Mjölk- och köttproduktion med korsningskor jämfört med renrasiga holsteinkor

En serie studier av mjölk-mjölk-korsningar har gjorts på två gårdar i norra Italien som använt ProCross i många år. Besättningarna har var sin renrasig kärna med holsteinkor. En tredjedel av korna är holstein och två tredjedelar är korsningskor. Omställningen från renrasig holstein är färdig och år 2024 är de yngsta ProCross-korna femte generationens korsning. Båda besättningarna utgår från holstein och använder semintjurar i ordningen viking-röd – montbeliarde – holstein. En av besättningarna använder även ordningen montbeliarde – viking-röd – holstein.

Holsteinkor och korsningskor går tillsammans i lösdriften och de sköts och utfodras på samma sätt. Korna mjölkas två gånger per dag. Korna får inte beta och fullfoder används på båda gårdarna, men foderstaten skiljer sig. Mjölken från dessa besättningar används för ost med skyddad ursprungsmärkning. Den ena gården levererar mjölk för parmesanost och den andra för osten grana padona. Det spelar roll för foderstaten eftersom ensilage inte är tillåtet om mjölken ska användas för parmesanost. På parmesangården är produktionen mindre intensiv och kornas mjölkproduktion är lägre (9 500 kg/år jämfört med 11 300 kg/år), men proteinhalten i mjölken är högre än på grana padona- gården.

Med en renrasig kärna i ProCross-besättningen kommer det alltid finnas holsteinkor och korsningskor i alla laktationsnummer. I denna försöksserie har därför den renrasiga gruppen jämförts med hela korsningsgruppen som består av två- och treraskorsningar med olika faderras. Det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan de två grupperna (holstein och korsningar) för många egenskaper. Det finns nästan inga signifikanta skillnader mellan olika slags korsningsdjur, varken mellan två- och treraskorsningar eller mellan kor med olika faderras. För de flesta egenskaper har inte heller semintjurarnas ordningsföljd någon effekt.

Denna studie innehåller data från 1814 kor från parmesanbesättningen och de slaktades på fyra slakterier från 2015 till 2024. Fyrtiotre procent av korna var holstein. Korsningskorna hade slaktkroppar som var tyngre och klassades bättre för köttighet och fetthalt. Det gällde alla raskombinationer, men av korsningarna var de med montbeliarde-fader köttigast. Medelpriset för korsningskor var 2,10 euro/kg jämfört med 1,89 euro/kg för holsteinkor. Högre slaktvikt och bättre pris gjorde att slaktkroppar från korsningskor var värda nästan 100 euro mer än de renrasiga.

Fem procent av de slaktade korna slogs ut tidigare än planerat. Orsaken registrerades inte, men det handlade om akut slakt av sjuka och skadade djur. Värdet av de som gallrades ut enligt plan var mycket högre (650 euro) jämfört med de som slaktades akut (160 euro). Akut slakt var betydligt vanligare för holsteinkor­­ ^­– risken att slås ut på det sättet var 1,5 gånger högre för holsteinkorna än för korsningskorna.

I denna studie är båda besättningarna med och totalt ingår 351 holsteinkor och 440 korsningskor. Att väga alla kor ansågs för dyrt men bröstomfång, mankhöjd och kroppslängd mättes på alla. Drygt 200 djur vägdes och med hjälp av de vikterna kunde forskarna ta fram en ekvation som skattar vikt med hjälp av mankhöjd, bröstomfång, kroppslängd, laktationsnummer och dag i laktationen. På så sätt fick alla kor fick en skattad vikt. Hullet bedömdes på en skala från 1 till 5. Kroppsmåtten registrerades bara en gång per ko och sedan korrigerades registreringarna för laktationsnummer och antal dagar i laktationen.

Holsteinkor och korsningskor vägde lika mycket, men enligt mankhöjd, bröstomfång och kroppslängd var storleken på korsningskorna 2 % mindre än holsteinkorna. Kroppssammansättningen skiljde sig också mellan grupperna – korsningskorna hade mer hull (10 % högre värde i hullbedömningen). Grundat på alla dessa registreringar skattades mängd protein och fett i kroppen. Korsningskorna hade 11% mer fett och 4% mindre protein i kroppen än holsteinkorna. Det kostar mer energi att bygga upp en fettreserv än att bygga muskler (eftersom muskler innehåller mycket vatten), men det kostar mindre energi att underhålla fettvävnad än proteinvävnad. Därför kan underhållsbehovet skilja sig för kor med olika kroppssammansättningen även om de väger lika mycket. När underhållsbehovet skattades grundat på bara på kroppsvikt skiljde sig inte korsningskorna från holsteinkorna. Men när underhållsbehovet skattades grundat på mängden protein i kroppen hade korsningskorna 4 % lägre underhållsbehov än holsteinkorna.

Korsningskorna hade 5% lägre mjölkmängd än holsteinkorna. Fett- och proteinhalterna var lite högre i korsningskornas mjölk, så skillnaden mellan grupperna i mängd producerat fett och protein var mindre (3% lägre för korsningskor). Om mjölkmängd och mängd producerat fett och protein beräknades med hänsyn till underhållsbehovet (grundat på mängden protein i kroppen) skiljde sig inte holsteinkorna från korsningskorna. Fastän korsningskorna vägde lika mycket och producerade mindre mjölk var de alltså lika effektiva som holsteinkorna på att producera mjölk räknat per kg protein i kroppen. 

Sjuttiofem procent av all mjölk som produceras i Italien används för att göra ost. Mjölkens koaguleringshastighet, utbyte av ostmassa och mineralinnehåll är viktiga egenskaper för ostproduktion. Mjölkens kvalitet beskrivs i två studier. I den ena analyserades halten av 15 olika mineraler i mjölken, så som magnesium, kalcium och zink. Mjölkproverna kom från 120 kor på parmesangården. Mineralprofilen skiljde sig inte mellan mjölk från holsteinkor och korsningskor. Faderns ras påverkade dock mineralprofilen i korsningskornas mjölk, där viking-red gav högre halter av till exempel kalcium och zink.

Den andra mjölkstudien handlade om koagulering och ostutbyte. Mjölkprover från 1116 kor från båda gårdarna ingick. Fyrtiotre procent av korna var holstein. Även i denna studie var mjölkmängden lägre för korsningskorna, men protein och kaseinhalten var högre för korsningskorna. Mjölken från holsteinkor hade högre laktoshalt och högre celltal än mjölken från korsningskor. Den gynnsamma effekten av korsning på celltal var tydligast på gården där korna har en högre mjölkmängd. Mjölk från korsningskor koagulerade snabbare än mjölk från hosteinkor (det gällde även kor vars fäder var viking-red). Den gynnsamma effekten av korsning var tydligast i mjölk från gården där korna har en högre mjölkmängd, men å andra sidan koagulerade den mjölken i snitt långsammare än mjölken från parmesangården. Ostutbytet var cirka 17 % för både holsteinkor och korsningskor.

Hur mycket metan som produceras av mikrober i våmmen kan mätas indirekt genom att analysera mjölkens infraröda spektrum (MIR). Olika arter av mikrober producerar inte bara olika mycket metan utan också olika mängd flyktiga fettsyror och fettsyrorna som bildas i våmmen avspeglas i mjölkens fettsyrasammansättning, som mäts med MIR. I denna studie gjordes alltså inga metanmätningar utan kornas metanproduktion skattades grundat på MIR-analys av mjölk. Samma kor som i studien om ostutbyte ingår i denna studie. Varje ko lämnade bara ett mjölkprov och laktationskurvan konstrueras i den statistiska analysen.

Olika beräkningar av metanutsläpp jämfördes mellan holsteinkor och korsningskor. Korsningskor släppte ut mindre metan per dag än holsteinkor (450 g metan per dag jämfört med 480 g per dag). Korsningskor och holsteinkor släppte ut lika mycket metan i förhållande till foderintaget (g metan per kg TS) vilket var förväntat eftersom de hade samma foderstat. Det fanns inte heller någon skillnad mellan korsningskor och holsteinkor vad gäller utsläppt metan i förhållande till mjölkmängden (g metan per kg fett- och proteinkorrigerad mjölk), trots att mängden mjölk per dag skiljde sig mer mellan grupperna än mängden metan per dag. Forskarna tror att korsningskornas lägre mjölkmängd kompenseras av ett bättre foderutnyttjande, men själva foderutnyttjandet kunde inte mätas i denna studie.

Den senaste studien är en så kallad livscykelanalys (LCA) av mjölk- och köttproduktionens påverkan på klimatet (global uppvärmning), försurning, övergödning (näringsläckage) och markanvändning. Båda gårdarna ingår och i analysen användes data från 564 kor med registreringar från födsel till minst tre år efter inkalvning. Uppgifter från de studier som beskrivit ovan kompletterades med uppgifter från den italienska kokontrollen. Det gick inte att mäta individuellt foderintag på gårdarna, så foderåtgången bygger på kornas skattade energibehov. I livscykelanalysen ingick mjölkkorna med alla sina laktationer, uppfödning av rekryteringskvigor (övriga kalvar såldes och lämnade gården), gödselhantering, foderproduktion (eget och inköpt foder) samt strö och energianvändning (el och diesel).  

Mer klimatpåverkan (kg koldioxid-ekvivalenter), mer försurning (kg svaveldioxid-ekvivalenter), mer övergödning (kg fosfat-ekvivalenter) och mer markanvändning (m² land) betyder att produktionen är mindre hållbar. Ekvivalenter används för att översätta olika slags utsläpp till en jämförbar enhet. Till exempel har olika växthusgaser (metan, lustgas etc) olika uppvärmningseffekt men när utsläppen räknas om till en standardiserad enhet (ekvivalenter) kan alla gasutsläpp summeras. Den negativa påverkan redovisas på flera sätt: per ko under hela livet, per dag i livet, och per producerad mängd fett och protein i mjölk. Påverkan redovisas också i förhållande till ekonomisk vinst där den ekonomiska vinsten beräknas som inkomster minus foderkostnader. Det resultatet redovisas som vinst per mängd påverkan, t ex euro per kg koldioxid-ekvivalenter. Den bakomliggande tanken är då att en högre vinst kan motivera ett större utsläpp. I beräkningen av vinst ingick utgifter för foder (eget och inköpt) och inkomster från mjölk och slaktade kor samt från försäljning av tjurkalvar och överskottskvigor. Kalvarna såldes för samma pris oavsett om de var holstein- eller korsningskalvar. Mejerierna betalade mer för mjölk för parmesan än för mjölk för grana padono.  

Korsningskorna levde längre och hade fler produktiva dagar, och deras livstidsproduktion av protein och fett från mjölken var högre än för holsteinkorna. Värdet på slaktkroppen var också högre för korsningskorna på grund av högre slaktutbyte och bättre klassning. Tabell 1 sammanfattar viktiga skillnader mellan djurgrupperna.

Tabell 1. Medel-livstidsproduktion för korsningskor och holsteinkor

Räknat per ko under hela livet hade korsningskorna mer negativ påverkan än holsteinkorna vad gäller klimat, övergödning, försurning och markanvändning, vilket förklaras av att korsningskorna lever längre. Skillnaden var dock inte signifikant för någon av de fyra hållbarhetsaspekterna. Påverkan räknat per dag visade ingen skillnad mellan korsningskor och holsteinkor. Påverkan räknat per livstidsproduktion (producerad mängd fett och protein i mjölk) visade att korsningskorna hade signifikant lägre påverkan på klimat, övergödning, försurning och markanvändning. Korsningskorna tenderade också att ge en större vinst per kg svaveloxid-ekvivalenter och per m², vilket är gynnsamt, och för klimatpåverkan och försurning var det ingen skillnad i vinst. I tabell 2 visas skillnader mellan korsningskor och holsteinkor som är eller tenderar att vara signifikanta. Holsteinkorna hade inte signifikant lägre miljöpåverkan än korsningskorna för något mått i någon hållbarhetsaspekt.

Tabell 2. Klimat- och miljöpåverkan från mjölk- och köttproduktion med holsteinkor och korsningskor