Länsstyrelserna betalar varje år ut cirka 2,5 miljoner kronor till lantbrukare i form av ersättning för rovdjursangrepp. Storleken på framtida ersättningskostnader beror på rovdjursstammarnas storlek och spridning. De nationella förvaltningsplanerna säger att en ökad spridning av varg och björn är önskvärd. Det finns därför skäl att fråga sig om skadekostnaden för ytterligare rovdjur skiljer sig mellan olika län.
I en ny studie har vi undersökt hur kostnaden för viltskadeersättning beror på förekomst av produktionsdjur, rovdjur och alternativa bytesdjur. Vi har också tagit hänsyn till exponeringen för angrepp, vilken är högre på fäbodar och lägre när det finns rovdjursstängsel.
Resultaten visar att kostnaden för att öka rovdjursbestånden med en individ varierar mellan 520 och 10 670 SEK för varg och mellan 0 och 2 660 SEK för björn. I båda fallen är kostnaderna högst i län i södra Sverige med hög fårtäthet och liten förekomst av respektive rovdjur. Förekomst av fäbodar, där djuren är mer utsatta för angrepp, leder till högre kostnader för ökad björnstam i länet.
https://doi.org/10.1016/j.ecolecon.2017.07.008
Widman M, Elofsson K. 2018. Costs of livestock depredation by large carnivores in Sweden 2001 to 2013. Ecological Economics 143, 188–198