Det pågår en övergång från individuell uppstallning till grupphållning av dräktiga suggor i Europa. Grupphållning av suggor har tydliga djurvälfärdsfördelar genom att till exempel ge suggorna möjlighet att röra sig fritt och utföra viktiga naturliga beteenden. Det långsiktiga målet med det här projektet är att utveckla hållbara uppfödningsstrategier för gyltor som ska hållas i grupphållna system senare i livet.
I Sverige har dräktiga suggor hållits i grupp sedan 1980-talet och vi har sett att risken för att suggorna skadar varandra allvarligt är hög i dessa system. Utvecklingen av grupphållningssystem för suggor har hittills fokuserat på utformning av inhysning och skötsel medan de genetiska förutsättningarna hos rekryteringsgyltorna och utvecklingen av deras sociala förmågor är outforskade. Det långsiktiga målet med det här projektet är att utveckla hållbara och för grisindustrin relevanta uppfödningsstrategier för gyltor som ska hållas i grupphållna system senare i livet.
Vi studerar skillnader mellan raser som selekterats i grupphållnings- eller individuellt uppstallade system de senaste 30 åren samt effekter av gyltornas sociala miljö under uppväxten. Vi undersöker kort- och långsiktiga effekter på utvecklingen av gyltornas sociala förmåga, hälsa och välfärd från födseln till gyltornas andra dräktighet. Vi undersöker också gyltornas produktivitet och reproduktion senare i livet. Resultaten från studien är ett viktigt bidrag i nästa viktiga steg i utvecklingen av grupphållna system; att använda grisar som är genetiskt och beteendemässigt lämpliga för grupphållningssystem.
Projektet finansieras av Formas, pågår 2017-2019 och genomförs i SLUs försöksbesättning på Lövsta.
Projketgrupp:
Anna Wallenbeck, Institutionen för Husdjurens miljö och hälsa och Institutionen för Husdjursgenetik (Projektledare)
Patricia Gullstrand, Institutionen för Husdjursgenetik
Linda Keeling, , Institutionen för Husdjurens miljö och hälsa