Ur SLU:s kunskapsbank

Biologisk fröbetning med bakterier mot utsädesburna sjukdomar i stråsäd

Senast ändrad: 17 oktober 2016
winter-wheat-hedemora.jpg

Forskning vid SLU har bidragit till nya, biologiska metoder för fröbetning mot utsädesburna sjukdomar. De nya metoderna är baserade på bakterier från växtrötter.

Skadegörare som angriper utsädet, till exempel skadesvampar, är ett stort ekonomiskt problem i Sverige och en viktig riskfaktor för livsmedelsförsörjningen globalt. Fröbetning sker traditionellt med kemiska växtskyddsmedel och är en vanlig metod för att begränsa angrepp av utsädesburna skadegörare. Regelverken kring kemiska bekämpningsmedel blir allt strängare och alternativa växtskyddsmetoder allt viktigare.

Ett biologiskt medel för fröbetning

För att utveckla bakterien Pseudomonas chlororaphis isolat MA 342 till ett biologiskt medel för fröbetning, med fokus på användning i stråsäd etablerade SLU-forskarna samarbete med Lantmännen i början av 1990-talet. Användningen av P. chlororaphis MA 342 för bekämpning av växtsjukdomar skyddades av forskarna tillsammans med Lantmännen i ett patent.

År 1996 startade Lantmännen företaget BioAgri för att kommersiellt omsätta forskningsresultaten. BioAgris verksamhet rör utveckling och marknadsföring av produkter baserade på mikroorganismer för sjukdomsbekämpning och tillväxtreglering inom de areella näringarna.

Två produkter spridda i Europa

Den första av BioAgris produkter fick namnet Cedomon och lanserades 1997. Cedomon används för fröbetning mot utsädesburna sjukdomar i korn och havre och kan användas i de flesta befintliga betningsmaskiner. Den rapsoljebaserade formuleringen har visat sig ge en extra arbetsmiljömässig fördel vid hantering av det betade utsädet genom att binda damm.

Cerall var nästa produkt som introducerades på marknaden av BioAgri. Produkten är en vattenbaserad formulering av P. chlororaphis MA 342, för fröbetning i vete, råg och rågvete.

Både i konvetionellt och ekologiskt jordbruk

Dessa produkter för biologisk betning i stråsäd används främst inom det konventionella jordbruket men är också godkända för användning inom ekologisk odling. Den svenska utfasningen av kemiska betningsmedel till förmån för biologiska har alltså sedan slutet av 1990-talet påbörjat anpassningen av svensk stråsädesodling till integrerat växtskydd, långt innan ett EU-direktiv kring hållbar användning av bekämpningsmedel och integrerat växtskydd var aktuellt.

Integrerat växtskydd ska tillämpas i all yrkesmässig odling inom EU från 2014 och innebär kortfattat att man genom att kombinera olika förebyggande och direkta, icke-kemiska växtskyddsmetoder kan minimera användningen av kemiska växtskyddsmedel.

Totalt har de biologiska betningsprodukterna idag använts på cirka 4,5 miljoner hektar jordbruksmark, och ersatt över 1,6 miljoner liter kemiska bekämpningsmedel. Produkterna är godkända även nationellt och finns idag tillgängliga i 16 europeiska länder.

Ett gott exempel internationellt

Det svenska fallet med biologisk fröbetning mot sjukdomar i stråsäd framhålls ofta internationellt som ett positivt exempel på att det går att utveckla bärkraftiga produkter inom biologisk bekämpning även för de stora areella grödorna.

Företag som utvecklar och säljer biologiska bekämpningsmedel mot växtsjukdomar tenderar i dag att fokusera på högvärdiga grödor som grönsaker och frukt. Anledningen är att möjligheten att täcka utvecklings- och registreringskostnader anses bättre med produkter för dessa grödor än för de stora areella grödorna. Det finns därför stor brist på andra bekämpningsprodukter än kemiska för till exempel stråsäd. Den här typen av produkter är nu starkt efterfrågade, särskilt efter beslutet att införa integrerat växtskydd inom hela EU-området.

Sedan 2010/11 är även produkten Cedress, baserad på P. chlororaphis MA 342, godkänd för fröbetning mot sjukdomar i ärter och morot. Cedress, liksom den tillväxtstimulerande produkten AMASE (baserad på bakterien P. azotoformans), utvecklades inom MASE-programmet (Mistra).

Forskningen inom MASE byggde vidare på den tidigare forskningen vid SLU kring biologisk fröbetning.

Sverige drivande för mikrobanpassade EU-regler

P. chlororaphis MA 342 var 2004 den första bakterie med svamphämmande effekt som godkändes enligt EU:s bekämpningsmedelsdirektiv 91/414. Det skedde efter en utmanande utvärderingsperiod om nästan tio år.

Direktivet med dess krav på information och studier var skrivet för kemiska bekämpningsmedel och fungerade därför mycket dåligt för bekämpningsmedel med mikroorganismer som aktiv ingrediens. Svårigheterna att hantera bakterieisolatet i utvärderingsprocessen bidrog till att särskilda krav på information och studier utarbetades för mikroorganismer.

Kemikalieinspektionen i Sverige var rapportör inom EU för P. chlororaphis MA 342 och kom att bli drivande i arbetet inom EU när det gällde att utarbeta nya datakrav och enhetliga principer för utvärdering och godkännande anpassade för mikroorganismer.

De nya reglerna trädde i kraft i början av 2000-talet (2001, 2005) och innebar viss förbättring för hanteringen av mikroorganismer i utvärderingsprocessen. Det återstår dock mycket arbete för att göra regelverken mer relevanta för mikrober. Förhoppningsvis kommer införandet av integrerat växtskydd, där biologisk bekämpning är en hörnpelare, att leda till att det arbetet påskyndas.

Fruktbart nordiskt samarbete

Från det ursprungliga nordiska samarbetet har det alltså i Sverige etablerats ett nytt företag och utvecklats en hel produktfamilj baserad på en sjukdomshämmande bakterie. Från den finska gruppen har en sjukdomshämmande svamp (Gliocladium catenulatum) utvecklats till biologiska bekämpningsmedel som finns på marknaden, och den danska gruppen har en produkt på gång i sen utvecklingsfas baserad på svampen Clonostachys rosea.

Resultaten från det nordiska projektet har därmed ökat lantbrukarnas tillgång på biologiska bekämpningsmedel, möjliggjort minskad användning av kemiska bekämpningsmedel – och klart bidragit till anpassningen till ett integrerat växtskydd i flera länder.

{Accordion} 

{Accordion} 

Relaterade sidor:

Kontaktinformation
Sidansvarig: nora.adelskold@slu.se