SLU-nyhet

Det är inne att vara utehöna

Publicerad: 21 juni 2018

Hur påverkar utehöns den omkringliggande miljön, finns det risk för näringsläckage och kan man i så fall minska läckaget med rätt material på marken? I Lövsta forskningsstation har nyligen en del av projektet ”Det är inne att vara utehöna” satt igång där man förhoppningsvis kan besvara dessa frågor.

Idén till projektet startade när rådgivare som hjälper lantbrukare med tillståndsprövning för rastgårdar till värphöns fick nedslag från myndigheterna. Man var orolig för hur rastgårdarna påverkade miljön med bland annat näringsläckage.

– De hörde av sig till mig, jag har tidigare forskat på näringsläckage från nötkreaturs utevistelse men för höns fanns ingen tidigare forskning. Vi fick göra den själva istället säger Eva Salomon, forskare från RISE och på deltid knuten till EPOK.

Tillsammans med Helena Aronsson från SLU, Malin Lovang och Åsa Odelros (rådgivare) samt Lotten Wahlund från RISE ska de nu försöka fylla de kunskapsluckor som finns och bidra till beslutsunderlag för myndigheter och stötta branschen till robusta och lönsamma system.

I studien vid Lövsta jämförs två olika markmaterial mot en kontroll. Syftet är att fånga upp fosfor från hönsens gödsel. Materialet läggs utanför utgången från stallet, där koncentrationen av gödsel blir som störst.

– Vi har haft många krav på materialet, det får inte vara farligt för hönorna att äta, inte vasst eller på andra sätt kunna skada dem. Dessutom måste det fånga upp fosfor och inte vara för dyrt. Jag gillar paddex, ett krossat kalkbaserat stenmaterial. Det har fungerat bra till nötkreatur men riskerar att göra hönorna sjuka om de äter av det, berättar Eva

Valet föll därför på vanlig sandlådesand och ett kalkmaterial som i vanliga fall används som fodertillsats till höns. Som kontroll har forskarna valt en sorts grus som är vanligt i rastgårdar. De har redan nu kunnat se att hönorna gillar sanden och kalkmaterialet, som används flitigt till bland annat sandbad. I oktober kommer prover att tas på de olika markbäddarna för att se hur mycket näringsämnen de fångat upp.

Utöver försöket vid Lövsta ska tio gårdar undersökas för att se hur det fungerar i praktiken och i stor skala. Dessutom ska två gårdar djupstuderas för att bland annat se hur de hanterar gödsel och vilka risker som finns, exempelvis med punktbelastning. Forskarna hoppas att därigenom kunna hitta snabba och lätta åtgärder som kan göra stor nytta i verkligheten.

Projektet "Det är inne att vara utehöna" pågår till 2019 och finansieras av Stiftelsen Lantbruksforskning.

Janne Nordlund Othén