SLU-nyhet

Ur Skog & Framtid: Skogsnäringen och miljörörelsen: Osäkerhet och parallella regelverk bakom bristen på samsyn

Publicerad: 12 december 2019
Ylva-Uggla_Örebro-universitet.jpg

Skogsvårdslagen och miljöbalken är inte harmonierade med varandra. Tillsammans bidrar det till den brist på samsyn om skogsmiljön som råder mellan skogsnäringen och miljörörelsen.

Vi ville få svar på varför branschorganisationen Skogsindustrierna och Naturskyddsföreningen har så olika syn på hur den biologiska mångfalden i skogen ska klaras – trots att man är överens om målen, säger sociologen Ylva Uggla, som deltagit i en tvärvetenskaplig studie i frågan.

Skriftliga dokument som beskrev tillståndet i de svenska skogarna från båda organisationerna analyserades. Medan Skogsindustrierna uttryckte förtröstan om att målet om biologisk mångfald kan nås, beskrev Naturskyddsföreningen tillståndet i skogen som mycket oroväckande.

Forskarna fann att ett skäl till den skilda synen är den osäkerhet som omger begreppet biologisk mångfald. Det går inte att uttrycka som ett enkelt mått eller som ett gränsvärde. Skogsindustrierna ser dagens skogsbruksmodell och dess princip frihet under ansvar som tillräcklig. Naturskyddsföreningen å sin sida hävdar att denna modell har tjänat ut och att de naturvårdsåtgärder som görs inte räcker. 

Den stora skiljelinjen går i synen på de regelverk som gäller för bruket av skogen. Skogsindustrierna betonar skogsvårdslagen, de svenska miljömålen och frivilliga åtaganden. Naturskyddsföreningen lyfter fram miljöbalken, som också inrymmer EU:s habitat- och fågeldirektiv, och hävdar att den i dag inte tillämpas tillräckligt i skogsbruket. Båda regelverken gäller parallellt i skogen.

Problemet är dock att så som EU-direktiven är skrivna, skulle de i princip göra det omöjligt att bedriva skogsbruk överhuvud taget. Detta har uppmärksammats av EU-kommissionen som därför förordar en pragmatisk tillämpning som innebär att inte alla biologiskt viktiga miljöer måste skyddas. I stället är det ekosystemens funktioner som ska skyddas.

Den svenska skogen omges alltså av två parallella system. Det ena utan exakta regler för hur målet om bevarad biologisk mångfald ska nås. Det andra med så långtgående regler för artskydd att det i princip omöjliggör skogsbruk. Med nuvarande regelverk ser inte forskargruppen några omedelbara lösningar på detta dilemma

– Men, avslutar Ylva Uggla, det skulle bli lättare att nå samsyn om båda parter accepterar den osäkerhet som omger begreppet biologisk mångfald. Debatten om skog och skogsbruk skulle utan tvekan må bra av en utveckling i den riktningen.

Text: Lars Klingström

Fakta:

Den här texten är hämtad från Future Forests tidning Skog & framtid nr 1 2017. Alla nummer av Skog & Framtid kan laddas ner här.

Studie utfördes av Ylva Uggla, Stig Larsson och Maria Forsberg.

Relaterade sidor:

Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se