60 miljoner danska kronor till utveckling av framtidens livsmedelssystem

N2CROP kommer att etablera ett internationellt centrum för banbrytande forskning och innovation om baljväxter för att förverkliga visionen om en hållbar livsmedelsproduktion baserad på biologisk kvävefixering. Målet är att göra baljväxtbaserade samodlingssystem så attraktiva att de på sikt kommer att konkurrera ut odling av renkulturer.

Ledaren för centret, Stig U. Andersen, säger: "Vi är mycket glada över att kunna samla många olika kompetenser i N2CROP för att ta oss an en mycket central utmaning i framtidens produktion av livsmedelsprotein, och vi ser fram emot ett brett samarbete kring baljväxtinnovation med alla intresserade".

N2CROP förenar olika discipliner, däribland livsmedelsvetenskap (biotillgängligt protein från baljväxter), mikrobiologi (optimering av kvävefixering genom skräddarsydd rhizobiuminokulat), genetik (riktade mutationer för att förbättra viktiga egenskaper hos baljväxter) och ekologi/agronomi (fältförsök och matematisk modellering av samodlade grödor), med ambitionen att förbättra baljväxternas prestanda till en nivå där samodling av baljväxter och spannmål kommer att överträffa renodlade bestånd av spannmålsgrödor.

Martin Weih, professor på institutionen för växtproduktionsekologi på SLU, berättar om SLU:s roll i centret: "Vi på SLU är ansvariga för planering, genomförande och utvärdering av en rad olika fältförsök där ett antal mutagena linjer av åkerböna med förändrade egenskaper samodlas med vete och havre. De förändrade egenskaperna innebär att kvävefixeringsförmågan hos åkerbönan upprätthålls även med högre gödselgivor som är anpassade för exempelvis vete och havre i samodlingen. Vidare ansvarar SLU även för modellering av effekterna som samodling med det nya växtmaterialet ger för olika hållbarhetsaspekter, och jämfört med odling i renbestånd. SLU har således en mycket central roll i detta projekt som integrerar bioteknologi, växtekologi och agronomi på ett fantastiskt sätt."

Bakgrund

De allra flesta spannmålsgrödor odlas som kvävegödslade renkulturer för att uppnå höga skördar. Nackdelarna är den energikrävande produktionen med konstgödsel och den höga risken för allvarliga angrepp av skadedjur och sjukdomar som kräver kemisk bekämpning.

Däremot har samodlingssystem framgångsrikt utnyttjat kvävefixering av baljväxter, till exempel i fleråriga klövergräsmarker, som har en hög biodiversitet och en hög motståndskraft mot sjukdomar och skadedjur. Biomassan och proteinet som produceras i dessa odlingssystem är dock inte lämpliga som livsmedel utan komplexa bearbetningsmetoder, som fortfarande behöver utvecklas.

En stor potential för minskad användning av konstgödsel och bekämpningsmedel är starka argument för utvecklingen av baljväxtbaserad samodling av livsmedelsgrödor. Utmaningen är att samodling för närvarande inte anses vara ekonomiskt konkurrenskraftig jämfört med spannmål odlad i renkultur.