I dagarna pågår en internationell konferens om miljöprovbanker i Stockholm. SLU-professor Karin Wiberg är en av huvudtalarna och pratar om hur man kan spåra var dioxinerna i strömming kommer ifrån.
Karin Wiberg är professor i miljökemi vid SLU. Hennes forskning handlar bland annat om hur långlivade organiska miljöföroreningar sprids och omsätts i akvatiska miljöer.
‒ I mitt föredrag kommer jag att diskutera problemet med höga dioxinhalter i sediment och fet fisk i Östersjön. Vi har i min forskargrupp tagit fram en metod som gör att vi kan spåra varifrån dioxinet kommer. Det finns ett antal typer av dioxinkällor som var och en har en karakteristisk signatur, det blir som ett mönster eller ett fingeravtryck som man kan känna igen, säger Karin Wiberg.
I sina studier använde Karin Wibergs forskargrupp material från den miljöprovbank som finns på Naturhistoriska riksmuseet (NRM) i Stockholm.
‒ Den största utmaningen som vi ser i detta arbete är att föreslå rekommendationer för att minska halterna. Dagens dioxinkällor är diffusa, de kommer från många olika små källor, och även om man känner till själva källtypen är steget långt till att kunna peka ut konkreta effektiva åtgärder.
Karin Wiberg är biträdande koordinator för SLU:s miljöanalysprogram Giftfri miljö.
Källspårningsteknik berättar om varifrån dioxiner i fisk kommer (inslag i SLU:s kunskapsbank)