Aktuell forskning om naturupplevelser och digitala verktyg

Vid Århus universitet och Syddansk universitet bedrivs forskning kring digitalt stöd för barn och unga inom naturvägledning och utomhuspedagogik. Projektet "Naturlig teknik" pågår mellan åren 2018 och 2022 och är en del av det tvärvetenskapliga "Center for Børn og Natur" i Danmark. 

Några elever utforskar en kartapp vid en naturstig. Foto: Gertrud Lynge Esbensen

I sin nyligen publicerade rapport "Børn og unges brug af teknologi til naturoplevelser" presenterar gruppen resultatet av en större kartläggning av digitalt stödda pedagogiska insatser vid skolor, i naturskolor och i scout- och föreningsverksamheter runtom i Danmark. 

Rapporten innehåller dessutom rekommendationer för bruk av digitala verktyg och vänder sig till lärare, pedagoger, naturvägledare, naturförvaltare, utvecklare, interaktionsdesigners med flera med intresse för IT och utomhusupplevelser.

I Danmark liksom i andra industrialiserade länder minskar tiden som barn vistas i naturmiljöer, jämfört med situationen under 1980- och 90-talen. 

Danmarks Naturfredningsforening genomför regelbundet attitydundersökningar hos allmänheten. Aktuella resultat visar att friluftsaktiviteter med barn ofta väljs bort på grund av tidsbrist. Skola, studier och träning är aktiviteter som sägs ta tid. Enligt föräldrar lägger barn och unga även mycket tid på datorer, spel och mobiltelefoner. 

Över 90% av danska barn från 8 år och uppåt har tillgång till en egen smarttelefon (TNS Gallup, 2019). I Sverige har 89% av 11-åringarna egen telefon enligt Statens medieråd, 2018. Barn i Danmark är dessutom några av de mesta användarna av datorspel i Europa, särskilt pojkar i åldrarna 11-13 år (WHO Europe, 2016). 

Ur folkhälsosynpunkt är både minskad utomhusvistelse och ett ökat stillasittande ett stort problem som behöver uppmärksammas. I ett mer digitaliserat samhälle är samtidigt barn och unga aktiva användare av digital teknik, både på fritiden och i allt högre grad även i skolan. 

Forskargruppen vid Århus/Syddansk universitet menar att eftersom smarttelefoner och appar idag är en del av barn och ungas vardag, är det värdefullt att kartlägga dels hur appar och mobiler används vid pedagogiskt ledda vistelser i naturen, dels undersöka vilka möjligheterna är att hantera tekniken, så att det bidrar till barns och ungas naturupplevelser.

Virtuella väsen i skogen genom förstärkt verklighet (AR). Foto: Gertrud Lynge Esbensen

1149 personer i åldrarna 11-15 år, i rapporten kallad "tweens", observerades, intervjuades och besvarade enkäter. 47 pedagoger och naturvägledare intervjuades per telefon och e-post. 

Kartläggningen visar att digitala inslag brukas på många olika sätt, av många olika aktörer. Det är huvudsakligen individuella pedagoger som agerar på egen hand, utifrån eget intresse, snarare än som samordnade insatser från skolan eller institutioner. De som utnyttjade teknik minst, vid utomhusaktiviteter med unga, var skolor med IT-profil.

I studien har författarna observerat fem situationer där digitalt förhöjd kommunikation används mest:

1. Att förmedla naturupplevelser
2. Kunskapsinhämtning och lärande
3. Friluftslek och rörelse
4. Att skapa förståelse för naturmiljö/sammanhang
5. Egentid

De olika situationerna kan överlappa, men vad forskarna menar är avgörande är hur teknikanvändningen anpassas till den tänkta upplevelsen, så att teknikinslaget inte utgör en distraktion eller till och med tar över utevistelsen. 

Vid aktiviteter som ska ge känsla för naturen är det enligt forskarna väsentligt att teknik främst används för att förstärka våra sinnen, till exempel att fokusera på inspelning/lyssning, betrakta naturmiljön genom förstoringsglas-appar eller digitala handmikroskop med mera.

I samband med lek och rörelse-aktiviteter hindras inte aktiviteten av ett högre fokus på mobilskärm, som till exempel att spela “Jurassic World Live” eller “Pokémon go”. Vid kunskapsaktiviteter eller för att förstå vissa sammanhang kan digitala floror, appar om svampar, ätbara växter  och medicinalväxter fungera som fokus för aktiviteten. Fakta- och referensbaserade appar kan betyda återkommande och ibland längre hantering av telefonen, vilket kan riskera att fokuset på naturen minskar. Men genom att aktiveras där behovet uppstår vid interaktion med miljön, så fungerar så att säga naturen i sig som den röda tråden för hanteringen av fakta-appen.

I studien redovisas dessutom inte mindre än 118 appar, nio webbplatser och övriga tekniker som till exempel drönare, vilka har använts av informanterna. De olika apparna och verktygen har grupperats efter deras huvudsakliga användning, bland annat uppslagsverk, kreativa digitala verktyg, medborgarforskning, spel och underhållning, platsbaserade berättelser, praktiska hjälpmedel, matlagning och näring med flera. 

Även här förekommer överlappningar och författarna menar att när det gäller barn och unga är det viktigt att lyfta fram andra sidor av bruket av teknik och direkta naturkunskaper, såsom social kommunikation och att utveckla nya färdigheter i samspel med andra. Även om många appar är på danska, kan det finnas tips att hämta bland dem. På webbplatsen finns en lista som uppdateras kontinuerligt: naturligteknik.dk/oversigt-over-naturlig-teknik

Rapporten är unik, eftersom den är en av de första större sammanhängande användarbaserade utvärderingarna av digital naturvägledning här i Skandinavien. Det positiva är att barn och unga har deltagit direkt i studien.

Jämförelser med forskning kring bruk av mobiler och digitalguider i kulturmiljösammanhang och vid vetenskapscentra och dylikt hade kunnat fånga upp erfarenheter av självguidad digital vägledning, barn som familjebesökare med mera, vilket denna rapport ej lyckades täcka in i studien. Naturlig tekniks rapport berör dock inte dessa interaktionsstudier, vilket hade varit relevant, inte minst med tanke på natur- och kulturvägledningsområdets utveckling. 

Det hade också varit intressant med att få jämförelser mellan digitala och rent fysiska, analoga aktiviteter, ungefär som en kontrollgrupp. Rapporten inleds med en spännande idéhistorisk översikt av människans förhållningssätt till naturmiljön. Men författarna problematiserar egentligen inte de digitala kommunikationskanalerna. Det finns ju inget som hindrar att barn och unga även kan både uppleva, uppskatta och lära av naturmöten, utan att ha telefonen med sig!