Utvärdering av resorberbart kirurgiskt implantat

Traditionellt utförs hingstkastrationer i stallmiljö med en metod som kallas obetäckt kastration. Hästen får lugnande medicin, testiklarna lokalbedövas, avlägsnas och såret lämnas öppet. Vid så kallad betäckt kastration knyts istället sädesledare, tillhörande blodkärl och täckande hinnor av med en kirurgisk tråd. Då alla vävnadslager på detta sätt försluts minskar risken för komplikationer såsom blödningar, tarmframfall och infektioner. Betäckt kastration utförs idag på sövd häst i en operationssal men det skulle vara fördelaktigt om ingreppet kunde förenklas och utföras på stående häst i stallmiljö.

Med målet att förenkla betäckt kastration utvärderades i den aktuella studien ett resorberbart implantat som skulle kunna hålla samman vävnaden efter ingreppet. Implantatet var en 3D-printad självlåsande loop av materialet polydioxanon och utvärderades avseende nedbrytningshastighet och mekaniska egenskaper, dels efter placering under huden på hästar, dels i buffertlösning i labbmiljö.

Under huden försämrades de mekaniska egenskaperna betydligt snabbare än i buffertlösning,  implantatet föll sönder i små delar på kortare tid än förväntat. Resultaten visar hur viktigt det är att göra in vivo-studier innan kirurgiska implantat används på patienter. Forskargruppen arbetar vidare för att hitta ett resorberbart material som är bättre lämpat för 3D-printing och tänkt funktion.

Länk till publikationen

https://doi.org/10.1002/mabi.202100164

Referens

Adolfsson, K.H., Sjöberg, I., Höglund, O.V., Wattle, O. and Hakkarainen, M. (2021), In Vivo Versus In Vitro Degradation of a 3D Printed Resorbable Device for Ligation of Vascular Tissue in Horses. Macromol. Biosci. 2100164.