Från motstånd till intresse - ändrad inställning till EU

Vid Place du Luxenbourg finns European Forestry House, där stats- och privatskogsbruket har sitt centrum för lobbying mot EU-parlamentet. Foto J Logan, Wikipedia commons.

Till den svenska skogssektorn räknas skogsägare, skogsindustri, skogsarbetare, entreprenörer och skogs­tjänstemän samt även samerna och den del av miljörörelsen som inriktar sig framför allt på skogen. Under många år efter Sveriges inträde i EU har sektorn motsatt sig en gemensam, europeisk politik för skog och skogsbruk. Men på senare tid har attityderna förändrats, främst inom skogsindustrin och bland skogs­ägarna, som skaffat sig ökad insikt om skogsfrågornas hantering i EU.

Förändrade attityder

Vi har studerat mekanismerna bakom denna förändring (Bjärstig 2013). Djupintervjuer gjordes med 22 representanter från olika delar av skogssektorn. Varför har en del intressenter ändrat sin attityd och strategi? Och vilken innebörd får detta för hur de upplever sina möjligheter att påverka skogsrelaterade frågor inom EU?

Förändringen i attityd bland intressenterna analy­serades utifrån den så kallade neofunktionalistiska teorin. Den innebär i korthet att samarbete inom ett område spiller över och initierar samarbete inom fler områden. Detta sker i ett växelspel mellan ekonomiska, politiska och ideella intressen och resulterar i att allt fler områden involveras i samarbetet.

Pragmatisk hållning

Majoriteten av de intervjuade skogsintressenterna resonerar pragmatiskt; om du inte kan välja själv är det klokt att göra det bästa möjliga under de omständigheter som råder. De kan se både för- och nackdelar med en formell skogspolitik inom EU.

Bland de intervjuade representanterna för skogsindustrin och skogsägarna intar de flesta en mer taktisk hållning. De är mestadels positiva till en formaliserad skogspolitik och uppfattar sig själva som framgångsrika i sina försök att påverka processen. De är också den grupp som utvecklat de bästa nätverken och har de starkaste lobbyorganisationerna på plats i Bryssel. För dem är det viktigt att skogsfrågorna hanteras som ett sakområde i sig och inte förs in bakvägen via andra områden, exempelvis i samband med diskussioner om energi- och miljöfrågor.

Med andra ord har vi idag en svensk ”skogselit” som är intresserad av att driva skogsfrågorna i EU. Den förändrade inställningen jämfört med den första tidens motstånd kan förstås enligt den neofunktionalistiska teorin (se ovan).

Den officiella, svenska hållningen är fortfarande ne­gativ till en EU-gemensam skogspolitik – samtidigt som svenska politiker av den svenska ”skogseliten” ses som ganska okunniga i skogsfrågor.

Den förändrade inställningen bland intressegrupperna talar för att det inte är frågan om en europeisk skogs­politik kommer att komma till stånd utan snarare hur den kommer att utformas.

Referens

Bjärstig, T. (2013). The Swedish forest sectors approach to a formalized forest policy within the EU. Forest Policy and Economics 26(1):131-137.

/ Text Therese Bjärstig

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:6