Ko och kalv tillsammans

Senast ändrad: 15 september 2020
SRB ko med kalv på bete. Foto.

Kan man låta kalven gå kvar hos kon i system med automatisk mjölkning? Hur påverkar det mjölkavkastning och kalvens tillväxt, hälsa och fertilitet?

Vid SLU i Uppsala pågår nu ett forskningsprojekt där en del av mjölkkorna i SLUs mjölkbesättning på Nationellt centrum för lantbrukets djur (Uppsala, Lövsta) hålls tillsammans med sina kalvar i början av laktationen. Syftet med projektet är att ta reda på hur kalvar kan integreras i skötselsystem för automatisk mjölkning. Detta är aktuellt eftersom det både finns lantbrukare och konsumenter som är intresserade av sådana system. Det finns dock mycket begränsat med stöd från vetenskap och rådgivning för de lantbrukare som vill hålla kalvarna tillsammans med korna, vilket gör att det är svårt för gårdar att veta vad som är viktigt för att få sådana system att fungera.

Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

 

Det finns en del erfarenheter från tidigare försök, bland annat ett som utfördes i SLUs besättning och ingick i Sofie Fröbergs doktorsavhandling men det är många forskningsfrågor kvar att svara på. Ett exempel är att en del kor som tar hand om sin kalv inte släpper ned mjölk så bra till mjölkningsmaskinen, vilket innebär att mjölkmängden i mjölktanken minskar mer än det som kalven faktiskt dricker. Det är stor variation mellan kor och därför tror vi att det går att hitta faktorer som gör att det är lättare för korna att släppa ned mjölk både till kalven och mjölkningsmaskinen.

Mjölkningsroboten är en viktig del i projektet eftersom den anpassar mjölkningen efter hur mycket mjölk som finns i varje enskild spene, vilket en vanlig mjölkningsmaskin inte gör. Det är vanligt att diande kalvar föredrar att äta från de främre spenarna vilket betyder att de kan vara tomma medan de bakre juverdelarna är fulla med mjölk vid mjölkning.

Kor av raserna Svensk Röd Boskap (SRB) och Svensk Holstein (SH) ingår i projektet och det utförs i SLUs egen besättning. I första omgången ingår 12 kor som kalvade från mitten av augusti till mitten av september 2019. De gick tillsammans under hösten 2019 och så fanns en kontrollgrupp som bestod av 12 kor och deras kalvar, dessa sköttes enligt de vanliga rutinerna i besättningen. De tolv kor som gick med sina kalvar i den första omgången kalvade utomhus i ett mobilt vindskydd som kan hysa fyra kalvningsboxar. Alla kalvningar gick bra och kalvarna diade råmjölk från sin egen mamma. Ko och kalv var kvar i kalvningsboxen 2-3 dygn efter kalvning, förutom att kon togs till mjölkning 1-2 gånger per dag. Korna mjölkades i mjölkningsrobot.

Efter de första dygnen i kalvningsbox släpptes ko och kalv ihop med andra kor och kalvar i projektet. Sex KoKalv-par flyttade sedan in i en stallavdelning för robotmjölkning och utgör den så kallade innegruppen medan sex KoKalv-par var kvar utomhus längre tid och därför kallades utomhusgruppen.

 

 

Flyttbart vindskydd från Playmek (www.playmek.se/mobilt-vindskydd). Foto: Mia Jernhake, SLU

 

Innegruppens kalvar hade tillgång till ett begränsat område i lösdriften i stallet. Korna kunde gå in dit och vara tillsammans med kalvarna, vila i liggbås, äta kraftfoder och dricka vatten. När korna ville äta grovfoder, bli mjölkade eller borstade med en automatisk komfortborste lämnade de kontaktområdet via en envägsgrind som korna, men inte kalvarna, kan öppna. På vägen tillbaka till kontaktområdet passerade korna en selektionsgrind som antingen släppte in dem till kontaktområdet eller visade dem till mjölkning. Efter att ha passerat mjölkningsroboten kunde de gå in i selektionsgrinden igen och kom då till kalvarna. I bortre änden av kontaktområdet fanns en kalvgömma, där kalvarna men inte korna kunde komma in. I kalvgömman fanns liggbås, hö och kraftfoder till kalvarna samt en våg att väga kalvarna på, vilket gjordes varje vecka.

 

Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

 

Utegruppens kontaktområde var en betesfålla. I den fanns det mobila vindskyddet som erbjuder skydd från vind, regn och sol för både kor och kalvar. En del av vindskyddet, och en liten fålla i betesfållan fungerade som kalvgömma för utekalvarna. Där hade de ett vattenkar, hö och kraftfoder och så fanns det en våg där kalvarna vägdes varje vecka. Korna kunde lämna betesfållan genom en envägsgrind, likadan som den som fanns mellan kontaktområdet och grovfoderavdelningen inne. Kornas vattenkar placerades utanför envägsgrinden för att det hjälpte dem att vänja sig vid att passera den så det blev lättare för dem att välja att gå in till ladugården. När korna i utegruppen kom in i ladugården hamnade de i stallavdelningen för robotmjölkning och där hade de tillgång till grovfoder, kraftfoder, mjölkningsrobot, komfortborstar och de andra korna. Förutom den uppenbara skillnaden att utegruppen är utomhus medan innegruppen är inomhus så gör betet att kalvarna i utegruppen kan äta tillsammans med korna. Det är troligt att det påverkar kalvarnas intresse för att äta annat än mjölk och det finns även stöd i forskning för att kalvar som introduceras till foder tillsammans med äldre djur blir mer nyfikna på nya fodermedel hela sitt liv.

 

 Utegruppens  kontaktområde. Foto: Sigrid Agenäs, SLU.

 

GEA FeedSelect envägsgrind som kor men inte kalvar kan gå igenom. Foto Mia Jernhake, SLU

 

Initialt testades några olika system för att få korna att gå till mjölkningsroboten varje dag. En del gick till mjölkningsroboten lika ofta som kor som inte har hand om sin kalv medan andra inte gick till mjölkning självmant. När alla kor i första gruppen hade kommit två veckor in i sin laktation gick de till mjölkningsroboten minst två gånger per dygn. I laktationsvecka två gav de mellan 10 och 24 liter mjölk till roboten per dygn, det är mindre än vad korna i kontrollgruppen gav i samma laktationsvecka men det är inte konstigt eftersom korna i försöksgruppen även försörjer sin kalv. Kalvarna i försöksgruppen växte omkring 1,3 kg per dag, jämfört med 0,9 kg/dag i kontrollgruppen.

Projektet utförs med mycket nära samarbete med den ordinarie stallpersonalen i besättningen. Det är de som ser djuren dagligen och uppmärksammar vad som behöver justeras för att systemet skall fungera. Särskild vikt läggs vid att djuren hanteras så lugnt som möjligt i projektet. Korna ges tid att lista ut hur systemet fungerar. Tid, tålamod och rutiner är viktigt och alla kor tränades t ex att gå från området utomhus, genom envägsgrinden, till mjölkningsroboten varje dag i ett par veckor innan de kalvade.

Innegruppens kontaktområde. Foto: Sigrid Agenäs, SLU

 

I början av laktationen hade korna i första omgången tillgång till kalvarna dygnet runt. När kalvarna var omkring 8 veckor testades att separera dem halva dygnet, som en förberedelse för den kommande avvänjningen. De kunde se och nosa på varandra men kalvarna kunde inte dia på natten. När kalvarna var omkring 4 månader flyttades både de och korna från det gemensamma utrymmet. Kalvarna vägde då omkring 200 kg och flera av dem hade börjat visa tecken på könsmognad.

En ny grupp med 22 KoKalv-par sattes in i systemet i mars och april 2020. De gick inomhus i ett system som liknade det den första gruppen hade, med kalvgömman placerad på ett annat sätt, fram till betessläpp i mitten av maj. Efter det har kalvgömman och kontaktytan funnits ute på bete och korna har även haft tillgång till inomhusmiljön. Kalvarna och korna separerades på bete när kalvarna var 14-20 veckor gamla, genom att de fick gå på varsin sida om ett staket. Två veckor innan separationen hade kalvarna avvants från mjölk genom att de fick en plastbricka i nosen som hindrade dem att dia.

Den tredje gruppen om ca 20 KoKalv-par, 20 kontrollkor och 20 kontrollkalvar sätts in i försöket i september och oktober 2020. De kommer att gå inomhus hela perioden för att vi skall få så bra försöksdata som möjligt.

Projektet kommer att pågå i minst tre år. Kor som kalvar i projektet följs under hela laktationen. Kvigkalvar som föds i projektet kommer följas fram till sin egen första laktation. Effekter av kalvarnas skötsel tidigt i livet på tillväxt, hälsa, beteende, fertilitet och indikatorer för livslängd utvärderas. Vi kommer även att utvärdera hur kornas totala mjölkmängd under laktationen och deras hälsa, beteende och fertilitet påverkas av att gå med kalven i början av laktationen. Dessutom finns en tydlig målsättning att utforma ett system för att integrera kalvar med kor i system för automatisk mjölkning.

 

Projektgrupp:

  • Sigrid Agenäs, SLU
  • Hanna Eriksson, SLU
  • Daiana De Oliveira, SLU
  • Carlos Hernandez, SLU
  • Kjell Holtenius, SLU
  • Anders Herrlin, SLU
  • Emma Ternman, SLU
  • Sabine Ferneborg, NMBU, Norge
  • Rupert Bruckmaier, Vetsuisse Faculty, Schweiz
  • Peter Krawczel, Helsingfors Universitet, Finland

 

Projektgruppen har nära samarbete med forskargrupper i andra länder i Europa och Amerika som studerar olika system för att föda upp mjölkkornas kalvar, inklusive möjligheter att hålla kor och kalvar tillsammans.

 

 

Ko och kalv-projektet i media

 

Kalvars välmående undersöks – separeras ej från mamman
Reportage i SVT Uppland 29 maj 2020. Foto: Märta Gross Hulth, SVT.

 

 

Så kan mjölkpriset påverkas om kalven stannar hos kon
Reportage i SVT Uppland 29 maj 2020. Foto: Märta Gross Hulth, SVT.

 

Här tuggar kalvarna på SVT:s reporter – som flyr upp på ett staket.
Reportage i SVT Uppland 29 maj 2020. Foto: Sigrid Agnäs, SLU / Märta Gross Hulth, SVT.

Ko och kalv tillsammans?

Hur fungerar det att låta mjölkkor gå tillsammans med sina kalvar? Professor Sigrid Agenäs berättar om tidigare erfarenheter och vilka frågor som projektet hoppas besvara.
Fakta:

Det här forskningsprojektet är möjligt tack vare bidrag från Stiftelsen Seydlitz MP bolagen och forskningsrådet Formas.

Projektet leds av Professor Sigrid Agenäs och Hanna Eriksson som är post-doktor, samt Daiana de Oliveira som är forskare vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa. I projektgruppen ingår ytterligare sju forskare och en referensgrupp med representanter från bland annat Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och rådgivningsföretaget Växa kommer också att medverka i projektet.


Kontaktinformation

Sigrid Agenäs, professor
Institutionen för husdjurens utfodring och vård, avdelningen för idisslare, SLU
sigrid.agenas@slu.se, 018-67 16 33, 070-697 32 31

Sidansvarig: marie.liljeholm@slu.se