Fakta:
Daggmaskar
Daggmaskar stödjer andra markorganismer och markfunktioner, vilket gör dem viktiga för markens ekosystem och markens förmåga att leverera ekosystemtjänster som exempelvis att producera grödor. Daggmaskar bidrar bland annat till markens näringsomsättning, kol- och klimatreglering samt vattenreglering och rening. Daggmaskar delas vanligtvis in i tre ekologiska grupper/kategorier, Epigeic, Endogeic och Anecic. Ny forskning har kunnat se att daggmaskar kan ha egenskaper från olika grupper, så en art kan därför beskrivas som exempelvis epi-anecic.
Den epigeiska gruppen består av arter som lever i det organiska jordlagret, livnär sig huvudsakligen på förna, har liten kroppsstorlek (1-4 cm), och ett svagt muskelsystem eftersom de inte gräver sig in i jorden.
De endogeiska daggmaskarna lever i de övre mineraljordlagren, har vanligtvis medelstor kroppsstorlek (5-15 cm), har ett måttligt utvecklat muskelsystem och skapar ett omfattande horisontellt grävningsnätverk.
Daggmaskar i aneciska gruppen rör sig genom hela markprofilen, livnär sig huvudsakligen på förna i det organiska jordlagret och transporterar sin föda till djupa jordlager, har större kroppsstorlek (10-30 cm) och ett välutvecklat muskelsystem, och gräver vertikala gångar utan förgreningar.
Markpackning
Markpackning är en reducering av markens porositet. Det stör vatten- och luftflödena i marken, vilket kan orsaka syrebrist och minska vattenupptaget. Inom jordbruket varierar graden av markpackning beroende på brukningsmetoder, jordart och vilka jordbruksmaskiner som används.
Markpackning har en stor påverkan på daggmaskars grävning. Det är viktigt att förstå hur markförhållanden som fuktighet och packning påverkar grävningen för att förutse effekterna på viktiga markfunktioner som är beroende av daggmaskarnas aktivitet.
Hur genomfördes forskningen?
Det övergripande syftet med denna avhandling var att ge en bättre förståelse för effekterna av markpackning på olika daggmaskarters grävning. Tre experiment genomfördes för att undersöka detta, där bl.a. fotografering med infraröd kamera, isotermisk kalorimetri, respirometri och röntgenbildanalys användes. Experimenten utfördes antingen under kontrollerade förhållanden (labb) under korta perioder (dagar), eller semifältsförhållanden under längre perioder (månader). Lokala jordbruksjordar och daggmaskarter som är vanliga i Sverige användes för alla försök.