En ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet utmanar den rådande uppfattningen om hur myrar binder kol. Mer vatten i myren leder inte alltid till att mer koldioxid tas upp. Även vattnets kemi och hur det når myren är av stor betydelse.
– De här resultaten går emot den rådande vetenskapliga uppfattningen om att mer vatten leder till att myrarna binder in mer kol. Studien visar att fler faktorer måste vägas in för att förstå hur en myr tar upp kol, säger Betty Ehnvall, forskare vid SLU, vars studie nyligen publicerades i Nature Communications.
En myr är en typ av våtmark där bland annat den höga grundvattennivån skapar en syrefattig miljö, vilket gör att växtmaterial bryts ner mycket långsamt och bildar torv. Det kol som finns i torven skulle annars ha funnits i atmosfären och bidragit till växthuseffekten. Traditionellt har det antagits att ju blötare myren är, desto bättre är dess förmåga att lagra kol. Men för de myrar som ingår i denna studie visar resultaten att sambandet inte är så enkelt.
– Vi har undersökt åtta myrar i Västerbottens kustlandskap. Yngre myrar i området, med större inflöde av vatten, bryter ner växtmaterial i högre utsträckning än äldre myrar och binder därför inte lika mycket kol. Det här hänger ihop med vad vattnet innehåller, säger Betty Ehnvall.
Grundvattnet som passerar genom myrarna har varit i kontakt med mineraljord och är därför rikt på mineraler och andra föreningar, vilket gör att myrens förmåga att ta upp koldioxid från atmosfären och bilda torv försämras. Det här ger ny förståelse för hur myrar fungerar.
– Torvbildning är en komplex process och dess omfattning styrs av ett flertal miljöfaktorer, säger Mats Öquist, forskare vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, där studien genomförts.
Det är först när vi förstår dessa samspel som vi effektivt kan förutsäga och optimera myrars klimatpåverkan.
– Den här forskningen visar att återvätning av våtmarker måste ta hänsyn till hela hydrologin i landskapet – inte bara till att hålla marken blöt, säger Kevin Bishop, professor vid institutionen för vatten och miljö, SLU.