning på 100 kor jämfördes med sju scenarier där olika skötselstrategier varierades.

– Två av scenarierna innebar förbättrad hälsa och överlevnad för kor i besättningen, i tre förbättrades reproduktionen på olika sätt, i ett undersöktes konsekvenserna av att behålla alla födda kvigor i besättningen, och i det sista användes könssorterad semin samt semin från köttraser i hög grad, berättar Mikaela Lindberg.

Fertilitet hade störst effekt för livslängden

Resultaten visade att förbättrad fertilitet hade störst effekt för att öka den produktiva livslängden per ko med ca ett år, till 3,8 år. Det gav fler möjligheter till att föda upp köttraskorsningar och minskade antalet rekryteringskvigor utan att mängden producerad mjölk och kött påverkades negativt. Miljöbelastningen minskade genom att fler djur föddes upp för nötköttsproduktion och slaktades före 24 månaders ålder.

– Ekonomiskt var detta det mest gynnsamma alternativet och vinsten var starkt förknippad med minskade kostnader relaterade till uppfödning av rekryteringskvigor, säger Mikaela.