Förstudien ska genomföras på Skogssällskapets fastighet Svanå i Västmanland. Den ligger i ett område med stora sammanhängande skogsområden, relativt långt från högtrafikerade vägar. Dessutom gränsar den till visentens ursprungliga utbredningsområde i Mellansverige. Förstudien påbörjas under våren och beräknas bli färdig under 2023. Beroende på förstudiens resultat kan nästa steg bli en ansökan till Naturvårdsverket om att återinföra frilevande visenter. Från SLU deltar också forskarna Giorgia Ausilio och Axel Sannö.
Vad skulle visenter tillföra den svenska naturen?
Fram till mitten av 1900-talet fyllde våra skogsbetande kor de funktioner som vilda visenter och uroxar tidigare gjort, genom att de betade gräs och örter i skogen. I dag har vi problem med igenväxning eftersom de stora gräsätarna saknas i skogslandskapet. Att återinföra visenter är en naturvårdsåtgärd.
Vad är det för förutsättningar ni ska studera?
Vi ska försöka kartlägga vad som gör att visenter skulle kunna trivas i Sverige och var de orsakar minst konflikter med människor. Då använder vi habitatkartor och kombinerar det med kunskap om visenterna. Det handlar till exempel om visenters hemområdesstorlek och rörelser i jämförbara miljöer där de märkts med sändare, kända och troliga krav och förekomst av vinterhabitat/mat i Sverige (som rimligen är ”flaskhalsen”) och avstånd till bebyggelse, stora vägar. Svanå ligger också mycket nära Hälleskogsbrännan (som är ett stort reservat). Det är också veterinärmedicinska förutsättningar.
Hur studerar ni de veterinärmedicinska förutsättningarna och vilka är de?
Det handlar till exempel om hur djurparksdjur kan komma att klara sig på egen hand (med hjälp av kunskap från tidigare utsättningar i Polen, Rumänien, Tyskland). Om det blir aktuellt behöver vi veta hur ska det gå till när dom släpps ut, när på året, vilka djur, om de måste de stödutfodras och så vidare. Den legala biten är också viktig. Vem ansvarar för djurens välfärd? Hur den ska följas upp och hur långt ansvaret efter frisläppandet sträcker sig?
Det måste också vara friska djur, fria från parasiter, så att det inte introduceras något nytt ut i naturen.
En annan sak som kan bli aktuellt är ett temporärt hägn. Hur stort ska det i så fall vara? Hur ska det utformas? I ett hägn kan vi dessutom göras ytterligare studier av till exempel beteseffekter inför ett eventuellt frisläppande.
Kanske kan det också bli aktuellt med sändare och geo-fencing (som sannolikt kan bli tillåtet på får). Det är ett halsband som begränsar djurens vistelseområde genom att först varnar djuren med en ljudsignal för att sen ge el-stötar om en viss gräns passeras. På så sätt skulle djuren kanske kunna lära sig att undvika platser där vi inte vill ha dem, till exempel jordbruksmark.
På vilket sätt handlar projektet om människor och hur tar ni reda på deras inställning?
På den lokala skalan har Skogssällskapet ansvar för detta. Det kan handla om såväl informationsträffar som enkätundersökningar.
Om man återinför visenter – var tar man dem ifrån då?
I första hand svenska hägn och parker.
Hur många behöver man sätta ut för att de ska bli en livskraftig population?
30 individer skulle kunna vara en lämplig grundarpopulation, men detta är ju utmaning eftersom alla existerande visenter har härstammar från endast 12 individer. Det handlar alltså om att få en grupp med så bred sammansättning som möjligt, där det faktiska antalet kanske inte är det viktigaste.
Finns det risk för att visenterna ökar problemen med viltskador i skogen?
Visenterna kommer säkerligen att påverka sin omgivning, inklusive träd och skog, det är ju liksom ett av det viktigaste motiven, det vill säga det betade landskapets upprätthållande och biologiska mångfald. Om man med viltskador menar ekonomiska skador så beror det ju helt på hur de andra viltstammarna utvecklas.
Finns det utrymme i de svenska skogarna?
Absolut, frågan är snarare vad vi vill. Täta granskogar trivs väldigt få i, förutom möjligen som skydd. I övrigt återstår det att se. Visenten har betraktas som ”skogslevande” men det beror troligen på att det var i skogen de sista vilda visenterna överlevde.
Vore det inte bättre att satsa på älgstammen?
Vi borde satsa på både och.
Vore det inte bättre att ha fler kor och får på skogen?
Vi borde satsa på både och.
Finns det risk för fler viltolyckor?
Det tillkommer naturligtvis en risk att krocka med visenter om vi återinför dem som frilevande. Huruvida det blir fler viltolyckor beror ju på hur andra viltstammar utvecklas. Vi har en student som just nu studerar trafikrisker med visenter i relation till älg i sitt självständiga arbete.
