SLU-nyhet

SLU Aquas kommentarer till EU-kommissionens förslag om ett ålfiskestopp i Östersjön

Publicerad: 31 augusti 2017

Efter årtionden av kraftig nedgång i det europeiska ålbeståndet antog EU år 2007 en skydds- och återhämtningsplan. Genomförandet har dock gått i stå: år 2015 hade varken beståndet återhämtat sig eller det nödvändiga skyddet uppnåtts, och dödligheten har inte minskat ytterligare sedan 2012. Det europeiska ålbeståndet befinner sig fortfarande på en historisk bottennivå. Nu föreslår EU-kommissionen ett stopp för allt ålfiske i Östersjön.

Forskare på institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) vid Sveriges lantbruksuniversitet, som aktivt arbetar med ålförvaltning såväl nationellt som internationellt, blev mer eller mindre överraskade över förslaget där EU-kommissionen nu vill förbjuda fisket efter ål i Östersjön.

Se EU-kommissionens förslag >>

Östersjön med dess utsötade vatten är ett av få havsområden där det förekommer ett mer betydande ålfiske. Kanske är det skälet till varför EU-kommissionen inriktat sig på just ålfisket i Östersjön. Generellt sett i utbredningsområdet fiskas mest ål i inlandsvatten, inte i havet.

EU-kommissionen motiverar sitt förslag med fisket skulle ta så mycket som 57 % av de ålar som annars skulle ha lämnat Östersjön för lek. 57 % är en siffra som låter högst orimlig, speciellt då våra resultat visar att Sverige bara fiskar upp ca 2 % av den ål som passerar våra kuster. Vi vet från många års märkningsförsök att de ålar som Sverige fiskar på inte bara kommer från Sveriges sötvatten och kustområden. Även ålen från exempelvis Finland och Baltikum vandrar längs Sveriges ostkust. Att fisketrycket i Polen, Tyskland och Danmark skulle vara så högt att mer än hälften av alla utvandrande blankålar skulle fångas är osannolikt. Tyvärr görs det inte några samordnade beståndsuppskattningar i alla Östersjöländer, vilket gör det svårt att förstå varifrån uppgiften kommer.

Förslaget från EU-kommissionen kan läsas som att förbudet bara skulle gälla 2018, men om en sådan åtgärd skall få någon mätbar effekt behöver fiskestoppet sannolikt vara i flera år.

Fisket i marina områden regleras av EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP) medan fisket i sötvatten är en nationell angelägenhet. Vandringsfisk som ål och lax, som rör sig mellan olika vattenområden regleras på annat sätt: i ålens fall genom EU:s Ålförordning. Var och vilka ålfisken EU-kommissionen egentligen avser är oklart. Gäller det bara internationellt vatten, dvs. där ändå inget ålfiske sker, eller gäller det kustvatten och eventuellt även sötvatten som mynnar på ostkusten? Dessa juridiska frågor behöver sina svar innan vi kan ta ställning till vad förslaget från EU-kommissionen egentligen innebär.

Förslaget innebär också att fritidsfiske efter ål förbjuds, men då det redan är förbjudet i Sverige så gör det ingen skillnad för Sveriges del.

Utöver fisket i Östersjön, som från Sveriges sida uppgår till ca 150 ton, så fångas ca 100 ton även i svenska sötvatten. Något mer dör vid passage genom vattenkraftsturbiner. Bara en tredjedel av den svenska sötvattensålen når havet helskinnade.

  • SLU Aqua anser att det är av högsta prioritet att EU:s Ålförordning verkligen följs av alla berörda medlemsstater och att alla stater samarbetar för att skatta ålbeståndets storlek och dess förändringar i Europa generellt, och i Östersjön i synnerhet.

  • SLU Aqua är väl medvetna om att det internationella arbetet med att bevara den europeiska ålen har gått i stå, och för att bryta dödläget måste man snarast skifta fokus (Se pressmeddelande från december 2016 "Vi tappar greppet om ålförvaltningen, varnar forskare").  Det behövs en övergripande ansats som täcker in all, av människan introducerad, påverkan på ålen, men anpassat efter förhållandena i respektive land. Dagens förslag från EU-kommissionen ersätter inte en sådan ansats, och även om det kan bidra, finns en uppenbar risk att fokus flyttas från de frågor som verkligen kan göra skillnad för en återhämtning av ålbeståndet i Europa. Samtidigt förnyar förslaget diskussionen runt den europeiska ålens utsatta situation och svårigheterna med att förvalta arten.
Komplettering

Oskar Lodin på Sveriges Radio Ekot, har idag (torsdag 31 augusti) lyckats få en förklaring direkt från Bryssel till siffran 57 % som alla som läst förslaget tycks ha missförstått. Vad EU-kommissionen egentligen menar är att av all ål som fångas i marina områden inom EU så utgör fångsten i Östersjön just 57 %. Då Östersjön är det största sammanhängande havsområdet inom EU där ål förekommer frekvent och där ett traditionellt fiske efter ål bedrivs, så är det givet att procenttalet kan bli högt, utan att det för den skull omfattar en stor andel av Europas hela ålproduktion. Istället för att peka ut Östersjöns marina fiske, som i nuvarande förslag, anser vi att man måste nå hållbara nivåer för all mänskligt orsakad dödlighet hos ål, och det över hela Europa. Med andra ord, en övergripande förvaltning som siktar mot återhämtning och ett hållbart nyttjande av beståndet.


Kontaktinformation

Håkan Wickström, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
hakan.wickstrom@slu.se, 010-478 42 46

Willem Dekker, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
willem.dekker@slu.se, 010-478 42 48

Andreas Bryhn, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, SLU
andreas.bryhn@slu.se, 010-478 41 52

Niklas Sjöberg, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
niklas.sjoberg@slu.se, 010-478 42 44