SLU-nyhet
Vad är viktigt när hönorna ska ut?
Publicerad: 02 september 2020
Konsumenter anger ofta djurens möjlighet att bete sig naturligt som en av de viktigaste aspekterna när det kommer till djurvälfärd. Djurhållning som ger djuren möjlighet att gå ut, förknippas ofta med högre möjlighet att bete sig naturligt och därmed högre välfärd. Men är det alltid så? Vad gör hönorna när de går ut? Och går de ens ut? En grupp australiensiska forskare har gått igenom litteraturen för att undersöka hur utomhusvistelse påverkar värphönsens välfärd.
Forskarna hade fokus på bruna höns i australiensiska system, men resultaten är ofta översättbara även till våra svenska förhållanden även om vi i Sverige sällan utsätts för temperaturer över 35 grader eller tropiska cykloner vilka nämns som risker för djur som befinner sig utomhus i Australien.
I tidigare studier har ofta rapporterat att trots tillgång till utomhusvistelse, används rastgårdarna i låg utsträckning. Detta har lett till att slutsatsen att endast få hönor använder möjligheten att gå ut. I nyare studier, när utevistelsen undersökts med hjälp av teknologi som mäter djurens rörelse på individnivå, har användningen av rastgårdarna varit högre än man tidigare mätt. Studierna visar på stor variation i hur mycket och på vilket sätt olika individer använder rastgårdarna. De flesta hönorna gör fler korta utflykter i grupp varje dag, och tillbringar den mesta tiden nära huset. Det finns också ofta små sub-grupper av fåglar som sällan eller aldrig går ut vilket bland annat påverkas av fåglarnas olika personligheter. Fåglar som inte går ut uppvisar högre nivåer av rädsla och oro jämfört med de som använder rastgårdarna. Dock har man ännu inte undersökt om de skulle använda rastgårdarna mer om de var utformade på ett annat sätt.
Så, vad gör att hönorna går ut? Det är många faktorer som påverkar om hönorna vill gå ut eller inte, exempelvis djurtätheten, flockstorleken, vädret och utformningen av rastgården. När rastgården utrustats med exempelvis fler utgångar, sandbad eller skydd (av träd eller egenbyggda) ökar antalet hönor som är utomhus. Ju större flocken är, desto färre djur går ut medan det i små flockar är vanligare att fler djur använder rastgården och därmed rör sig och fodersöker mer. Något som är särskilt lockande är möjligheten att äta utomhus. När vädret bjuder på starka vindar, regn eller starkt solsken föredrar hönorna dock att vara inomhus.
Hur rastgården ser ut påverkar också vad hönorna gör när de är ute. Generellt sett har man funnit att hönorna tenderar att röra sig mer och fodersöka/beta när de är ute och vilar mer när de är inomhus. Där det finns träd/växtlighet ägnar hönorna mer tid till att beta och sandbada medan även beteenden som att vila och putsa sig förekommer på mer skyddade områden. Öppna ytor fungerar däremot mer som transportsträckor.
I praktiken betyder detta att det inte räcker med att ge fåglarna tillgång till utevistelse, utan den bör också se ut på ett sätt som gör att fåglarna använder sin rastgård. Först då kan vi förvänta oss att rastgårdarna leder till det naturliga beteende som både producenter och konsumenter förväntar sig.
Torun Wallgren