SLU-nyhet
Biodiverse 2/24: Taxonomi och mångfalden av arter
Publicerad: 23 maj 2024
Varför behöver vi egentligen kunna urskilja och namnge arter? Nyfikenhet är ett nog så gott argument, men mycket i samhället skulle vara omöjligt utan taxonomin. Mångfalden av arter är odiskutabelt viktig för allt människan företar sig, och då behöver vi också kunskapen om arterna – för våra basala behov, vår politik, bevarandearbete, säkerhet och hälsa, bland mycket annat.
Arter och namngivning av arter är temat för det nya numret av Biodiverse, det populärvetenskapliga magasin som SLU Centrum för biologisk mångfald ger ut.
Arter är viktiga för människan. Vi använder oss globalt sett av i runda slängar femtio tusen vilda arter för att täcka våra grundläggande behov – mat, kläder, byggnadsmaterial, mediciner etc. Till det kommer alla domesticerade och odlade arter. Det finns därför också ett behov att kunna urskilja, namnge och identifiera arter. Och för det behövs taxonomi och nomenklatur.
Men i högre grad än andra naturvetenskaper har taxonomin ifrågasatts som just vetenskap, betraktats som ”omodern” med sitt beroende av historiska publikationer sedan Linnés dagar och ”gamla dammiga samlingar”, och därför givits låg status och nedprioriterats av akademiska institutioner. Bristen på resurser för taxonomin gör att vi fortfarande har ofullständig kunskap om världens arter.
Biodiverse nr 2 för i år har temat taxonomi. Med detta nummer vill vi ge en bild av tillståndet för taxonomin som vetenskap, och människans beroende av taxonomin för att kunna arbeta med biologisk mångfald. Inte minst för att kunna genomföra det nya globala Kunming-Montreal-ramverket från konventionen om biologisk mångfald.
I olika artiklar belyser vi det grundläggande artproblemet, visar hur det taxonomiska hantverket går till med beskrivning av nya arter och namngivning, och förklarar varför det fortfarande behövs fysiska samlingar av organismer.
Ett särskilt fokus sätts på det som kallas det taxonomiska impedimentet, ett samlingsnamn för både bristen på kunskap om världens arter och deras inbördes släktskap, och på bristen på resurser för taxonomin att verka och leverera vetenskapliga resultat och redskap för avnämare i omvärlden. Vi har bjudit in fyra praktiserande taxonomer och systematiker att ge sin syn på vad det taxonomiska impedimentet innebär för dem.
I två artiklar beskriver vi en grundläggande kunskapsbrist och diskuterar hur den ska lösas: Hur många arter finns det, och vilka är de? Vi tittar också närmare på krockarna mellan taxonomin och samhället, i tre olika artiklar: Hur ska taxonomin hantera kraven på ändring i namngivningen av etiska skäl? Vad skiljer den moderna taxonomin från folktaxonomin? Vad orsakar instabilitet i taxonomi och namngivning, och vad har detta för effekter för avnämarna? Slutligen låter vi en taxonomisk nyckelaktör, SLU Artdatabanken, beskriva hur de använder taxonomin i sitt naturvårdsarbete.
Bromsen Scaptia beyoncae, döpt efter popsångaren Beyonce. Systemet att namnge arter kallas nomenklatur. Det är inte en vetenskap i sig, men det finns regler, så kallade koder, för hur vetenskapliga namn ska myntas. Ibland uppmärksammar namnet en person eller annan företeelse.