Diagnostiken en utmaning vid sjukdom orsakad av ökad mängd tillväxthormon hos katt

– Framför allt behöver man ta hänsyn till kattens vikt när man tolkar IGF-I värdena, säger Emma Strage, veterinär och doktorand på Institutionen för kliniska vetenskaper på SLU.

Akromegali är en sjukdom som orsakas av en ökad produktion av tillväxthormon. Sjukdomen orsakas av en tumör i hypofysen, och leder inte bara till ökad produktion av tillväxthormon utan också av insulin-liknande tillväxtfaktor-I (IGF-I).

Katter som är drabbade av sjukdomen kan vara större än normalt, och specifikt ha kraftigare käkar och tassar. Inom veterinärmedicinen är analys av insulin-liknande tillväxtfaktor-I (IGF-I) en vanlig metod för att ställa diagnos.

Hos katter förekommer akromegali i princip bara hos patienter med svårbehandlad diabetes mellitus.

För att tolka analyssvar för IGF-I hos katter är det viktigt att förstå fysiologin och identifiera olika faktorer utöver akromegali som påverkar nivåerna av IGF-I.

I sin avhandling har Emma Strage studerat IGF-I hos friska katter och katter med diabetes mellitus för att identifiera vilka faktorer som veterinären bör ta hänsyn till i sin tolkning av provsvaret från en IGF-I-analys. Hon har också undersökt om koncentrationerna av IGF-I och insulin kan användas för att förutsäga vilka katter som kan tillfriskna från sin diabetes.

Katten är en strikt köttätare och det betyder att deras reglering av IGF-I inte behöver vara likadan som hos till exempel människa. Resultaten i Emma Strages avhandling visar just detta. Huvuddelen av IGF-I cirkulerar i blodet bundet till proteiner och distributionen av dessa komplex hos friska katter skiljde sig åt från vad som rapporterats hos friska vuxna människor. Man ska därför vara försiktig med att dra slutsatser från vad som är känt från människa till katt.

Baserat på Emma Strages arbete behövs nya referensvärden för katter. Stora katter har normalt högre koncentrationer IGF-I än små katter. Referensvärdena bör därför ta hänsyn till vikt, istället för kön och ålder, som hos människor. Hos katter med diabetes bör blodsockerkontrollen också vägas in vid tolkning av provsvar eftersom dålig kontroll av blodsockret kan ge lägre värden av IGF-I. Emma Strages resultat visar att koncentrationen av IGF-I efter insatt insulinbehandling kan vara en möjlig markör för att beräkna chansen för en katt att tillfriskna från diabetes mellitus.

Emma Strage försvarade sin avhandling Insulin-like growth factor-l in the domestic cat: studies in health and disease den 4 december 2015.