Kontaktinformation
Sabrina Skov Hansen
Klinikveterinär vid Universitetsdjursjukhuset; hästkliniken
Telefon: 018-672947
E-post: sabrina.skov.hansen@uds.slu.se
Ur SLU:s kunskapsbank
Förbättrad titthålskirurgi för hästens karpaltunnel
Senast ändrad: 03 juni 2021
Senskador är en vanlig orsak till hälta hos häst. Skada kan uppkomma om en sena överbelastas vid arbete eller om hästen till exempel skadas av en spark. Vid en senskada brister fibrer i senan och inflammation uppstår. Problemet behandlas ofta med vila och antiinflammatoriska läkemedel men vid vissa skador behövs titthålskirurgi. För att utveckla tekniken för titthålskirurgi vid senskador i hästens karpaltunnel (senskidan som skyddar böjsenorna på baksidan av hästens framknä) har en studie utförts vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Målet för studien var att undersöka hur olika metoder för titthålsoperation påverkar risken att perforera översta karpalleden (översta leden i framknät), så att det skapas en direkt förbindelse mellan karpaltunneln och karpalleden.
Två olika placeringar av ingången för kirurgiska instrument jämfördes och som ett första steg undersöktes med hjälp av datortomografi om det finns någon naturlig förbindelse mellan karpaltunneln och karpalleden hos häst.
Ingen av de undersökta hästarna hade någon naturlig förbindelse mellan karpaltunnel och karpalled. Risken för perforering av översta karpalleden var relativt stor men kunde minskas avsevärt genom att flytta ingångshålet ca. 2 cm längre bort från leden.
Studien visar hur man kan minska risken att perforera översta karpalleden vid titthålsoperation av karpaltunneln hos häst. Resultaten är framförallt viktiga vid behandling av hästar med en bakteriell infektion i karpaltunneln där titthålsoperation används för att spola senskidan och man inte vill riskera att sprida infektionen till leden.
Länk till publikationen
http://doi.org/10.1111/vsu.13316
Referens
Skov Hansen, S, Tóth, T. The influence of tenoscopic approaches on radiocarpal joint perforation during carpal sheath tenoscopy in horses. Veterinary Surgery. 2020; 49: 274– 280.