Ur SLU:s kunskapsbank

Är kvickrot Sveriges besvärligaste ogräs?

Senast ändrad: 03 december 2019
kvickrot-ingress.jpg

I dagsläget skulle nog de flesta lantbrukare svara nej på den frågan. Det går att hantera kvickrot med hjälp av bekämpningsmedlet glyfosat eller jordbearbetning. Men när det förlängda tillståndet för glyfosat går ut 2022 och kraven på jordbruket att minska utsläppen av växthusgaser ökar blir läget ett annat. Det är i det perspektivet SLU forskar på alternativa metoder att hantera kvickrot.

Inom ekologisk odling klarar man de flesta ogräsen med hjälp av fleråriga gräs-klövervallar i växtföljden. Ettåriga ogräs kan inte konkurrera med en blandning av klöver och gräs och de flesta fleråriga minskar, till exempel tistel och molke. Men inte kvickrot. Där krävs upprepad jordbearbetning vilket förbrukar diesel och därmed orsakar utsläpp av växthusgaser. Dessutom ökar bearbetningen läckaget av kväve till vattendrag, sjöar och hav plus att nyttoinsekter och daggmaskar missgynnas.

Inom konventionell odling används glyfosat för att få bukt med kvickrot.

Men eftersom jordbruket, liksom alla andra verksamheter, måste minska sin klimatpåverkan och EU:s tillstånd för glyfosat går ut 2022 kommer förmodligen andra spelregler att gälla i framtiden. Och då behövs nya lösningar på kvickrotsproblemet.

Minska kvickrotens konkurrenskraft

SLU har i många år forskat på kvickrot. Detta fleråriga ogräs förökar sig både med frön och underjordiska utlöpare, rhizom, som skjuter upp nya skott. Rhizomen fungerar också som energilager, främst i form av kolhydrater.

Göran Bergkvist, lektor i växtodling på SLU, berättar om en studie där de vill minska kvickrotens konkurrenskraft genom att skära av rhizomet. Då blir varje planta mindre och det ger grödan fördelar mot ogräset i konkurrensen om resurserna. De använder ett specialbyggt redskap med tallrikar som skär 10 centimeter djupa skåror. Fördelen är att det inte går åt lika mycket bränsle som vid traditionell jordbearbetning och att vallen kan fortsätta växa och producera tjänster.

En vecka i november månad under flera års tid har en grupp tekniker från SLU ägnat åt att gräva upp kvicksrotsrhizom från försöken utanför Uppsala. Då kan man jämföra hur mycket rhizom som finns på de klövervallar som har bearbetats med specialredskapet och andra som inte har bearbetats.

- Man kan se att behandlingen har haft effekt så det är värt studera vidare. Däremot har vi inte kommit fram till en maskin som funkar tillräckligt bra för att lantbrukare ska kunna använda den, säger Göran Bergkvist.

Andra intressanta försök

I ett annat projekt har SLU visat att mellangrödor kan utnyttjas för att trycka tillbaka kvickrot. Syftet med att så in mellangrödor är att de växer vidare när huvudgrödan har skördats och därmed minskar utlakningen av kväve, men dessutom kan de alltså förhindra att kvickrot får fritt spelrum på åkrarna. Täta bestånd av engelskt rajgräs och en blandning av rödklöver och rajgräs, hade effekt mot kvickrot. Det var en del av Björn Ringselles avhandling.

På SLU pågår också andra projekt som kan få betydelse för kvickroten i en framtid utan glyfosat. Ett spännande exempel är Elsa Lagerquist doktorandprojekt som syftar till att optimera ett odlingssystem som både minskar användning av bekämpningsmedel och jordbearbetning samtidigt som det ökar markens bördighet och behåller goda skördar. Det bygger på samodling med en huvudgröda och en understödjande gröda, där den ena förväntas leverera olika typer av tjänster till odlingssystemet som helhet. Bland dessa tjänster finns ogräskontroll. Radhackning används också för att kontrollera ogräsen. Rent tekniskt går det till så att huvudgrödan sås i band med breda rader mellan vilket gör att ogräset kan kontrolleras genom radhackning mellan banden under växtsäsongen.

Försöken har pågått sedan 2017 och finns i Skåne och Östergötland. Resultaten från de första fyra försöken håller just nu på att analyseras och kommer att presenteras under vintern.

Relaterade sidor: