Skyddade områden orsakar inte granbarkborreutbrott
Det påstås ibland att skyddade områden ökar risken för utbrott. Detta är ett orimligt påstående av två skäl. För det första krävs det en storskalig störning för att utbrott överhuvudtaget ska uppkomma. För det andra är arealen skog med hög risk att bli angripen av granbarkborre (här definierad som minst 70 procent gran och minst 20 m beståndshöjd) liten i formellt skyddade områden jämfört med den totala skogsarealen definierad enligt ovan: 2 procent i Götaland och 6 procent i södra Norrland (uppgifter saknas för Svealand).
Det faktum att de angripna träden ofta lämnas i skyddade områden brukar även framhållas som ett bekymmer. Detta ska då ställas i relation till att uppskattningsvis 75–80 procent av de årsdödade träden fortfarande stod kvar i skogen under september i Götaland och Svealand under 2020–2021, och dessutom 62 procent av träden angripna under föregående år, enligt SLU:s undersökningar av volym dödad skog. En analys där SLU skiljde på provytor i brukad skog och i skyddade områden visade inte på någon dramatisk skillnad i risken för angrepp, med andra ord den absoluta huvuddelen av de kvarstående träden finns i den brukade skogen.
I de fall det finns stora angrepp i skyddade områden (eller i produktionsskogen) så kan de förstås påverka de allra närmaste grannarna. Hur stor betydelse en specifik grupp av fjolårsangripna träd har för uppkomsten av nya angrepp i närområdet är ofta svårt att avgöra eftersom barkborrarna i ett angripet träd kommer från många olika platser i det omgivande skogslandskapet. Men, baserat på nuvarande kunskap talar det mesta för att även stora lokala populationers dominerande inflytande över uppkomsten av nya angrepp begränsar sig till några hundra meter ut i omgivande skog. I ett pågående forskningsprojekt kommer vi att med hjälp av satellitbilder studera hur stor risken för angrepp är i och kring skyddade områden i jämförelse med övriga angrepp i landskapet, och hur detta är kopplat till viktiga skogsstrukturer. Även granbarkborrens förökningsframgång, och förekomsten av dess fiender, jämförs mellan skyddade områden och produktionsskog.
Svårt att bekämpa utbrott
Det är inte möjligt att med bekämpning avsluta storskaliga utbrott. Därför får man i stället inrikta sig på att minska de ekonomiska förlusterna så mycket som möjligt. Den helt dominerande bekämpningsmetoden är avverkning och bortforsling av angripna träd. Förutom att oskadliggöra en del barkborrar så räddar man även virkesvärden.
Effektivast är sommaravverkning medan barkborrarna fortfarande är i larv-/puppstadium och då virkesvärdet fortfarande är högt. Om man väntar till vintern med avverkning har många barkborrar lämnat träden för övervintring i marken.
En ny undersökning av bekämpningseffekten vid vinteravverkning av dödade träd visar att man i bästa fall reducerar antalet barkborrar med 40 procent jämfört med om träden får stå kvar, men att man i de allra flesta fallen får räkna med en betydligt lägre reduktion. Tyvärr är det bara en mindre andel av de angripna träden som hinner tas om hand före vintern eftersom det är svårt att upptäcka dem under sommaren samt att det finns begränsningar i avverkningsresurser och avsättning för virke från dödade träd.
Riskspridning en bra strategi på lång sikt
Med tanke på erfarenheterna av det nu pågående utbrottet, och att risken för extremt varma och torra somrar kommer att öka i ett framtida varmare klimat, är det mycket viktigt att nu anlägga och sköta bestånd så att de blir så motståndskraftiga som möjligt mot barkborreangrepp.
Undersökningar har visat att volymrika äldre granbestånd löper störst risk att angripas medan gran i blandskog löper mindre risk. I pågående forskning undersöker vi nu mer i detalj vilka beståndstyper och ståndorter som varit mest utsatta för angrepp under det pågående utbrottet och vilka mekanismer som kan förklara dessa mönster.
Den snabba utvecklingen inom fjärranalys och insamling av skördardata erbjuder helt nya verktyg för sådan forskning. Granen kommer att vara ett viktigt trädslag under överskådlig framtid i stora delar av Sverige. Men i regioner där risken för sommartorka är extra stor, som i sydöstra Götaland och Svealand, bör man minska andelen gran, och på vissa typer av ståndorter kanske helt övergå till andra trädslag. Dessutom bör man sträva efter att odla gran tillsammans med tall och björk i högre utsträckning.
Artikeln har tidigare publicerats i KSLA:s tidskrift med temat Friska skogar -hur når vi dit
Referenser
Schroeder, M. 2008. Vilka stormluckor löper störst risk att koloniseras av granbarkborre? Fakta Skog 2008 nr 6.
Marini, L., Økland, B., Jönsson, A. M., Bentz, B., Carroll, A., Forster, B., Grégoire, J.-C. Hurling, R., Nageleisen, L. M., Netherer, S., Ravn, H.P ., Weed, A. & and Schroeder, M. 2017. Climate drivers of bark beetle outbreak dynamics in Norway spruce forests. Eco-graphy 40: 1426–1435.
Schroeder, M. & Kärvemo, S. 2015. Var är risken störst för att granbarkborre ska döda träd? Fakta Skog 2015 nr 7.
Schroeder, M. & Weslien, J. 2020. Skyddade områden och risk för angrepp av granbarkborre. Fakta Skog 2020 nr 3.
Weslien, J., Öhrn, P. & Schroeder, M. 2022. Effekt på granbarkborren och dess fiender vid vinteravverkning av dödade granar. Skogforsk arbetsrapport 1110–2022.
