Mästerrot med minnen av djurmedicin och fäboddrift – ny vetenskaplig artikel

Mästerrot, Peucedanum ostruthium, är en läkeväxt känd sedan medeltiden i Sverige. Den odlades i apotekarträdgårdar på 1700-talet men föll i glömska och fanns sällan med i senare tiders örtagårdar. Förvildade bestånd tolkas oftast som odlingsrelikter från en tid då den var viktig inom veterinärmedicinen och i en nyligen publicerad vetenskaplig artikel beskriver Erik de Vahl, Ingvar Svanberg och Giulia Mattalia växten som en av de arter som hör samman med fäbodvallarnas odlade mångfald. Arbetet inom fäbodkulturen, där boskap flyttades ut för bete till fäbodarna under sommaren, inkluderade i många fall vildinsamling av nyttoväxter till försäljning efter säsongens slut, men också odling av ett fåtal växter som användes inom djurmedicinen, däribland mästerroten.

När Poms Sparrisupprop efterlyste äldre krydd-, medicinal- och köksväxter kunde fyra accessioner samlas in för utvärdering och bevarande. Två av dessa, ’Kobota’ från Bohuslän och ’Kampkur’ från Dalarna bär på minnen av småskalig användning inom folklig veterinärmedicin. Rosa Backman minns hur svaga djur i Bohuslän på våren fick mästerrotsblad rullade i rågmjöl stoppade längst ner i halsen och efter ett par kurer brukade resa på sig igen.  

I artikeln diskuterar författarna möjligheten att Poms inventeringsmetod, som byggt på tips från trädgårdsodlare med levande minnen av växternas historia, inneburit att växter som förlorat sin funktion i dagens trädgårdar kanske riskerat att hamnat i skymundan. Lima i Dalarna lyfts fram som ett exempel. En ort där husbehovsodling av mästerrot varit känd i litteraturen sedan 1700-talet, men inte resulterat i några tips till Poms upprop. Kanske kan en riktad efterlysning råda bot på detta? Känner du till en gammal mästerrotsplanta som kan knytas till fäbodkulturen i Lima, eller kanske till odlingstradition i landets nordligare delar? Tveka inte att höra av dig till Nationella genbankens kurator för Krydd- och medicinalväxter!