Ur SLU:s kunskapsbank

Trädens naturliga näringsförsörjning riskerar att försämras av dagens skogsbruk

Senast ändrad: 04 april 2024

Mykorrhizasvampar, och särskild gruppen spindlingar, hjälper träden att bryta ned organiskt material i näringsfattiga marker. Dessvärre tyder nya forskningsresultat på att spindlingar kan vara extra känsliga för skogsbruk och minska i förekomst under lång tid efter avverkning. Vi ser en risk att skogsbrukets effekter på svampsamhället i längden leder till ett ökad behov av gödsling.

Svampar spelar en avgörande roll för omsättningen av markens organiska material, särskilt i barrskogar, där den sura miljön begränsar bakteriell nedbrytning, och avsaknaden av omrörande daggmaskar tillåter etablering av stora, långlivade nätverk av svamptrådar – mycel.

Genom att ingå i symbios med träden, så kallad mykorrhiza (grekiska för svamprot), får skogssvamparna god tillgång till energi i form av socker direkt från trädens fotosyntes. Mykorrhizasvamparna försörjer i sin tur träden med näringsämnen som de tar upp i marken med sina vidsträckta mycelnätverk.

Trädens tillväxt är beroende av svampar

Skogsträdens tillväxt är beroende av att svampar bryter ned markens organiska material och frigör näringsämnen som kan cirkuleras tillbaka till träden. Om nedbrytningen minskar ansamlas material från växternas barr och rötter i tjocka mårlager, och näringsämnen låses upp i marken. Nedbrytning kan utföras av frilevande svampar på samma sätt som i en komposthög, men nya forskningsresultat från barrskogar tyder på att de frilevande svamparna i måren ofta hämmas av mykorrhizasvampar uppbackade av träden.

För att näringsomsättningen ändå skall kunna fortsätta krävs det att mykorrhizasvamparna kan ersätta de frilevande svamparna som nedbrytare i marken. Däremot verkar olika arter av mykorrhizasvampar skilja sig åt i sin nedbrytande förmåga.

Mår under nedbrytning av mykorrhizamycel från en spindling. Foto: Karina Clemmensen.

1/1

Spindlingar gör näringsomsättningen effektivare

Vi har tidigare visat att en del mykorrhizabildande arter, t.ex. vissa spindlingar, har särskilt effektiva enzymer som kan attackera svårnedbrytbara organiska föreningar (t.ex. lignin). I en storskalig inventering av svampar i svenska skogsmarker (med DNA-baserade metoder) finner vi att förekomst av vissa spindlingar motverkar ackumulering av organiskt material i måren och främjar effektivare näringsomsättning.

Spindlingar är känsliga för avverkning

Dessvärre verkar denna grupp av mykorrhiza-nedbrytare vara särskilt känsliga för skogsbruk. När träden avverkas försvinner mykorrhizasvamparna, vilket skapar utrymme för frilevande nedbrytare. Detta leder till accelererad nedbrytning av organiskt material och frigörelse av näringsämnen under en tioårsperiod efter avverkning. När sedan mykorrhizasvampar återetablerar sig i ungskogen sker ett urval, där vissa svamparter verkar gynnas medan andra, särskilt många spindlingar, verkar missgynnas.

Troligen medför den goda tillgången på näring i hyggesfasen att spindlingarnas effektivare, men kostsamma, enzymsystem blir en belastning istället för en tillgång när näring finns fritt tillgänglig för både svampar och träd. Denna teori stämmer väl överens med att spindlingar också är känsliga för skogsgödsling.

Det finns en risk att behovet av gödsling ökar

Det finns alltså en risk att det ”ekologiska urvalet” av svampar som kortsiktigt är gynnsamt för träden efter avverkning visar sig missgynna trädens tillväxt i det långa loppet. Efter den näringsrika ungskogsfasen återgår de flesta av våra barrskogar till den vanligen rådande näringsbristen, och då är det troligt att spindlingarna med sina effektiva enzymer är viktiga för att driva tillväxten vidare.

Om träden koloniseras av mykorrhizasvampar med sämre nedbrytande förmåga, kan dessa svampar förvärra näringsbristen istället för att minska den. Vi har sett oroande tecken på att många spindlingarna saknas eller minskar i omfattning under minst 50 år efter avverkning. Ett riskscenario är att skogsbrukets påverkan på mykorrhizasvamparna i längden försämrar trädens naturliga näringsförsörjning och ökar behovet av gödsling.

Relaterade sidor:

Kontaktinformation

Professor Björn Lindahl
Institutionen för mark och miljö
bjorn.lindahl@slu.se
018-672720

Loading…