Svenska mjölkkor har sällan salmonella – men lokal spridning viktig riskfaktor

Estelle Ågren försvarar sin avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) den 7 april. Doktorandprojektet har genomförts i ett samarbete mellan SLU och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Infektioner av salmonella och tillhörande spärrtid då djur inte får flyttas fritt har ett pris för bönderna. Medelkostnaden per besättning som var spärrad på grund av infektion 1999–2013 var 4,6 miljoner kronor. Ju fler djur och längre restriktionstid desto högre kostnader för djurägaren och Jordbruksverket.

Estelle Ågren undersökte först hur vanligt förekommande salmonella var bland mjölkbesättningar. Hon letade också efter statistiska samband mellan salmonellainfektion och en besättnings geografiska läge, omgivande djurtäthet, närliggande besättningar med salmonellainfektion, djurinköp och besättningsstorlek. Provresultat från en tankmjölksundersökning användes som indikator. Ytterligare uppgifter om tänkbara riskfaktorer för salmonella samlades in via en enkät som mjölkföretagare besvarade.

Hennes studier bekräftade bilden av att få svenska mjölkkobesättningar är infekterade av salmonella. Det enda undantaget var Öland, men det finns tecken på att förekomsten minskar där. I närheten av salmonellasmittade kor fanns oftare också andra besättningar med salmonella.

– Sambandet var starkare för djur med S. Dublin, som är särskilt anpassad till nötkreatur. Det tyder på att lokal spridning av salmonella mellan besättningar har betydelse, särskilt för denna typ av infektion, säger Estelle Ågren.

– Specifika orsaker till denna lokala spridning kunde inte fastställas statistiskt. Det här visar att det är bäst att jobba med smittskydd på bred front och gemensamt för att förebygga salmonella, hellre än att begränsa sig till enstaka åtgärder.

Salmonella Dublin-infektion var vanligare i större besättningar och storleken hade samband med typ av uppstallning och ett flertal skötselfaktorer. Till exempel var lösdrift vanligare i större besättningar, liksom gruppkalvningsboxar, körbart foderbord och högre djurtäthet på bete, visar Ågrens avhandling.

– Dessa faktorer kan öka risken för att salmonella blir kvar i en besättning under längre tid. Om Dublinsmittan utrotades skulle det spara mycket pengar för både stat och djurägare samtidigt som djurlidandet minskades, säger Estelle Ågren.

Något entydigt svar på varför smittan fortsätter att cirkulera bland nötkreatur just på Öland kunde inte fastställas.

– Men vissa rutiner och förutsättningar är vanligare på Öland än i övriga Sverige, såsom sambeten för djur från flera gårdar, större besättningar och gruppkalvningsboxar, och det skulle kunna vara förklaringar.

Denna text är till stora delar hämtad från ett pressmeddelande från SVA.

Mer information

Doktorand Estelle Ågren,
Statens veterinärmedicinska anstalt
och Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU
018-67 42 64, estelle.agren@sva.se

Länk till avhandlingen
http://pub.epsilon.slu.se/14155/

Mer information om salmonella hos nötkreatur på SVA:s webbplats
http://www.sva.se/djurhalsa/notkreatur/endemiska-sjukdomar-notkreatur/salmonella-notkreatur

Estelle Ågren disputerar för vinnande av veterinärmedicine doktorsexamen fredag den 7 april 2017 med start kl. 09.15, i sal Audhumbla, Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum, Ultuna, SLU Uppsala. Avhandlingens titel är Salmonella in Swedish cattle. Epidemiology and aspects on control.

Pressbild, se pressmeddelande från SVA
http://www.sva.se/om-sva/pressrum/nyheter-fran-sva/svenska-mjolkkor-har-sallan-salmonella-men-lokal-spridning-viktig-riskfaktor