Ur SLU:s kunskapsbank

Östersjöns miljöstatus ganska bra enligt kustfisken

Senast ändrad: 07 januari 2020

Forskare på SLU tar fram metoder för att bedöma miljöstatusen hos fisksamhällen längs hela Östersjökusten. Enligt den senaste preliminära bedömningen ser det ganska bra ut i många av de undersökta områdena på Sveriges östkust. Men det krävs fortfarande åtgärder på flera håll.

I havsmiljödirektivet är målet att alla EU:s havsområden ska ha nått upp till god miljöstatus år 2020. Men hur vet vi vad en god miljöstatus är? Vilket tillstånd är det man vill uppnå? Jens Olsson är projektledare för Helcoms1 arbete med miljöstatusbedömning av kustfisk.

– Vi skulle kunna leta långt tillbaka i tiden för att försöka hitta ett tillstånd helt opåverkat av människan. Men även om vi skulle lyckas hitta det så skulle det vara nästan omöjligt att uppnå det tillståndet igen, eftersom förutsättningarna i havsmiljön ändrats så mycket fram tills i dag, säger Jens Olsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser, SLU.

Slutet av 1990-talet måttstocken

Arbetet inom havsmiljödirektivet strävar mot en långsiktigt hållbar användning av haven under de förhållanden som råder just nu.

 – Sedan slutet av 1990-talet har de yttre miljöförhållandena i Östersjön varit relativt stabila, och så även kustfisksamhällena. Dessutom är det en tidpunkt då många övervakningsprogram för kustfisk startade. Därför har vi valt att använda en period från slutet av 1990-talet som referens när vi bedömer dagens miljöstatus för kustfisk, säger Jens Olsson.

Förutom att tidsperioden ska ha varit stabil måste även fiskbestånden ha legat på hållbara nivåer under perioden för att den ska kunna fungera som referens för en god miljöstatus. De här hållbara nivåerna bestäms genom expertbedömningar och historiska jämförelser.

Utvecklingen av kustfisk ger ett bra mått på miljöstatusen i ett område eftersom samhällen av kustfisk ofta har en lokal utbredning. Kustfiskbestånden påverkas både av mänskliga aktiviteter som övergödning, fiske och andra utnyttjanden av havsområdena; och av klimatförändringar och naturliga processer som samspel mellan arter och predation från till exempel skarv och säl.

Provfiskar Sveriges kust

Varje år utförs provfisken i flera områden längs Sveriges kust för att följa bestånden av kustfisk2. Det är tidsserier från de här provfiskena som används för att ta fram referensperioder och bedöma miljöstatus. De längsta tidsserierna startade i slutet på 1980-talet. För att bedöma miljöstatusen i olika områden utifrån tidsserierna används indikatorer.

– Östersjökusten ser väldigt olika ut beroende på var man befinner sig. Vi har försökt att ta fram indikatorer som kan användas i hela havsområdet för att bedöma miljöstatus för bestånd av kustfisk, berättar Jens Olsson.

Sammanlagt har fem indikatorer valts ut för att få med så många delar av fisksamhället som möjligt.

Miljöstatus i Östersjön för indikatorn Förekomst av nyckelart. I Sverige och de flesta övriga länder används abborre som nyckelart. I Danmark är det istället skrubbskädda och i Tyskland torsk som används. Grönt anger att området anses ha god miljöstatus för den här indikatorn, medan rött betyder att området inte når upp till god miljöstatus. Kartan baseras på data till och med 2013. Källa: HELCOM 2015. Abundance of coastal fish key functional groups. HELCOM core indicator report (pdf).

Indikator: Abborre

För att bedöma miljöstatusen gör forskarna statistiska jämförelser mellan de senaste fem årens värden och värdena under referensperioden för varje indikator i varje provfiskeområde.

– I de områden som inte började provfiskas förrän på 2000-talet är tidsserierna för korta för att vi ska kunna få fram och använda referensperioder i våra bedömningar. Här får vi istället titta på utvecklingen för de olika indikatorerna över tid, berättar Jens Olsson.

En av indikatorerna som används för att bedöma miljöstatus för kustfisk är förekomst av nyckelart. En nyckelart är i det här fallet en art som karaktäriserar ett område. I de flesta områden längs Sveriges östkust* används abborre som nyckelart.

Abborren är en rovfisk som påverkar hela näringskedjan nedåt. Om det finns livskraftiga bestånd av den här arten tyder det ofta på balanserade näringskedjor, lågt fisketryck och ”lagom” påverkan från övergödning.

– När man tittar på indikatorarten abborre når alla undersökta områden längs Sveriges östkust utom två upp till god miljöstatus enligt vår definition. I de flesta områden har mängden abborre ökat de senaste åren, vilket är positivt, säger Jens Olsson.

Fångsten av abborre i referensområdet Holmön i Norrbotten visar just nu på god miljöstatus, det vill säga den ligger inom det gröna området i diagrammet. Den raka blå linjen visar medianvärdet (det mellersta värdet) för de senaste fem årens fångster, vilket är det värde som används för att bedöma miljöstatusen. (Grön färg=god miljöstatus, röd färg=ej god miljöstatus). Källa: Jens Olsson, SLU.

Indikator: Karpfisk

En annan indikator är förekomst av viktiga funktionella grupper, där karpfiskar har valts ut som en sådan grupp. Den vanligaste karpfisken längs Östersjökusten är mört. En ökad mängd karpfiskar kan bero på en ökad övergödning eller ökande vattentemperatur. En stor fångst av karpfiskar tyder därför ofta på sämre miljöstatus.

– Om vi tittar på indikatorgruppen karpfiskar når bara hälften av områdena upp till god miljöstatus, berättar Jens Olsson. Särskilt i de norra delarna av landet är statusen dålig, troligtvis på grund av en ökad övergödning där. Utvecklingen av karpfisk har varierat mellan områden. Från förra årets bedömningar har till exempel statusen blivit bättre i norrbottniska Råneå medan den försämrats i Torhamn i Blekinge

På väg mot sammavägd bedömning

Förutom förekomst av nyckelart och viktiga funktionella grupper används även indikatorer för storleksstruktur av nyckelart, storlekssammansättning i fisksamhället och trofisk nivå i fisksamhället som indikatorer för bestånd av kustfisk (se fakta).

– De här indikatorerna är främst kopplade till hur stort fisketrycket är, och generellt sett ser bra det bra ut i de flesta undersökta områden. Statusen för trofisk nivå följer i stort sett den för abborre. För stora abborrar ser det dock lite sämre ut, säger Jens Olsson.

Just nu görs miljöstatusbedömningarna för varje indikator för sig, men i Helcom-samarbetet håller man på att arbeta fram en sammanvägd bedömning.

– Målet är kunna göra en bedömning av miljöstatusen i ett område där allt från plankton till sälar tas med. Men än så länge är det inte helt klart hur en sådan bedömning ska göras, berättar Jens Olsson.

Åtgärder utifrån bedömningarna

Utifrån miljöstatusbedömningarna kan myndigheterna se vilka åtgärder som behövs för att enskilda indikatorer och områden, och på sikt hela havsområden, ska nå upp till god miljöstatus.

– Det som är viktigt att tänka på när man utför åtgärder för kustfisk är att bestånden är lokala, och att åtgärderna måste därför ha en lokal utgångspunkt. De åtgärder som vi har föreslagit är bland annat stärkt strandskydd, fredningsområden och fredningstider från fiske, och striktare regler för verksamheter i grunda kustmiljöer, säger Jens Olsson.

* På västkusten har arbetet med indikatorer och bedömningsgrunder inte kommit lika långt. Förhoppningsvis kan liknande miljöstatusbedömningar göras även där under kommande år.

1. Helcom är en överenskommelse mellan länderna runt Östersjön om att värna om Östersjöns miljö. Läs mer om Helcoms kustfiskprojekt (in English).

2. SLU utför provfisken både inom både nationell och regional miljöövervakning på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten samt länsstyrelser. Ta del av resultat i faktablad kustfisk.

Denna text finns även publicerad i tidningen Miljötrender med tema "Tillbaka till framtiden", sidan 44-47.

Fakta:

Fakta: Havsmiljödirektivet och miljökvalitetsnormer

År 2008 trädde havsmiljödirektivet i kraft, ett direktiv med gemensamma regler för alla EU-länder för att skydda och bevara den marina miljön. Arbetet med havsmiljödirektivet innebär att medlemsländerna ska definiera vad god miljöstatus innebär i sina vatten och bedöma den nuvarande statusen.

Miljökvalitetsnormer och indikatorer

I havsmiljödirektivet finns elva så kallade miljökvalitetsnormer. Normerna beskriver den kvalitet vattnet ska ha vid en viss tidpunkt när det gäller olika faktorer, som till exempel biologisk mångfald, kommersiellt nyttjande av fiskar och skaldjur, övergödning och farliga ämnen. För att följa upp miljökvalitetsnormerna används indikatorer.

Indikatorer som rör kustfisk i Östersjön inom miljökvalitetsnormen biologisk mångfald är:

  • Förekomst av nyckelarter (längs Sveriges östkust abborre och skrubbskädda)
  • Storleksstruktur av nyckelart
  • Förekomst av viktiga funktionella grupper (längs Sveriges östkust rovfisk och karpfisk)
  • Storlekssammansättning i fisksamhället
  • Trofisk nivå (förhållandet mellan fiskar från olika nivåer i näringskedjan) i fisksamhället

En miljökvalitetsnorm är uppfylld då de tillhörande indikatorerna har nått upp till god miljöstatus.

Bedömningsgrunderna för att bedöma miljöstatus för de indikatorer som rör kustfisk har tagits fram på SLU, av Institutionen för akvatiska resurser i samarbete med Institutionen för vilt, fisk och miljö, och används av alla länder runt Östersjön genom Helcom-samarbetet.

Relaterade sidor:

Kontaktinformation
Sidansvarig: ann-katrin.hallin@slu.se