Virusinfektion hos små idisslare

Senast ändrad: 06 februari 2020

Faktorer som påverkar mottaglighet för peste des petits ruminants virusinfektion hos domesticerade och vilda små idisslare

Peste des petits ruminants hos får, getter och vilda idisslare - ökad förståelse av utbredning och sjukdomsmekanismer kan leda till bättre levnadsvillkor för småbrukare i Tanzania och Pakistan Peste des petits ruminants (PPR) är en smittsam virussjukdom hos får, getter och andra små idisslare som främst drabbar de fattigaste människorna i de fattigaste länderna i världen. Får och getter är nämligen vanliga husdjur i små lantbruk och för eget husbehov i Afrika, Mellanöstern och Asien, områden där PPR är vanligt förekommande och därmed drabbar extra hårt. Djuren sköts ofta av kvinnor och småbruket utgör en stor extrainkomst för dem och deras familjer, avgörande för deras dagliga överlevnad och ett viktigt led i demokrati- och jämlikhetsutvecklingen då kvinnor får en egen inkomst. Smittsamma sjukdomar såsom PPR utgör emellertid allvarliga hinder för vidareutveckling av småbruken och har beskrivits som en viktig faktor som kan leda till kronisk fattigdom bland småbrukare.

PPR orsakas av PPR virus (PPRV), som är ett morbillivirus likt mässlingsvirus och framför allt boskapspestvirus (Rinderpestvirus, RPV). RPV orsakade liknande symtom som PPRV (feber, ödem, blåsor och skador i slemhinnor, diarré, minskad mjölkproduktion, akut död och hög dödlighet) fast hos nötboskap. Nyligen förklarades RPV utrotat, vilket betyder att det är den andra allvarliga virussjukdomen som utrotats efter smittkoppor hos människa. Viktiga anledningar till att RPV lyckosamt utrotades var tillgången till enkla och effektiva vacciner, att det endast var en kort tid då infekterade djur spred smitta och då enbart genom nära kontakt, samt ekonomiska incitament för att fullfölja ett utrotningsprogram på lokal och nationell nivå.

PPR fortsätter dock att sprida sig snabbt trots tillgång till vaccin och bra diagnostik. Sjukdomen har spridit sig till Nordafrika och Turkiet, nära EU:s gränser, och hotar även att sprida sig allt längre söderut i Afrika. Vilda idisslares roll för smittspridning är ännu oklar, men PPRV har nyligen påvisats i bl a vilda getter i Tibet, Pakistan och Kurdistan, samt i antiloper i Tanzania. En viktig fråga att besvara är därför om vilda idisslare kan bli sjuka och/eller sprida virus till tamboskap.

Forskningsprojektets övergripande mål är därför att klargöra den nuvarande situationen för PPRV hos både tama och vilda små idisslare i Tanzania och Pakistan genom att föra samman ett tvärvetenskapligt och multinationellt team med forskare inom virologi, epidemiologi, immunogenetik och evolutionsbiologi.

Specifika mål för projektet är att: i) identifiera särskilt intressanta och viktiga områden där vilda och tama idisslare interagerar med varandra och utvärdera betydelsen av detta för smittspridning; ii) förstå och övervaka hur PPRV utvecklas genetiskt baserat på sekvensering av hela arvsmassan; iii) förstå varför vilda och tama idisslare har olika sjukdomsmottaglighet; iv) bestämma genuttrycket hos infekterade djur för att förstå skillnader i immunsvar och sjukdomsutveckling mellan olika djurarter, samt att v) förklara vilka funktioner vissa PPRV-proteiner har och deras roll för sjukdomsutveckling.

Sådan kunskap som projektet ämnar leda till är viktiga och fundamentala för att kunna utveckla bättre vacciner och bättre kontrollstrategier för att bekämpa PPRV. Förhoppningsvis kan denna förödande sjukdom som iäabbar de fattigaste så hårt så småningom utrotas.

Finansiär: Vetenskapsrådet - U-forsk
Medsökande: Mikael Berg (SLU), Dr. Muhammad Munir, Pirbright Institute, UK Prof. Elizabeth Glass, Roslin Institute, UK Dr. Gerald Misinzo, Sokoine University of Agriculture, Tanzania Dr. Muhammad Abubakar, National Veterinary Laboratories, Pakistan Dr. Karl Ståhl, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Prof. Mikael Berg, SLU