Trålfisket, strömmingen, sälen och skarven – nytt SLU-projekt djupdyker i Östersjöns kustekosystem

For English, please change language at the top of the page.

Kustfiskare och förvaltare har länge hävdat att industritrålarnas stora uttag av strömming i Östersjön kan tvinga arter som gråsäl och storskarv att röra sig närmare kusten för att söka efter annan föda än strömming. Det här har tidigare aldrig undersökts med vetenskaplig metodik – men ska nu göras inom ramen för Agnes Olins projekt. Om säl och skarv äter mer av kustens rovfiskar kan det ha effekter på hela kustekosystemet – exempelvis kan mängden trådalger öka och därmed förstärka symptomen av övergödningen.

– Planen i projektet är att titta på om främst gråsäl, men även storskarv, idag söker sig längre in i skärgården för att söka efter föda. Det här är ett mönster som många fiskare tycker sig ha sett, men det har aldrig studerats vetenskapligt, berättar Agnes.

Strömming är gråsälens favoritföda

Då sälen har strömming som favoritföda i Östersjön kommer Agnes titta på om en eventuell spridning in i skärgården beror på den minskade tillgången på stor strömming – en minskning som troligtvis till stor del är driven av det storskaliga trålfisket i ute till havs.

– Det kommer bli svårt att komma fram till ett slutgiltigt svar, men med hjälp av data på bland annat sälens späcktjocklek och diet, samt strömmingens populationsutveckling och utbredning, kan vi i alla fall börja rota i den här frågan, fortsätter Agnes.

Hårdare predationstryck kan trigga en "trofisk kaskad"

Då sälen och skarven kan äta en hel del abborre och gädda när de söker efter föda längre in i skärgården är planen att titta på hur detta kan påverka resten av kustekosystemet.

– Det finns tidigare forskning som tyder på att ett hårdare predationstryck på gädda och abborre kan trigga en så kallad trofisk kaskad, där ett hårdare predationstryck leder till färre rovfiskar, vilket i sin tur leder till att ett av deras bytesdjur – storspiggen – ökar. Den ökade mängden spigg ökar i sin tur predationstrycket på små betare som tångmärlor, vilka spelar en viktig roll i och med att de betar ner de filamentösa alger som annars försämrar habitat- och vattenkvaliteten. Ökad predation från säl och skarv skulle alltså i teorin kunna ha stora effekter på kustekosystemet, och det är något vi kommer att titta på, förklarar Agnes.

Data från flera olika miljöövervakningsprogram ska användas

Allt arbete inom projektet kommer att baseras på redan insamlade data från flera olika miljöövervakningsprogram.

– De här dataseten är otroligt värdefulla i och med att vi kan följa förändringar över tid. När vi sedan kombinerar dem, som i det här projektet, kan vi titta på frågeställningar som inte kan besvaras med hjälp av enskilda fältstudier eller experiment, säger Agnes.

Dessutom kommer Agnes att använda sig av säl- och skarvobservationer som allmänheten har rapporterat in i Artportalen. Projektet kommer att starta i februari 2024 och pågå under två års tid.

– Jag tycker det här är jättespännande frågor! Genom att titta på sälens och skarvens populationsutveckling och deras påverkan på andra arter är förhoppningen att hitta nya vinklar på hur vi bör förvalta strömmingen så att dess viktiga roll i ekosystemet upprätthålls, avslutar Agnes.

Agnes Olin, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.