Intensiva jordbruksmetoder, såsom odling av få grödor, plöjning samt storskalig användning av mineralgödsel och bekämpningsmedel skadar markorganismerna. För ett mer hållbart jordbruk är det viktigt att istället gynna dem! De miljontals arter av mikroorganismer och ryggradslösa djur som lever i jorden är en viktig del av bördiga och välmående jordar. Bland annat bryter de ned dött organiskt material, gör näringsämnen tillgängliga för växter och luckrar upp marken. Och särskilt viktiga är daggmaskar och arbuskulära mykorrhiza-svampar (lever i symbios med växterna, utbyter kol och näringsämnen i arbuskler) som Kaisa Torppa har studerat.
Odla baljväxter och plöj mindre
I en studie såg hon att tätheten av daggmaskar var högre när ärtor ingick i växtföljden. Det gällde oavsett hur intensiv jordarbetningen var.
– Arterna som ökade besväras inte så mycket av plöjning. De bryr sig mer om tillgången på föda i jorden, och baljväxtrester verkar vara bland deras favoriträtter, säger Kaisa Torppa, doktorand vid institutionen för ekologi.
Däremot finns arter som är känsliga för plöjning, till exempel stor daggmask som har en viktig funktion i jorden. Deras gångar förstörs och de kan dö eller skadas. En del av maskarna hamnar på ytan där de riskerar att bli uppätna av måsar eller dödas av solljuset. Därför är det viktigt att kombinera varierade växtföljder med minskad plöjning.
Hon visar också att markpackning, som kan orsakas av tunga maskiner, kan påverka symbiosen mellan mykorrhiza -svampar och vete. I packad jord verkar det som att vetesorter med ineffektivt näringsupptag via rötterna blir mer beroende av näringsupptag via svamparna än vad andra vetesorter är.
Naturbetesmarker är viktiga för att bibehålla mångfalden
Kaisa har också undersökt daggmaskar i olika naturbetesmarker. Daggmaskarnas antal och artdiversitet var högst i fuktiga och näringsrika naturbetesmarker. Dessutom var artmångfalden högre i mer varierande gräsmarker. Dessa naturbetesmarker kan därmed hjälpa till att bibehålla mångfalden av daggmaskar i jordbrukslandskapet vilket också kommer åkrarna till del.
– Oftast identifieras daggmaskar på basis av deras synliga egenskaper, men jag använde också DNA-metoder. På det sättet kunde jag identifiera dubbelt så många arter än om jag bara gjort det manuellt, berättar Kaisa Torppa.
Tillsätta daggmaskar och svampar till jorden
Kaisa har också sett att det är möjligt att manipulera samhällen av daggmaskar och AM-svampar i åkerjord genom att tillföra kommersiellt tillgängliga fiskebetesdaggmaskar samt gräsmarksjord innehållandes svampar. Det försöket gjorde hon i samarbete med lantbrukare.
– Det var väldigt roligt att jobba tillsammans med dem. De var väldigt intresserade av vår forskning, säger hon.
Men även om Kaisa såg att antal maskar och svampar ökade var effekten på grödan inte lika tydlig. Tillförsel av daggmaskar kunde gynna vetets tillväxt, men sådana effekter var beroende av vetesort och tillförsel av kogödsel. Den högre mångfalden av mykorrhiza -svampar i marken reflekterades varken i symbiosen mellan vetet och svampen eller i vetets tillväxt.
Mindre plöjning och mer variation bästa sättet
– Mångfalden av daggmaskar och mykorrhiza -svampar skulle möjligen kunna restaureras genom att man satte till relevanta daggmaskarter eller gräsmarksjord som är rik på svampar, men mycket mer forskning krävs. Då måste vi veta att effekterna är bestående och att det inte finns några oönskade biologiska effekter och dessutom reda ut vilka arter som är viktigast att använda, säger Kaisa.
Hon menar att mindre intensiva jordbruksmetoder, såsom minskad plöjning och mer varierande växtföljder, antagligen det bästa sättet att gynna dessa viktiga markorganismer. Det ökar sannolikt den biologiska mångfalden och därmed jordens hälsa som helhet.
Läs Kaisa Torppas avhandling
Earthworm and arbuscular mycorrhizal communities in agricultural soils : management of key soil organisms for sustainable agriculture
