SLU-nyhet

Fångstgropar – värdefulla system som gick i arv

Publicerad: 12 april 2020
Övervuxen grop i skog. Foto.

Fångstgropar för älg och vildren är nog lika gamla som jägarkulturen i norra Sverige. Ett fångstgropssystem kan vara en omfattande anläggning som tagit flera generationer att etablera. Värdet var avsevärt. Det berättas att vid ett arvskifte fick den äldste sonen välja mellan gården eller fångstgroparna – han valde groparna och den näst äldste fick hemmanet.

ÄLGEN I HISTORIEN. Ofta ligger fångstgroparna där man sedan länge vet att älgarna har sina vandringsstråk vår och höst, exempelvis på sandåsar vid vattendrag. Om marken är lättgrävd kan groparna ligga i serier som bands samman med stängsel för att styra älgarna. Tusentals lämningar har hitintills registrerats i Sverige.

Olika träkonstruktioner i gropen användes för att djuret lättare skulle glida ned i botten och benen kilas fast. Därmed försvårades rymningsförsök. Byggnationerna skulle också se till att väggarna inte rasade. Variationerna i utförandet var många, delvis beroende på vilket byggnadsmaterial som fanns tillgängligt.

Skiss av en fångstgrop.
Schematisk skiss av en typ fångstgrop; det finns många varianter. Skiss: Kjell Danell

Ibland stack man ned vassa föremål i botten så att djuret skulle sargas, men det fick inte dö för då förstördes köttet inom några timmar. Ofta låg fångstgroparna en bit från byarna, vilket gjorde att de inte vittjades dagligen. Öppningarna kamouflerades med grästorvor, ris och annat om det var barmark, annan årstid ordnade snön det. Lövkvastar eller kvistar av sälg och asp kunde användas som lockbete. Ett effektivt sätt var att ställa en höhässja i närheten.

Fångstgroparna hade avigsidor för dels för människor och husdjur, dels för samernas renar som kunde gå ned sig. I och med att skjutvapnen successivt blev vanligare och effektivare övergavs bruket av fångstgropar.

Fångstmetoden förbjöds 1864

Fångsttekniken förbjöds i 1864 års jaktstadga, men det hindrade inte att den fortsatte att användas i flera decennier. Exempelvis, revirförvaltaren i Norsjö rapporterade 1876: En elggrop har å ... öfverloppsmark blifvit påträffad, i hvilken en Elg varit ned under sistlidne höst; någon spaning på egarna af gropen har ej kunnat erhållas. I årsberättelserna från Degerfors revir 1887, 1888 kan vi läsa: Gropar och giller för elg ... hafva flerstädes blifvit under förbjuden tid anträffade och förstörda.

 

Kontaktperson

Kjell Danell, professor emeritus i viltekologi
SLU, institutionen för vilt, fisk och miljö
E-post: kjell.danell@slu.se


Kontaktinformation

Sidansvarig: susanna.bergstrom@slu.se