SLU-nyhet

Ny studie visar hur älgen påverkas av brand och många rovdjur

Publicerad: 22 januari 2024
En älgko springer i en skog som har brunnit. Foto.

För första gången har forskare studerat älgarnas liv i ett område som både har brunnit och där det också förekommer björn och varg. Studien från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, är den första av sitt slag i Sverige och resultaten visar att det finns gott om mat för växtätare och att älgarna är välmående i brandområdena. Samtidigt gör det höga rovdjurstrycket att många årskalvar tas av björn, något som kan få betydelse för förvaltningen av älgstammen.

Sommaren 2018 drabbades Ljusdals kommun av flera stora skogsbränder. I tre av de största brandområdena Ängra, Nötberget och Enskogen brann cirka 8400 hektar skogsmark, något som påverkade drygt 150 skogsägare.

I en ny studie av SLU och Sveaskog, har forskarna följt 51 älgar med hjälp av GPS-sändare för att se hur älgarnas markanvändning påverkas av brandfälten. Det är första gången någonsin som älgar i och omkring brandfält i Sverige studeras.

– Några slutsatser från studien är att älgarna i området är vid god hälsa och att brandområdena är populära bland majoriteten av älgarna. Två tredjedelar av de sändarförsedda djuren visar sig använda dessa marker. Älgarna verkar trivas i området och har en bra reproduktion med en hög andel tvillingkalvar. Några kor valde också att kalva i själva brandområdet. Samtidigt finns det många rovdjur i området som påverkar älgarna, säger Wiebke Neumann, forskare vid SLU.

Många kalvar tas av björn

Utmärkande för Ljusdalsområdet, förutom brandfälten, är den höga förekomsten av stora rovdjur, främst brunbjörn, något man kunde se tydliga effekter av i studien. Forskarna såg bland annat att årskalvarnas sommaröverlevnad fram till jaktstarten var låg, inte mer än 30 procent. Tidigare studier av älgarnas kalvöverlevnad i björnområden har visat på en överlevnad på cirka 40 procent.

De allra flesta kalvar som dog eller försvann under sommaren togs i ett tidigt skede av framför allt björn, ofta under kalvarnas första två levnadsveckor. Det kunde forskarna konstatera genom fynd i fält och genom förändringar i kons rörelsemönster. Med hjälp av GPS-sändarna har forskarna kunnat se hur älgkor med kalvar beter sig vid en rovdjursattack.

– Vid en björnattack ser vi att älgkon först springer rakt ut från platsen, ibland flera kilometer bort. Efter en stund springer hon tillbaka för att se om kalven är vid liv. Hon söker sig då till platsen där hon senast hade kontakt med kalven eller kalvarna och återvänder flera gånger för att se om någon överlevt. Vi har också sett tydliga spår där en del kor försökt försvara kalven eller kalvarna, säger Fredrik Stenbacka, forskningsingenjör vid SLU.

Behov av att balansera jaktuttaget

Förutom att studera ekosystemens förändring efter en större brand och hur dessa förändringar påverkar viltstammarna, så är målsättningen att resultaten från forskningen kan användas som stöd för älgförvaltningen i området. Inom förvaltning av älg och skogsbruk, speciellt i områden med stark rovdjurspåverkan, måste stor vikt läggas vid älgarnas hälsa, antal och kondition, när man diskuterar och beslutar om älgstammens storlek i balans med skogens resurser.

– Det höga rovdjurstrycket och en låg sommaröverlevnad betyder att det finns ett begränsat antal kalvar i området som kan uppnå vuxen ålder och i sin tur kan reproducera sig. Älgförvaltningen behöver därför noga balansera jaktuttaget för att undvika att antalet reproduktiva älgar blir för få, säger Wiebke Neumann.

Älgarna korsar förvaltningsgränserna

Med hjälp av GPS-sändarna har forskarna också kartlagt älgarnas vandringsbeteenden i områdena.

– Som förväntat hittade vi skillnader mellan hur mycket olika älgindivider förflyttar sig, och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet. En del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, för andra överlappar säsongsområdena delvis, och en del älgar förflyttade sig inte alls utan tillbringar hela året i stort sett i samma område, säger Wiebke Neumann.

För vandringsälgarna har forskarna kunnat se att de följer gamla vandringsvägar. Det avslöjas bland annat av att de följer gamla fångstgropssystem. Fångstgropssystemen ligger ofta där människan sedan länge vet att älgarna har sina vandringsstråk och skvallrar på så vis om hur älgarna rört sig under tusentals år.

– Vandringsälgarnas förflyttningar korsar ibland nuvarande gränsdragningar mellan olika älgförvaltningsområden, till exempel Ljusdal-Ramsjös älgförvaltningsområde och Bergs älgförvaltningsområde. För älgförvaltningen kan detta medföra ett behov av att se över nuvarande gränsdragningar i denna del av studieområdet, för att ha en bra samordnad förvaltning av områdets älgstam, säger Wiebke Neumann.

Projektet kommer att fortsätta till och med år 2026.

Fakta:

Projekt Viltsamverkan i branden spår

Målet med projekt Viltsamverkan i branden spår är att beskriva förutsättningar, begränsningar och möjligheter för en adaptiv viltförvaltning och ett aktivt skogsbruk efter Kårbölebranden i Ljusdalsområdet 2018. Projektet pågick år 2020–2023 med en slutrapportering. Det kommer att fortsätta även under åren 2023–2026. Sveaskog är huvudfinansiär.

Projektet startade som ett samarbete mellan SLU, Sveaskog, Svenska Jägareförbundet, Kopparfors skogar och Länsstyrelsen Gävleborg. Från och med år 2021 sker en nära samverkan med Skandinaviska Björnprojektet, Norsk Institutt for naturforskning (NINA) och Skandulv vid SLU i området.

38 älgkor och 13 älgtjurar förseddes med GPS-halsband i eller i närheten av de tre brandområdena.