De delar på uppdraget

-Vi hade aldrig träffats tidigare, men jag kände direkt under intervjun att Anne var otroligt duktig och att våra områden kompletterar varandra, säger Cecilia Enberg, som bland annat arbetar som pedagogisk utvecklare med särskilt fokus på just lärande för hållbar utveckling på Linköpings universitet.

Anne heter Anne-Kathrin Peters, men kallas Anne och är docent i teknikutbildning med fokus på hållbarhet vid KTH.
- Jag hade redan tidigt konstaterat att jag inte ville åta mig det här uppdraget på egen hand. Det är så värdefullt att ha någon att bolla med. Under intervjun googlade jag på Cecilia för att ta reda på mer om vem hon var, fyller Anne i.
Både Anne och Cecilia ville gärna dela ledarskapet med någon annan och tycker att det delade ledarskapet innebär många fördelar.

4 december höll de i ett digitalt uppstartsmöte som de hade bjudit in övriga 15 som sökte tjänsten som fokusgruppledare till, för att få ta del av deras tankar kring vad fokusgruppen bör lägga kraft på under de två år som uppdraget pågår
- Andra intresserade var självklart också välkomna att delta. Sedan sätter vi igång arbetet på riktigt efter årsskiftet.

Bidra till förändring

- Jag har längtat efter att göra något meningsfullt som bidrar till förändring och det här kan möjliggöra en stor förändring som vi behöver i våra utbildningar, säger Anne.
- Ja, det är en oerhört viktig fråga. Hållbarhet behöver genomsyra alla utbildningar. Jag inser att det är svårt. Vi befinner oss i ett system med strukturer och processer om vad som är viktigt och bra och de bidrar till svårigheterna att på ett substantiellt sätt ta sig an lärande för hållbar utveckling, lägger Cecilia till.
Hon resonerar kring ordet utveckling, att det är problematiskt eftersom vi ofta kopplar utveckling till ständig ekonomisk tillväxt.
- Det vill säga just den utveckling som gör att vi har de hållbarhetsproblem vi har idag.
Anne nickar instämmande:
- Vi lever i ett fundamentalt ohållbart system. Det krävs öppenhet, kreativitet och vilja att jobba för nya sätt att leva, vilket inkluderar nya sätt att lära sig och bedriva undervisning på.

Minskad empati

De är överens om att utbildningen är jätteviktig för att få till förändring.  
- Det finns till exempel forskning som visar att studenters empatiska förmåga tenderar att minska under pågående studier, berättar Cecilia. Och det precis sådant som exempelvis empatisk förmåga som vi behöver för att kunna hantera hållbarhetsutmaningar på ett klokt sätt.
- Ja, det samma gäller inom IT. Den mångfalden som studenterna kommer med förlorar vi i och med att studenterna blir likriktade, det vill säga socialiserade till att bara bry sig om teknik. Under utbildningen har vi många möjligheter att prata om hur vi vill leva. Studenter och unga människor är en viktig del av samhällstransformationen. Utbildningen måste ge dem utrymme att bry sig om världen och möjligheter till att agera för en bättre värld och inte bara lära sig för att någon gång i framtiden göra skillnad. Omställningen behövs nu och studenterna måste kunna vara en del av det, säger Anne.

Känslor och drömmar

- Det händer något när vi börjar ge plats åt känslor och drömmar, när vi sätter oss in i och förstår andra människors perspektiv, konstaterar Cecilia. Om vi istället för att ge studenterna i uppgift att designa en produkt och beräkna energiåtgången på den, börjar med att be dem fundera över och diskutera hur en hållbar framtid kan se ut, hur deras dröm och vision ser ut. Sedan kan de tankarna finnas med när de ska designa produkten.

De är medvetna om att det inte är en lätt uppgift de har framför sig, men det lyser verkligen om dem när de beskriver vad hela samhället kan vinna på att vi inkluderar hela människan och skapar relationer.

Anna-Karin Johnson