Ur SLU:s kunskapsbank

Ekosystembaserad fiskeriförvaltning i Östersjön

Senast ändrad: 02 juni 2016
torskimätlådaAKH-240.jpg

Förvaltningen av kommersiellt fiske inom EU går mot så kallad ekosystembaserad fiskeriförvaltning, som kräver kunskap om hur olika fiskarter påverkar varandra. Forskningen har gett ny och för fiskeriförvaltningen avgörande kunskap kring samspelet mellan torsk och dess bytesfiskar strömming och skarpsill, samt konsekvenserna av detta samspel för Östersjöns ekosystem.

Förvaltningen av kommersiellt fiske har länge skett genom att fisket efter enskilda arter har förvaltats var för sig, trots att olika fiskarter påverkar varandra. Till exempel beror mängden rovfisk, som till exempel torsk, på hur mycket bytesfisk det finns för den att äta. Samtidigt påverkar mängden torsk hur mycket bytesfiskar det finns, till exempel skarpsill och strömming.

Detta samspel mellan arter påverkar både fisket och fisken. Därför krävs det en förvaltning som tar hänsyn till fiskarternas samspel, en viktig del i en så kallad ekosystembaserad fiskeriförvaltning.

Den nya kunskapen som tagits fram inom detta forskningsprojekt kring samspelet mellan torsk i Östersjön och dess byten, samt konsekvenser av förändrad förekomst av torsk för Östersjöns ekosystem är därför själva grunden för en ekosystembaserad fiskeriförvaltning i Östersjön.

Genomslag internationellt

De nya insikterna om betydelsen av hur torsken påverkar och är beroende av sina bytesfiskar och lägre nivåer i näringskedjan har bidragit till utvecklingen av EU:s flerartsplan för fiskeriförvaltningen i Östersjön. Det blev möjligt genom en kombination av forskning och direkt samverkan för förbättrad fiskeriförvaltning.

Forskare vid SLU bidrog till förståelse av vad som saknas i de nuvarande flerartsmodellerna som Internationella havsforskningsrådet (ICES) och EU-kommissionens vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskerier (STECF) har använt för tidigare rådgivning för flerartssystemet i Östersjön.

Forskningen visade att det är helt avgörande att ta hänsyn till förändringar i torskens och bytesfiskarnas utbredning, samt till att fiskarnas kroppstillväxt avgörs av tillgången på föda per fiskindivid.

Detta delgavs såväl ICES som STECF genom att forskare från projektet medverkade i ICES:s och STECF:s vetenskapliga arbetsgrupper och workshoppar om flerartsförvaltning i Östersjön, vilket möjliggjorde snabb kunskapsöverföring till en ny förvaltningsplan. Den nya förståelsen bidrog också till svenska beslutsunderlag inför förhandlingar om både årlig och mer långsiktig fiskeriförvaltning i Östersjön.

Bidrar till årlig kvotsättning av torskfiske

Den nya kunskapen om minskat överlapp av torskens och bytesfiskarnas utbredning, och konsekvenser av detta för deras kroppstillväxt, har använts i den internationella rådgivningen för den årliga kvotsättningen av torsk. Forskare från projektet bistod genom direkt deltagande i Internationella havsforskningsrådets vetenskapliga rådgivningsarbete.

Dessutom ledde denna samverkan kring forskningsresultaten till att man inom den internationella rådgivningen till fiskeriförvaltningen i Östersjön för första gången diskuterade mängdmål (engelskans 'escapement targets'). Det innebär att man utvecklar en förvaltning för att hålla mängden fisk över eller, mer ovanligt, under en viss nivå.

I fallet Östersjön gällde det en övre gräns för mängden skarpsill för att undvika negativa effekter av för mycket skarpsill på andra delar av Östersjöns ekosystem, såsom minskad mängd djurplankton, höga halter växtplankton och dålig kroppstillväxt hos planktonätande fiskar som skarpsill, strömming och torskyngel.

Resultaten presenterades för Europaparlamentet år 2011. Forskningsresultaten blev därmed ett bidrag till diskussionerna inför Europaparlamentets beslut kring kommissionens förslag på ny fiskeripolicy inom EU (Common Fisheries Policy, CFP).

Genomslag i Sverige

Forskningens resultat har också haft betydande inverkan på den svenska synen på fiskeriförvaltning, och ingår nu som ett viktigt underlag i Havs- och vattenmyndighetens arbete. Genom nära samverkan vid bland annat årliga möten med Naturvårdsverket, Fiskeriverket och senare Havs- och vattenmyndigheten såg forskarna till att största nytta kunde dras av resultaten för myndigheternas arbete kopplat till Östersjön.

Projektet har också utgjort en av de åtgärder för kunskapsökning och kunskapsspridning som tagits upp av Naturvårdsverket i Helsingforskommissionens (HELCOM) Aktionsplan för Östersjön.

Forskningen gav dessutom ny kunskap kring hur samspelet mellan torsk och dess bytesfiskar kan förhindra torskens återhämtning även om fisket skulle minskas till historiskt låga nivåer, det vill säga riskera att 'låsa' Östersjön i tillstånd med lite torsk. Denna nya förståelse och resultaten kring 'kaskadeffekterna' av en minskning av rovfisk har nått bredare spridning till länsstyrelser, till intresseorganisationer som Sportfiskarna, till allmänheten och till gymnasieutbildning via läromedel.

Kunskapsspridningen skedde både genom direkt samarbete under projektets gång med en referensgrupp till projektet, samt genom en omfattande populärvetenskaplig kommunikation av resultaten från forskarnas sida.

{Accordion} 

 

{Accordion} 

Relaterade sidor:

Kontaktinformation
Sidansvarig: nora.adelskold@slu.se