Fakta:
Mediakontakt:
AJ Zeilstra
Max Planck Institute for the Science of Human History
Public Relations & Press Office
Kahlaische Str. 10
07745 Jena
I Sverige
Professor Matts Lindbladh
SLU – Alnarp
matts.lindbladh@slu.se
Ur SLU:s kunskapsbank
Digerdöden inte lika utbredd som man tidigare trott
Senast ändrad: 04 januari 2023
Pollendata från 19 europeiska länder visar att även om digerdöden hade en förödande inverkan i vissa regioner, upplevde delar av Europa försumbar eller ingen påverkan alls. Delar av Skandinavien verkar ha påverkats kraftigt.
En ny studie i tidskriften Nature Ecology and Evolution använder pollenanalys för att utvärdera en pandemis dödlighet över hela Europa. Resultaten visar att effekterna av digerdöden varierade avsevärt från region till region och pekar på vikten av tvärvetenskapliga metoder för att förstå tidigare – och nuvarande – pandemier.
Digerdöden som plågade Europa, västra Asien och Nordafrika mellan åren 1347-1352, är den mest ökända pandemin i historien. Historiker har uppskattat att upp till 50 % av Europas befolkning dog och att den förändrade religiösa och politiska strukturer, att den till och med påskyndade stora kulturella och ekonomiska omvandlingar som till exempel renässansen. Forskning av DNA har identifierat att bakterien Yersinia pestis låg bakom digerdöden, men kunskap om pestens demografiska effekter fortfarande bristfälliga.
Nu visar en ny studie i Nature Ecology and Evolution att pestens dödlighet i Europa inte var så utbredd som man tidigare trott. Ett internationellt team av forskare, ledda av en grupp vid Max Planck-institutet, analyserade pollenprover från 261 platser i 19 europeiska länder för att fastställa hur landskap och jordbruk förändrades mellan åren 1250 och 1450 – alltså ungefär 100 år före, till 100 år efter, pandemin. Forskare från svenska universitet, bland annat skogshistorikern Matts Lindbladh vid SLU, har bidragit med pollenanalyser från södra Sverige. Studien påvisar en svår förödelse i vissa europeiska regioner, men visar också att digerdöden inte påverkade alla regioner lika.
En överraskande historia i många områden
Palynologi, eller studiet av fossila växtsporer och pollen, är ett kraftfullt verktyg för att avslöja de demografiska effekterna av digerdöden. Detta beror på att mänsklig påverkan på landskapet under förindustriell tid, såsom jordbruk eller bebyggande, var starkt beroende av tillgången på arbetskraft på landsbygden, något som digerdöden påverkade. Med hjälp av ett nytt tillvägagångssätt kallat Big-data Paleoecology, analyserade forskarna resultaten från 1 634 pollenlokaler från hela Europa för att se vilka växter som förekom och i vilka mängder, och därigenom avgöra om jordbruksaktiviteterna i varje region fortsatte eller upphörde, eller om de inhemska växterna återkom när den mänskliga påverkan minskade.
-
Figur 1. Illustration hur pollenanalys användes för att bestämma digerdödens mortalitet i olika områden. Illustrationen av Adam Izdebski, Timothy Newfield, Hans Sell och Michell OReilly
1/2
-
Figur 6. Regionala scenarier med demografisk påverkan av digerdöden. Färgerna återspeglar förändringar under hundra år vad gäller i spannmålsodling. Bakgrundskarta med politiska gränser från 1300-talets Europa. Illustration av Hans Sell, Michelle O’Reilly, Adam Izdebski
2/2
Resultat visar att pestens dödlighet varierade stort, vissa områden drabbades svårt medan andra påverkades mycket mindre. Kraftig minskning av jordbruksaktiviteter skedde i Skandinavien, Frankrike, sydvästra Tyskland, Grekland och centrala Italien, resultat som vittnas om i medeltida skriftliga källor. Samtidigt visas att i många regioner, inklusive stora delar av Central- och Östeuropa och delar av Västeuropa, inklusive Irland och Iberiska halvön, var det kontinuitet och oavbruten tillväxt.
"Orsakerna bakom den betydande variationen i dödlighet som vår metod visar på återstår att förklara, men lokala kulturella, demografiska, ekonomiska, miljömässiga och samhälleliga kontexter kan ha påverkat bakteriens förekomst och dödlighet", säger Alessia Masi från Max Plank institutet och La Sapienza-universitetet.
Ingen enskild modell av pandemin
En anledning till dessa nya överraskande resultat är att många av de kvantitativa källor som har använts för att rekonstruera digerdöden kommer från stadsområden. Det finns mycket källmaterial från städerna, men samtidigt så kännetecknades de av trängsel och dålig sanitet, något som kan ha bidragit till dödligheten. Men i mitten av 1300-talet bodde uppåt 75 % av befolkningen i Europa på landsbygden. Den aktuella studien visar att för att förstå dödligheten i en viss region måste data rekonstrueras från olika typer av källor, inklusive pollenanalys för att mäta förändringen i kulturlandskapet.
"Det finns ingen enskild modell av en "pandemi" eller ett "pestutbrott" som kan appliceras på alla platser, eller under alla tider, oavsett sammanhang, säger Adam Izdebski, ledaren för paleovetenskap och historia vid Max Plank. "Pandemier är komplexa fenomen som har en regional och en lokal historia. Vi har sett det med COVID-19, nu har vi visat det för digerdöden.”
Skillnaderna i digerdödens mortalitet i Europa visar att det var en dynamisk sjukdom, med kulturella, ekologiska, ekonomiska och klimatiska faktorer som påverkade dess spridning och inverkan. Framöver hoppas forskarna att fler studier kommer att använda paleoekologiska data för att förstå hur dessa variabler interagerar för att forma tidigare – och nuvarande – pandemier.
Kontaktinformation
Länkar
Titel: Palaeoecological Data indicates land-use changes across Europe linked to spatial heterogeneity in mortality during the Black Death pandemic
Författare: Izdebski A., Guzowski P., Poniat R., Masci L., Palli J., Vignola C., Bauch M., Cocozza C., Fernandes R., Ljungqvist F.C., Newfield T., Seim A., Abel-Schaad D., Alba-Sánchez F., Björkman L., Brauer A., Brown A., Czerwiński S., Ejarque A., Fiłoc M., Florenzano A., Fredh E.D., Fyfe R., Jasiunas N., Kołaczek P., Kouli K.,1, Kozáková R., Kupryjanowicz M., Lagerås P., Lamentowicz M., Lindbladh M., López-Sáez J.A., Luelmo-Lautenschlaeger R., Marcisz K., Mazier F., Mensing S., Mercuri A.M., Milecka K., Miras Y., Noryśkiewicz A. M., Novenko E., Obremska M., Panajiotidis S., Papadopoulou M.L., Pędziszewska A., Pérez-Díaz S., Piovesan G., Pluskowski A., Pokorny P., Poska A., Reitalu T., Rösch M., Sadori L., Sá Ferreira C., Sebag D., Słowiński M., Stančikaitė M., Stivrins N., Tunno I., Veski S., Wacnik A., Masi A.
Tidskrift: Nature Ecology & Evolution
DOI: https://doi.org/10.1038/s41559-021-01652-4
The paper will be available at https://www.nature.com/articles/s41559-021-01652-4