Peter Kindgren och Peter Marhavý etablerade sina egna forskargrupper vid Umeå Plant Science Centre (UPSC) och SLU i början av 2020. Sedan dess har deras grupper vuxit och inkluderar nu flera medlemmar, deras forskning ger resultat och de undervisar regelbundet studenter. När de nu närmar sig nästa steg i sin akademiska karriär frågade vi dem i denna intervju om deras motivation att fortsätta inom akademin, deras forskningsfokus och vad de tycker om med sitt arbete.
- Docentföreläsningen markerar nästa steg i din akademiska karriär. Vad inspirerade dig att välja den här vägen och göra en karriär inom akademin?
Peter Kindgren: Jag har alltid känt att en akademisk karriär passar mig perfekt. Jag är nyfiken och älskar att forska i team. Det ger mig en enorm frihet att ägna mig åt det jag tycker är intressant, men också att forska i ämnen som kan leda till en bättre och hållbar framtid för samhället. Som lärare är det också fantastiskt att få förmedla detta till studenter och doktorander.
Peter Marhavý: Under hela min karriär har jag varit fascinerad av den underliggande logiken i biologiska system, särskilt hur växter samordnar reparationsprocesser på cellnivå. Den akademiska världen erbjuder en unik miljö där sådan intellektuell nyfikenhet inte bara uppmuntras utan också utgör grunden för meningsfulla framsteg. För mig är docentföreläsningen en personlig milstolpe; den speglar ett fortsatt engagemang i den gemensamma strävan efter kunskap, med målet att bidra till vetenskapliga framsteg och samhällsnytta.
- Kan du kortfattat beskriva inriktningen på din nuvarande forskning och dess potentiella påverkan?
Peter Marhavý: Min forskning fokuserar på två huvudområden: för det första undersöker vi hur växter reagerar tidigt på lokala skador, till exempel från växtparasitära nematoder. För det andra studerar vi hur oskadade växter som växer bredvid en skadad växt uppfattar och reagerar på signaler från den skadade växten. Vår forskning syftar till att förstår hur växter upptäcker och kommunicerar stress, vilket kan leda till nya strategier för att förbättra växthälsan.
Peter Kindgren: I min forskargrupp studerar vi transkription, processen där RNA bildas genom att läsa av DNA-mallen. Vi är intresserade av både de kodande delarna av DNA, generna, och de icke-kodande delarna. Särskilt icke-kodande DNA är ett nytt och spännande område inom biovetenskapen, och vi ser att mycket av det faktiskt skrivs om till RNA. Detta RNA används dock inte för att skapa proteiner, utan för att reglera produktionen av kodande RNA i organismen. Växter använder icke-kodande transkription på ett annat sätt än andra organismer, och det verkar vara viktig för att kontrollera växternas reaktioner på stress. Om vi kan förstå hur en växt använder sin DNA, kan vi skapa växter som bättre tolererar stress och växer snabbare med ökad biomassa.
- Vilka utmaningar har du stött på under din forskningsresa och hur har du övervunnit dem?
Peter Marhavý: Det finns många utmaningar inom forskning och akademin: bakslag, misslyckade experiment, avslagna anslag och artiklar är alla en del av det. Men en av de viktigaste lärdomarna jag har fått är att uthållighet är avgörande. Man får helt enkelt inte ge upp efter ett misslyckande; varje hinder är en möjlighet att lära sig, anpassa sig och förbättra sitt tillvägagångssätt.
Peter Kindgren: Forskning är alltid en berg- och dalbana med upp- och nedgångar som man måste kunna hantera. En viktig del av en akademisk karriär i dag är att vara mobil och söka nya och intressanta idéer över hela världen. Jag har fått möjlighet att arbeta i fantastiska forskargrupper i Sverige, Australien och Danmark under min karriär. Det är också viktigt att vara produktiv i sitt arbete, och framför allt publikationer räknas högt. Jag hade turen att få mina publikationer vid rätt tidpunkt och i bra tidskrifter, vilket gjorde att jag kunde ansöka om nya anslag för att fortsätta mitt arbete. En stor utmaning är övergången från postdoktor till självständig gruppledare. Tack vare min erfarenhet kunde jag lägga en solid grund med idéer och preliminära resultat när jag startade min grupp. Det hjälpte mig mycket att etablera mig inom området.
- Vad tycker du mest om med ditt arbete och vad håller dig motiverad?
Peter Kindgren: Min nyfikenhet har alltid drivit mig som forskare. Det är fantastiskt att arbeta i en grupp där vi diskuterar nya resultat och försöker förstå hur saker och ting fungerar inom biologin. Förväntan på nya resultat håller mig motiverad och det är också det jag tycker mest om med mitt arbete. En annan del av mitt arbete är handledning och undervisning, och det är lika fantastiskt att se studenter utvecklas till fullvuxna forskare.
Peter Marhavý: Det jag tycker bäst om med mitt arbete är den intellektuella friheten; möjligheten att tänka kreativt och använda tvärvetenskapliga metoder för att få svar på de frågor jag har. Denna öppenheten gör arbetet ständigt engagerande och givande. Det som motiverar mig är tillfredsställelsen av att övervinna forskningsutmaningar och den ständiga glädjen av att göra nya upptäckter som kommer av att stegvis öka vår förståelse.
- Vilka råd skulle du ge till unga forskare som vill gå en liknande karriärväg?
Peter Kindgren: Arbeta tidigt mot självständighet och ha flera projekt igång samtidigt. Var rörlig och hitta bra forskargrupper där du kan lära dig nya saker. Var hjälpsam mot dina kollegor och ödmjuk, det kommer att löna sig många gånger om i framtiden.
Peter Marhavý: Jag är inte säker på att jag är den bästa personen att ge råd, men vad jag kan säga är: förbli nyfiken, ha tålamod och låt dig inte nedslås av misslyckanden - det är en naturlig del av den vetenskapliga processen. Viktigast av allt är att du ägnar dig åt frågor som du verkligen tycker är spännande. Den passionen kommer att bära dig genom de oundvikliga utmaningarna och göra ditt arbete meningsfullt.
