Workshop 2015 om nationell norm för utbildning av naturguider

Senast ändrad: 25 januari 2024
Människor vid olika bord i ett mötesrum . Foto.

I januari 2015 var CNV värd för en workshop där en grupp utbildare formerade en huvudman för normen. Workshopdeltagarna kom med rekommendationer till huvudmannen i frågor om lansering, marknadsföring med mera. En officiell lansering av normen skedde sedan vid Tankesmedjan för friluftsliv i Örebro i april 2015.

Deltagare

25 personer från utbildningsorganisationer med flera deltog. De organisationer och företag som var representerade var: Miljö- och energidepartementet, Nationellt centrum för utomhuspedagogik vid Linköpings universitet, Umeå universitet, Lapplands lärcentra, Scouternas folkhögskola, Marina läroverket, Klarälvdalens folkhögskola,  Åredalens folkhögskola, Vildmarksgymnasiet Hylte, Studiefrämjandet, Sjöviks folkhögskola, Naturskolan Sigtuna, Ryssbygymnasiet, Naturskyddsföreningen, Sveriges Hembygdsförbund, Svenska kanotförbundet,  Skogssällskapets Förvaltning AB, Stiftelsen Stora Kopparberget, Ekomoriclub, DicksonCo samt Centrum för naturvägledning vid SLU.

Programmet bestod huvudsakligen av diskussioner kring organisation av arbetet med normen samt om lansering och marknadsföring.

Anteckningar från de olika diskussionsgrupperna

Anteckningar sammanställda av Anders Arnell, CNV. Gruppernas diskussioner har kompletterats med reflektioner från Per Sonnvik, CNV.

KVALITETSGRANSKNING AV HUVUDMANNENS ARBETE

Gruppledare: Eva Kätting

Input från guiderna och utbildarna + anordnarna
Oberoende granskning
Branschråd viktigt, input från branschen
Styrelsen i föreningen en garanti
Bra med opartisk granskning
Borde vara Naturvårdsverket
Viktigt komma igång, kan inte vänta tills alla led är klara
Kolla internationella erfarenheter
Central utvärdering från alla som går utbildningarna
Riktlinjerna klara vid lansering
Naturvårdsverket borde ha en roll! Även Statens Fastighetsverk, Tillväxtverket och Riksantikvarieämbetet bör granska normen
Granskarna håller i central utvärdering
Granskare och riktlinjer klara vid start 

Frågor från gruppen

Det är viktigt att framgent även diskutera vad i huvudmannagruppens arbete som behöver kvalitetssäkras. Risker om man inte blir kvalitetsgranskad är t ex att huvudmannen kan sätta för låga krav, vara partisk ed.

 
UTFORMNING & FUNKTION BRANSCHRÅD EL REFGRUPP

Gruppledare: Juha Rankinen

REFGRUPP
  (tyngre aktörer) ----  FÖRENING ----   BRANSCH

  • Person viktigare än funktion! Det viktigaste är intresse för att arbeta med normen.
  • Finansiering och lansering av referensgrupp för ökad tyngd: branschen hänger då med
  • Naturvårdsverket bör ta mer aktiv roll!
  • Refgrupp fr olika nivåer – kompletterar
    föreningens arbetsgrupp i olika frågor.
  • Föreningen styra branschråd med tydligt uppdrag.
  • Branschråd/refgrupp rådgivande.

Reflektioner efteråt:

  • Att lansera ett branschråd bör ge större uppmärksamhet än en referensgrupp.
  • Eftersom Naturvårdsverket inte vill ta en aktiv roll bör undersökas om det går lika bra med Tillväxtverket.
  • Vad menas med att referensgruppen ska komma från olika nivåer?
     

HUR BEDÖMA UTBILDNINGAR?

Gruppledare: Bo Weslien

  • Resurser avgör detaljeringsgrad och ambitionsnivå. Medlemsavgiftsnivå?
  • Till att börja med norm som ställs mot kursplan. Huvudmannagruppen avgör hur detaljerad kursplanen behöver vara.
  • Checklista
  • Stickprov? Utveckla praxis.
  • Erfarenhetsutbyte mellan utbildare centralt för godkännande och uppföljning.
  • Intern trovärdighet i föreningen för legitimitet på alla nivåer. Stora utbildningsaktörer behöver vara med.
  • Engagemang i föreningen krävs
  • Hemsida, nätverk för utbildare, CNV
  • Gemensam utvärdering
  • Många olika nivåer och sätt att utbilda ska kunna rymmas inom normen (input från lanseringsgruppen nedan)

Reflektion efteråt:

Vems engagemang avses ovan?


FINANSIERING

Gruppledare: Olle Mobärg

Förslag 5 000 kr i medlemsavgift, där 2 500 kr kommer från utbildarna och respektive länsstyrelse uppmanas stå för 2 500 kr.
Vad är det som kostar? Förtydliga detta med en kostnadskalkyl.
Eva Lindberg: Kvalitetssäkring av utbildare/medlemmar. Kolla att kursplaner stämmer med normen. Handläggningen av en enskild ansökan ska vara självbärande.
Branschaktörer som Skogssällskapet kan vara med i punktinsatser.
CNV registeransvarig för utbildare som arbetar enligt normen, diplommall, samordna möten.
Jämför t ex fritidsledarskolor som betalar 10 000 kr för att ansluta sig till sin organisation.
Statligt engagemang = Naturvårdsverket
Politisk påverkan. Visa på betydelsen av naturguidning.
Företag typ LKAB, Vattenfall, Forsmark, Sveaskog…
Ljungbergsfonden? De har ändrat kurs enligt NCU.

Reflektioner efteråt:

  • De föreslagna summorna bör kontrolleras.
  • Undersöka om Tillväxtverket kan stå för det statliga engagemanget.


LANSERING O MARKNADSFÖRING

Gruppledare: Annika Stigmark

Kom igång nu! (efter småjusteringar inför tankesmedjan). Visa att nu kan utbildningsanordnare ansöka!
Tankesmedja för friluftsliv bra lanseringsstart! Vi är med i programmet.
Utbildningsanordnare huvudsaklig målgrupp. Guider och bransch bra påtryckare.
Loggan bör fokusera på upplevelsen snarare än naturen, kulturen etc.
Hur funka i kulturmiljöer?
Bricksystem kräver administration, diplom räcker så länge.
Naturvårdsverket skapar tyngd, är involverade i ämnet, bör vara med på något sätt.
Skolverket bör inte vara med.

Reflektion efteråt:

Varför bör inte Skolverket vara med?


GEMENSAM DISKUSSION

Marie Kuoljok: Knepigt med de olika nivåerna, att man kanske inte får ha samma innehåll i liknande utbildningar på gymnasie- och folkhögskolenivå.

Ludmilla Janeck: Minimiålder? Annika: ledarmogen från 13 år (4H). Kolla med Konsumentverket.

Per Sonnvik: Skicka ändringsförslag till oss för diskussion i huvudmannagruppen.

Annika Stigmark: Har vi landat i nivå-problematiken?
Per: Riskerar den göra normen tandlös?

Naturkunskap etc: Styrs ej innehållsmässigt av normen, men det kan vara bra att skriva in ATT det ska finnas med och hur dessa önskemål ser ut. Ruta i kursplan som beskriver ämnesinriktning på utbildningen. Ny rubrik i normtexten.

Hur gör man med kunskaper som inte är formella?
Olle Mobärg: intyg från samebyn, ornitologiska föreningen ed.

Svårt för Närnaturguider och liknande att ”skriva in ett visst ämne i kursplanen”. Visa på annat sätt att deras ingående kunskaper kan göras trovärdiga.

Annika S: Studieförbund kan ev ha denna roll som stöd till medlemsorg. 18 dagar. Alt en inledning till att man går utbildning ngn annanstans.

Kajsa Grebäck: Cirkeln som form bra för att bygga på kompletterande guideutbildning för en biolog, geovetare osv.

Ewa Bergdahl: De som utbildar enligt normen ska även beskriva ämnesinnehåll.

Eva Lindberg: Tvådagarsmöte bransch/refgrupp + utbanordnare + årsmöte se Evas skiss. ”Ny tankesmedja”.

Jonas Forsmark: Ämneskunskaper, miljödel.

Annika Stigmark: Två nivåer. För att bli diplomerad av sin utbildare behöver man även ha ämneskunskap.
Per: Intressant! Men om man skaffar sig det senare?

Juha Rankinen: Även praktiken ska kvalitetssäkras. Utbildaren ska kvalitetssäkra varje praktikplats.
Per: Hur lösa detta problem?

Ludmilla Janeck: Kräver inte praktikvärden att man redan har ämneskunskap? / Viktigt att begreppet naturguide verkligen går att tolka. Steg 1 – Steg 2 eller vad? Om man alltså lägger till ämneskunskap i framtiden.

Anders Szczepanski: För mig tvärtom. Ämnet är mindre viktigt, många naturvägledare har det redan.

Per Sonnvik: I remissvaren visar det sig att just guidekompetensen är det viktigaste. Stora skillnader i vad man vill ha med annars.

Ludmilla Janeck: En viktig fråga är om beställaren ska veta att naturguide är en person som också har ämneskunskaperna.

Eva Lindberg: Finns få naturguider som kallar sig naturguide utan orsak.

Ludmilla Janeck: Jag har annan erfarenhet. Det finns folk som kallar sig naturguider men knappt kan skilja på gran och tall!

Josef Hegart: Varje naturguide profilera sig själv. Trädguide, fågelguide etc. Problematiskt skriva in ett område, alla kan ju välja att gå vidare med nya kunskaper. Svårt ange sakområde.

Per Sonnvik: Men ska man få kalla sig naturguide om man inte kan något om natur alls?

Ludmilla Janeck: Alternativ 1: Baskunskap om natur som kan förväntas. 2: Specialisering (ej nödvändigtvis i utbildningen)
Lägre krav: intyg från organisation etc.
Per: Med alt 1 är vi tillbaka till den beskrivning av ämneskunskap som vi valt bort från normen tidigare.

Lasse Lanker: Nästa steg certifiering med inriktning mot något ämne.

Marie Kuoljok: Plattform med olika nivåer. Om jag vill guida i naturum Laponia har jag grundguidekunskap och får andra kunskaper på plats. Bra väl genomarbetad grund med de fyra modulerna.
Per: Vilka nivåer menas?

Johanna Nybelius: Som anställare av guider är det lätt att lära ut fakta och ämneskunskap. Guidekunskapen är mer kvalificerande.

Annika Stigmark: Förening med liten styrelse som utser exekutiv huvudmannagrupp. CNV adm hemsida och har fast plats i båda grupperna. Ordförande ej i huvudmannagruppen.

Marie Kuoljok: Yrkeshögskolan bra form.

Eva Kätting: Vi får tyvärr stryka ”hobbykurser” på 30-130 p vilka ligger på is. Hitta samverkansformer för denna typ av kurser.

Folkhögskolorna har större frihetsgrader inom sitt folkbildningsuppdrag.

Ramverk i samtal med branschaktörer vid start av nya utbildningar.

Ha med i texten vilka möjligheter som finns till distansläsning.

Titta på andra länder, t ex Norge, och lära sig av deras arbetssätt.

 


 


Kontaktinformation

SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv