SLU-nyhet

Ny kunskap ska ge effektivare områdesskydd för kust och hav

Publicerad: 28 oktober 2019
Sill_Ulf Bergström.jpg

För att nätverket av skyddade områden i svenska kust- och havsområden ska bidra till att upprätthålla ekosystemens funktion är det viktigt att arter kan sprida sig mellan områdena. Genom att sammanställa kunskap om djurs och växters spridningsförmåga och hur väl dagens nätverk av skyddade områden fungerar har forskare från SLU skapat en grund för sådana utvärderingar.

Rapporten kartlägger vad vi vet idag och identifierar områden där det saknas kunskap. Kunskapen om hur långt växter och djur sprider sig i havet är generellt sett begränsad. Det är framförallt hos fisk som man gjort märkningsstudier och kunnat få ett mått på hur långt dessa arter aktivt vandrar. För arter som inte är kommersiellt intressanta saknas ofta information, även om det kan vara arter som är viktiga för ekosystemens funktion.

Hur fungerar nuvarande nätverk?

I rapporten ingår en sammanfattning av befintliga studier av ekologisk funktionalitet hos nätverket av skyddade områden i Sveriges havsmiljöer. Dessa studier baserar sig främst på spridning av larver på en övergripande nivå för både Västerhavet och Östersjön som helhet och visar att nätverken både i Västerhavet och i Östersjön inte är ekologiskt funktionella ur detta perspektiv.

För arter som främst sprider sig genom aktiv migration, framför allt kustlevande fiskar och ryggradslösa djur, finns ett behov av att göra motsvarande analyser för både väst- och ostkusten. Genom att använda artutbredningskartor kan man göra rumsligt högupplösta analyser av spridningsmöjligheter för dessa arter som simmar eller går på botten, och då är beroende av undervattenslandskap där det finns lämpliga spridningskorridorer för dem.

Olika arter - olika spridning

Arters spridningsmöjligheter kallas ekologisk konnektivitet* och varierar mellan arter och miljöförhållanden. Kunskapssammanställningen visar att alger och fröväxter har frön och sporer som normalt sett sprider sig mycket korta avstånd (<10 m), men att det även finns mekanismer för långväga spridning.

Ryggradslösa djur och fiskar har ett brett spann av spridningsförmågor, med både stationära och mobila arter, där arterna kan sprida sig både med pelagiska larver och migrerande vuxna individer (1-1000 km).

Homerange_zoom_nya_skaldjur.png
Arter har olika stora hemområden (eng. home ranges; områden inom vilka individer rör sig genom aktiv migration) och har därför olika krav på storlek och placering av skyddade områden. Ett skyddat område behöver oftast vara större en artens hemområde för att skydda adulta livsstadier. I figuren illustreras storleken för hemområden för arter i svenska havsområden. Idé till figuren kommer från Green et al. (2014). Nationalnyckelns illustrationer används med tillstånd från ArtDatabanken, SLU.

Miljöfaktorer som salthalt, temperatur och strömmar har en stor påverkan på spridning, och kan påverkas av klimatförändringar. I Östersjön är andelen av arter som sprider sig genom aktiv migration högre än de med larvspridning. I Västerhavet är det tvärtom. Trots låg artdiversitet i Östersjön är mångfalden i migrations- och spridningsmönster stor, eftersom arterna har fått utveckla unika anpassningar pga. starka gradienter i salthalt och temperatur.

Ladda ner rapporten: Ekologisk konnektivitet i svenska kust- och havsområden - en kunskapssammanställning >>

Fakta:

*Ekologisk konnektivitet beskriver arters spridningsmöjligheter och kan fokusera både på landskapet eller organismernas spridning. Är landskapet i fokus anger konnektiviteten hur landskapet i sig underlättar eller begränsar en arts rörelse mellan olika områden, och är organismerna i fokus är det artens förmåga att röra sig eller spridas genom landskapet.

Man kan mäta konnektivitet genom en landskapsekologisk analys där man tittar på en arts utbredning relaterat till olika landskapsparametrar såsom avstånd, områdens storlek och hur olika habitat är fördelade i landskapet. Man kan även mäta organismers rörelse och spridning i landskapet med direkta metoder genom att märka individer eller indirekta metoder genom otolitkemi (hörselstenar, som fungerar som en "svart låda"), genetiska studier och modellering.


Kontaktinformation

Charlotte Berkström, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU
charlotte.berkstrom@slu.se, 010- 478 41 65

Ulf Bergström, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU
ulf.bergstrom@slu.se, 010-478 41 17

Sidansvarig: sofia.bureborn@slu.se