Grisen som modelldjur för diabetesforskning

Diabetes mellitus är en vanlig och allvarlig sjukdom som drabbar allt fler människor världen över. Trots detta saknas kunskap om varför sjukdomen uppstår och hur den utvecklas. Även om diabetes kan behandlas, så finns det idag inte något permanent botemedel. För att bättre förstå sjukdomens utveckling och kunna utvärdera resultatet av olika behandlingar inklusive transplantationer betaceller, behövs metoder för icke-invasiv diagnostik av betacellsmassan (BCM) i pankreas. För närvarande kan BCM endast bestämmas post mortem.

En lovande metod för ändamålet är bilddiagnostik med hjälp av positron emission tomography (PET). Förutsättningen är dock att en lämplig PET-tracer framställs och i denna studie testades en nyutvecklad sådan. Denna tracer binder specifikt till glucagon like peptide-1 receptorn (GLP-1R), en receptor som man vet uttrycks av betaceller. Tracerupptaget i pankreas undersöktes hos friska grisar samt hos grisar med inducerad diabetes. Hypotesen var att inget upptag skulle ses hos de diabetiska grisarna om målreceptorn endast uttrycks av betaceller, eftersom grisarna saknade dessa celler.

Studien är ett samarbete mellan Institutionen för kliniska vetenskaper, SLU samt PET-centrum och the Nordic Network for Islet Transplantation, UU. PET/CT experimenten visar att tracern binds till GLP-1R i pankreas hos både friska och diabetiska djur. Då upptaget var lika i båda grupperna, oavsett mängden betaceller, är tracern inte lämplig för att utvärdera betacellsmassan i pankreas hos grisar.

Finansiär: Forskningsrådet Formas, Barndiabetesfonden och Tore Nilssons stiftelse för medicinsk forskning.
Samarbetspartner: PET-centrum och the Nordic Network for Islet Transplantation, Uppsala Universitet.