Ur SLU:s kunskapsbank

Gynna pollinatörer och naturliga fiender

Senast ändrad: 14 april 2021
Foto på mörk jordhumla som pollinerar åkerböna

Mer blomsterremsor och fler grödor i växtföljden. Undvik honungsbikupor i landskap med brist på blommor för att undvika konkurrens med tambin. Bevara kvarvarande betesmark och skogsdungar i odlingslandskapet. Prioritera bevattning av grödor som är fria från växtätande insekter när det är torka. Det rekommenderar Chloë Raderschall utifrån sin doktorsavhandling. Hon har studerat olika strategier för att variera landskapet och hur det påverkar pollinatörer och naturliga fiender till skadegörare. Läs hennes populärvetenskapliga sammanfattning.

Hur ska vi möta efterfrågan på mat till en ökande världsbefolkning med ökat välstånd utan att hota planetens välbefinnande och den mångfald av livsformer vi har idag? Denna fråga har berört människor i årtionden och är fortfarande en av vår tids största utmaningar. Under de senaste sextio åren har modern teknik lyckats producera mer mat på samma mängd mark och därmed drastiskt minskat antalet människor som lever i hunger.

Intensivt jordbruk förändrar landskapet

Paradigmet för intensivt jordbruk ser emellertid människor och natur som antagonister, och framgången med att producera mer mat beror till stor del på tillämpningen av teknik för att döda oönskade besökare i grödan, som växtätare, växtsjukdomar eller ogräs. Men intensivt jordbruk bekämpar inte bara organismer i åkern, utan har förvandlat hela landskap. De traditionella jordbrukslandskapen som kännetecknades av en mosaik av små åkrar, betesmarker och skogsdungar har ersatts av expanderande åkrar där ett fåtal grödor odlas i monokulturer som dominerar hela landskapet. Sådana likformiga landskap ger mycket få möjligheter för organismer att hitta boplatser, skydd eller föda, som är nödvändigt för dem att överleva och reproducera. Under våren ger gula hav av raps ett överflöd av nektar och pollen för insekter att festa på, men inom några veckor är blomningen över och fältets besökare får lämna igen, tomhänta.

Klimatet påverkar

Förutom dessa förändringar i markanvändningen påverkar klimatförändringar också många organismer negativt. Extrema väderhändelser som torka och värmeböljor förkortar blomningstiden för grödor och vilda växter och minskar därmed matresurserna ytterligare. Som en konsekvens har insektspopulationer minskat under de senaste decennierna i både antal och mångfald. För varje art eller population som försvinner, urholkas samspelet mellan arter och vi riskerar förlust av ekosystemtjänster - funktioner som tillhandahålls av naturen och som gynnar oss människor. Ironiskt nog är några av dessa ekosystemtjänster, som pollinering, kontroll av skadegörare eller näringscykling, avgörande för jordbruket, och förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster har börjat synas i vissa regioner genom mer instabila skördar. Grödans skördestabilitet påverkas också alltmer av klimatförändringar. Extrema väderförhållanden utsätter grödor för vatten- eller värmestress, och det varmare klimatet ökar de växtätande insekternas aptit, vilket kan leda till skadedjursutbrott om deras antal inte regleras i tid. Sammantaget behövs det hållbara system för jordbruk som arbetar tillsammans med naturen - inte i kamp mot den - för att stärka jordbruksproduktionen vid förändringar i klimat och miljö.

Remsa med blommor.
Blomremsor ökade jordlöpares mångfald och antalet spindlar i remsan och i åkerbönsfält, troligen genom att ge dessa marklevande rovdjur en skyddande miljö. Foto: Chloê Raderschall
Bikupa invid åker.
Honungsbikupor bör undvikas i landskap med brist på blomresurser på grund av risken för konkurrens mellan tambin och vilda pollinatörer, enligt avhandlingen. Foto: Chloe Raderschall
Stora tältliknande burar på ett fält.
Under sommaren 2019 förändrade 24 stora burar tillfälligt Uppsalas skyline. Plasttaken som skulle förhindra att regn föll på försöksytornas åkerbönor glittrade i solljuset. Foto:Chloë Raderschall

Ekologisk intensifiering

Ekologisk intensifiering av jordbruket försöker intensifiera och diversifiera naturens funktioner för att producera mer mat. En mångfald av blomresurser, skydd och boplatser integreras i jordbrukslandskapet för att ge pollinerare och skadedjurens naturliga fiender de resurser de behöver för att fullfölja sina livscykler och underlätta deras rörelse mellan livsmiljöer för att hitta artfränder, para sig och etablera nya populationer. I min avhandling undersökte jag hur sådana diversifieringsstrategier, på landskaps- och fältnivå, påverkar insekts- och spindelsamhällen och hur dessa förändringar i samhällssammansättningen översätts till ekosystemtjänster som levereras till grödor. Jag var också intresserad av att skapa ett experiment som testar hur insektspollinering påverkas av stressfaktorer kopplade till klimatförändring.

Specifikt frågade jag:

  • Om landskap med mer skogsdungar och betesmarker eller en högre mångfald av olika grödor kan gynna pollinerare, insektspollinering av grödan och skörden?
  • Hur påverkar blomremsor sådda längs fältkanterna insektsamhällen i grödan och i landskapet och hur påverkas dessa effekter av utsättning av honungsbikupor, som potentiellt konkurrerar med vilda insekter om resurser
  • Hur påverkar blomremsor och honungsbikupor ekosystemtjänster och skörd?
  • Hur påverkas nyttan av insektspollinering av samtidig stress till följd av vattenbrist och insektsätare, stressfaktorer som förväntas förekomma oftare under klimatförändringar?

Resultat från avhandlingen

Jag använde odling av åkerböna som ett modellsystem för att svara på dessa frågor. Jag fann att landskap med en ökad mångfald av grödtyper och med fler skogsdungar och betesmarker ökade antalet humlor i åkerbönsfält. Blomremsor ökade jordlöpares mångfald och antalet spindlar i remsan och i  åkerbönsfält, troligen genom att ge dessa marklevande rovdjur en skyddande miljö. Blomremsor lockade inte fler humlor från landskapet till åkerbönsfält. Blomremsor ökade dock antalet humledrottningar i landskapet följande vår, men de positiva effekterna av blomremsor förlorades i landskap med många honungsbikupor.
Jag tror att både det faktum att blomremsorna inte lyckades locka fler humlor till åkerbönsfälten och den positiva effekten av blomremsor på humledrottningar i landskapet våren efter delvis drevs av den ovanligt varma och torra sommaren 2018. På grund av det extrema vädret överlappade blomningen av blomremsan och åkerbönorna knappt och därför var de extra blomresurserna från blomremsan kanske inte tillräckliga för att locka fler humlor från landskapet. Däremot var behovet av nektar och pollen från blomremsan på sensommaren extra stort hos humlorna eftersom det varma och torra vädret påskyndade blomningen av många grödor, vilket ledde att humlorna mer än vanligt led av svält under sensommaren.

Insektspollinerade åkerbönor gav högre skörd och nyttan av insektspollinering minskade med andelen skog och betesmarker i landskapet, men var oberoende av vattenstress och förekomst av växtätande insekter. Tillskott av honungsbisamhällen ökade inte skörden men ökade antalet bladlöss och nyckelpigor. Åkerbönskörden var högre i landskap med mer skog och betesmarker, men dessa effekter drevs inte av antal pollinerare utan faktorer som vi inte mätte.

Slutligen kan skördeförluster minskas kraftigt när stressfaktorer från klimatförändringar, som vattenbrist och växtätande insekter, minskas samtidigt. Istället uppnåddes minimala skördevinster när vattenbristen lindrades men växterna fortfarande var angripna av bladlöss.

Viktig kunskap för att stödja nyttoinsekter

Min avhandling visar med hjälp av observationer och realistiska experiment att tillgång till kontinuerliga och varierande födoresurser och skydd i jordbrukslandskap är nyckeln till att stödja samhällen av nyttoinsekter som behövs för grödproduktion, särskilt under klimatförändringar. Två av mina fältsäsonger utspelade sig under extrema väderhändelser kopplade till klimatförändringar. 2017 var ovanligt våt och kall, medan sommaren 2018 var rekordmässigt het och torr.
Du kanske undrar om resultat som samlas in under sådana ovanliga förhållanden kan användas för att dra generella slutsatser. Jag hävdar att min avhandling ger värdefull inblick i hur gröddiversitet och blomremsor fungerar under väderförhållanden som snart kan bli normen med tanke på klimatförändringen.

Rekommendationer från avhandlingen

Baserat på mina resultat rekommenderar jag att bönder och markägare uppmuntras och stöds för att inkludera fler grödor i växtföljden för att öka mångfalden i landskapet och att så blomremsor, vilka båda ger extra mat och skyddsmiljöer i jordbrukslandskap. Dessutom bör kvarvarande skogsdungar och betesmarker behållas som viktiga boplats och födosöksmiljöer. Jag rekommenderar att honungsbikupor undviks i landskap med brist på blomresurser för att undvika resurskonkurrens mellan tambin och vilda pollinerare. Vidare rekommenderar jag att bevattning prioriteras till grödor som är fria från växtätande insekter. Jordbrukslandskap bör tillhandahålla de resurser som krävs för att upprätthålla en mångfald av pollinerare och naturliga fiender som ger ett resilient skydd mot utbrott av växtätande insekter.

Chloë Raderschall, chloe.raderschall@slu.se
Översättning Ola Lundin och Pernilla Borgström

Relaterade sidor:

Kontaktinformation
Sidansvarig: anna.lundmark@slu.se