SLU-nyhet

Vad begränsar expansionen av ekologisk odling i Sverige?

Publicerad: 29 november 2018
Tröskning av ekologiskt borstvete. Foto: Anders Lunneryd

Trots att konsumtionen av ekologiska livsmedel ökat kraftigt de senaste tio åren har ökningen av ekologisk åkermark stannat av. Det beror bland annat på att endast en liten del av den mest produktiva marken odlas ekologiskt. I ett nyligen beviljat ekoprojekt från FORMAS ska forskare från Lunds universitet och SLU undersöka vad som begränsar ökningen av ekologisk odling. Forskarna ska arbeta tvärvetenskapligt och utgå från agronomi, ekonomi och ekologi.

Att öka arealen av ekologisk odling skulle kunna vara ett sätt att nå flera av de globala målen, exempelvis "hållbar konsumtion och produktion" och "ekosystem och biologisk mångfald". Det är också en indikator för det svenska miljömålet om en giftfri miljö och en målsättning i den nationella livsmedelsstrategin där man vill att 30 procent av åkermarken ska vara ekologiskt brukad år 2030.

Projektet kommer att fokusera på våra produktiva slättbygder och undersöka förutsättningarna för att bedriva ekologisk odling där. Frågor som forskarna hoppas besvara är bland annat hur ekonomin påverkas, hur de agronomiska förutsättningarna ser ut och om odlingarna påverkas mer av skadegörare och tillgången på naturliga fiender.

Projektet skall samla in och kombinera stora mängder data från ekologiska och konventionella gårdar för att undersöka vad som påverkar skillnader i skörd, bland annat lantbrukarens ålder, driftsinriktning, markförhållanden och information om närliggande gårdar. Andra faktorer är förekomst av ogräs, skadegörare, naturliga fiender och jordarnas möjligheter att hålla en god näringsstatus. I projektet ingår också att titta närmare på gårdar som framgångsrikt ställt om till eko. Vilka faktorer har bidragit till deras framgång?

Målet är att undersöka hur samhället kan stimulera ökningen av ekologiskt odlad åkermark och vilka konsekvenser för grödval, skörd, ekonomi och miljö det skulle få.

Projektet leds av Henrik G. Smith vid centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet. Medverkar gör också forskare från Lunds universitet och SLU. Bland annat ingår en doktorandtjänst vid institutionen för växtproduktionsekologi på SLU.