Totalt organiskt kol, TOC

Senast ändrad: 30 november 2021

Den sedan lång tid vanligaste metoden (och som vi använder) går ut på att provet leds över en het katalysator, varvid kolet förbränns till CO2 som sedan kvantifieras. Först avlägsnas oorganiskt kol genom att surgöra provet och sedan driva bort den bildade kolsyran med CO2-fri gas. Det sista steget kan även avdriva en del flyktiga organiska kolformer, men dessa utgör en oftast försumbar andel av TOC i ytvatten.

Läs mer om TOC på Wikipedia.

Kända problem med parametern och/eller viktiga metodförändringar

Inga rapporterade problem.

Nuvarande mätmetod

Gäller från januari 2007
Metod: Svensk Standard SS-EN 1484 utg. 1.7
Okonserverade vatten­prov. Förbehandlas med HCl + avdrivning av CO2. Provet förbränns därefter, och bildad CO2 mäts med en NDIR-detektor.
Instrument (från januari 2007): Shimadzu TOC‑VCPH med TNM‑1 modul och automatisk prov­växlare ASI‑V. 
Instrument (från augusti 2021): Shimadzu TOC-LCPN med TNM-L modul med automatisk provväxlare ASI-L.
Anm. 1: De båda instrumentmodellerna används parallellt.
Anm. 2: Sedan 2010-03 används provväxlare med inbyggd omrörning.

Tidigare mätmetoder

2004-01 – 2006-12
Metod: Svensk Standard SS-EN 1484 utg. 1.
Instrument: Shimadzu TOC 5050 med provinjektor ASI-502. Okonserverade vattenprov. Förbehandlas med HCl och mäts med en NDIR-detektor.

1999-01 – 2003-12
Metod: Svensk Standard SS 02 81 99.
Instrument: Shimadzu TOC 5050 med provinjektor ASI-502. Okonserverade vattenprov. Förbehandlas med HCl.

1987-01 – 1998-12
Metod: Svensk Standard SS 02 81 99.
Instrument: Shimadzu TOC 500 med provinjektor ASI-502.
Anm: Vattenproven konserverades med HgCl2 tom 1996. Under 1997–1998 konserverades vattenproven med H2SO4.